SYLTFISK

Först lade han fram det mer som ett önskemål, en idé...men den blev han mer och mer bestämd och det är så han vill ha det.
Att gifta oss -08 skulle väl funka men han/jag/vi vill ha det fina bröllop vi drömmer om och det har vi inte råd med då. Men jag är villig att tumma på det...och ha ett enklare bröllop.

Han ska till jobbet typ nu och jag vill inte bråka om det här nu så jag sa bara tt vi får prata om det här imorgon men inombords vill jag bara skrika och gråta

Han säger att vi SKA skaffa barn och att det ändå inte är lång tid kvar till -09 men för mig betyder ingenting...jag längtar så det gör ont ibland...

Vilka envisa killar vi fått tag på! Jag älskar att han är pricipfast och står upp för sin sak...så länge det inte drabbar mig...

lusse: Jag känner verkligen med dig gumman... Att man längtar så det värker i hela kroppen. Det är nog en bra ide att prata om det imorgon, då hinner du ju faktiskt tänka ut en massa bra argument för att starta tidigare. Sen verkar det ju som det är upp till dig om du är villig att ha ett lite enklare bröllop... Det är ju din (och hans) dag... Fy, vilket dilemma du har hamnat i...

Fröken,
Så gullig du är!
Får nästan tårar i ögonen över att ni, främlingar, bryr sig om lilla mig.

Nä, jag kan ju inte göra så mycket ang. bebisverkstan. Bara hoppas på att det smiter en spermie.

lusse,
Ja, visst är det hemskt ibland.
Det känns ibland som att det alltid är sambon som har sista ordet, ialla fall i de här stora frågorna.
Att jag måste rätta mig efter honom. Men det var som jag sa, jag har inget val.
Enligt honom så har jag det och det skulle isåfall vara att jag gjorde slut. Men jag ser inte det som nåt väl, för jag älskar honom och jag vill gifta mig och skaffa barn med honom.

Cia: Jag har haft en ganska positiv tid det sista nu, men jag vet att svackan kommer snart å då kommer jag behöva er ju....

Lusse: Mmmm, principerna är bra, så länge det inte drabbar mig. AMEN!

Fröken:
Ja han lovade att vi skulle prata om det imorgon under en promenad...men vad finns det att prata om? Har kännt honom i över 7år och han kommer inte ångra sig och jag kommer bli ledsen. Och, Nej det är inte upp till mig...håller med Cia, känns som att det alltid är hans ord som räknas
Jag vill ju jättegärna gifta mig och ha det vackra bröllopet men jag vill också ha barn, nu snarast. Frågan är bara hur länge jag orkar vänta och vilket som ska prioriteras först.

Cia:
Kunde lika gärna varit jag som skrev det där, för precis så är det! Och vad tusan skulle man göra utan er tjejer som stöttar?!

Vi kommer finnas här för dig fröken, det kan du lita på.

lusse,
Åh, så skönt att höra att man inte är ensam om att bli "överkörd"
Ibland känns det som att mina känslor eller min längtan inte alls räknas.
Undrar om han tror att det kommer gå över ju mer tid som går.

Lusse: Okej, jag missuppfattade det där med ett lite enklare bröllop... Men okej, nu är jag med...

Ja visst kännsdet skit att det alltid är den som vill som får vänta och den som inte vill som får som den vill... Bara för att man inte ska tvinga någon.

Just nu känns det som att jag tvingat sambon till att börja verkstan i januari, även om jag vet att han aldrig hade gått med på det om han verkligen verkligen inte ville. Men om jag inte skulle pusha på så skulle vi aldrig börja göra någon bebis. Så väl känner jag honom!

Ibland blir man bara trött på allt väntande och längtande!

Utan tvekan!

Nej du är verkligen inte ensam Cia! Som min sambo försöker lägga fram det...att bara vetskapen om att vi ska skaffa barn on några år ska vara OK för mig. Att När inte ska spela så stor roll. men tanken på att vänta till -09 gör att jag mår fysiskt illa...