Yoyna skrev 2007-05-10 21:16:14 följande:
Cia, frila å Thulan: Att sitta vak/vara med när någon dör eller ta hand om någon som gått bort är något väldigt speciellt och alla dödsfall känns olika. Det jag försöker tänka är att det iaf är bra om personen slipper ha ont eller vara ensam. Att ta hand om anhöriga är inte heller lätt alla gånger. Men jag försöker tänka att jag bara ska göra så gott jag kan och vara en medmänniska, det handlar oftast inte om att "säga rätt saker", utan bara att finnas till. Men jag säger som dig frila, en del människor kommer jag nog minnas resten av mitt liv!Ska nog kika på melodifestivalskvalet har jag tänkt, och nu ser jag på klockan att det börjat!!!
Visst är det speciellt att sitta vak. Det viktigaste för mig är att personen inte har ont eller ångest. På mitt jobb har vi stora friheter när det kommer till mediciner. Jag kan i princip ge obegränsat med morfin och lugnande när en person är terminal (som vi kallar det). Vi har även möjlighet att ge mycket utan att ringa läkaren vilket är bra. Jag ger det som jag tycker behövs. Vi har ibland både morfindropp som går och dormicumdropp (dormicum är lugnande).
Håller med dig om att det inte handlar om att säga rätt saker, det viktigare är att man är där och visar att man vågar sitta kvar hos någon när sorgen är som störst. Man kan inte göra mer än så gott man kan, ingen av oss kan det. Då spelar det ingen roll om man är helt nyutbildad eller jobbat i 20 år.
När det gäller anhöriga så tycker jag det viktigaste är att lyssna och bekräfta vad de säger. Om det säger "detta är så orättvis" säger jag ofta "Ja, det är det". Ibland säger de "jag vill/önskar att hon kan få dö" då brukar jag bekräfta det och säga att något om att man inte är elak eller älskar någon mindre för att man vill att personen ska dö. När någon lider så vill man avsluta lidandet åt dem. Det räcker för att starta ett samtal där anhöriga kan prata av sig.
Bland det värsta är när personen som ligger för döden säger själv att han/hon vill dö och frågar om jag inte kan hjälpa till med det. "Ge mig en överdos" är tyvärr ganska ofta de säger. Brukar säga att jag ger så mycket som du behöver. Självklart ger jag överdoser även om det har hänt att någon gått bort under tiden eller direkt efter jag givit någonting.
Cia: förstår att du ville sitta hos henne men hur mycket man än tycker om någon så är det tungt och känslomässigt krävande att sitta vak, speciellt om man inte kan underlätta för personen. Man behöver andningspauser. Jag behöver andningspauser när jag sitter hos döende människor och jag gör det nästan varje vecka.
Nu blev det ett långt inlägg igen men detta brinner jag för.
