SYLTFISK

lusse,
Jag menade inget negativt med det. Förlåt om du tog illa upp.
Vi har varit tillsammans i 1 år och 9 månader. Har bott i hans lgh i ca 1 år.

Men vännen, det är ju inte alls säkert att jag hinner plussa innan ni börjar. Det kanske t.om. blir så att du hinner plussa innan mig.

Hej tjejer!

Fröken: Hehe nä på allvar och allvar, vi har ju sagt att vi ska ta det som det kommer men jag LOVAR att jag kommer ha stenkoll på ÄL och kommer nog vara lite extra kelvänlig mot sambon då! =) Åhh 3 månader kvar, jag längtar så det gör ont, hoppas bara kroppen fungerar då! Vad jobbigt med pengarna fröken, tycker det är så sorgligt att sånna tvister ska dra ut på tiden, men som du säger så är det ju iallafall ca 17 månader så då kommer det säkert ha löst sig!

Lusse: Åhh vilket jobbigt dilemma.. Förstår att det känns knepigt. Det är inte lätt när hela kroppen värker efer en liten.. Jag hoppas att ni kommer fram till en lösning som ni båda känner er nöjda med, du får uppdatera oss efter prommenaden. Tänk ut en massa bra argument!

Cia: Klart han måste tycka det känns ok, annars så skulle han inte köra avbrutet å säga att det är en chans inte en risk!

Håller verkligen med om vad ni sa tidigare när det gäller att vi alltid måste rätta oss efter dem. De kan inte säga att de blir tvingade till start, tänk hur länge vi tvingats vänta trots en kropp som skriker efter en liten!

Lusse: Vi klarar oss på min fp + hans lön om vi bor kvar i lägenheten, men vi vill ju gärna flytta till huset. Ja det värsta av allt är att det ska tvistas fram och tillbaka. Men när jag pratade med pappa sist så sa han att det verkar ordna upp sig nu. Sen är det ju bara det att farfar ska ge oss de pengarna han har sagt att han ska. Han kan ju vara lite snurrig ibland... Men man får väl avvakta till nyår och se hur det ser ut då. Det är ju iallafall 8 månader kvar dit, men man börjar ju bli lite nervös. Hoppa eller inte????

Sen ska du ju självklart hänga kvar med oss även om det blir start -09 för er. Det är ju inte alls säkert att plussen börjar droppa in under -08... Det är ju ingen som vet hur lång tid det kan ta...

Cia: Här är sambon 83a, jag 85a. Vi har varit tillsammans i snart 6 år och sambos i 3 år. Jag tycker iallafall att det är dags för nästa steg. Är inte det skäl nog för att pusha på sambon lite? *ler*

Nej då, jag tog inte illa upp Ja vi får väl följas åt du och jag Cia....eftersläntrarna...
Usch är grinig på sambon, han sa att jag skulle väcka honom 12 och att han absolut skulle upp då men han vägrar gå upp Jag som ville prata nu...

Skrutt:
Ja det känns konstigt...allt bara kullkastat...men hur som helst kommer jag inte gå lottlös ur det här så det kunde ha varit värre.

Men nu har jag tänkt...om vi börjar verkstaden efter bröllopet så har jag ca. 1½år kvar av min utbildning. Jag vill ju att barnet ska vara iaf ett år innan det blir dagis men det blir ju helt fel då. Jag vill ju även börja jobba direkt efter examen och det går inte inte om vi börjar verkstaden vid bröllopet....sorry, blev rörigt....och med fet text, det va inte meningen...

Lusse: Där har du ju ett jättebra argument; att ni får vara hemma med bebisen betydligt längre om ni börjar tidigare!

Jag vill oxå att han ska gå upp nu, för din skull!!!

Men då kan jag sätta pengar på att han säger "Men då väntar vi tills du pluggat färdig och fått ett jobb" ...*morr*

Skrutt,
Ja, som sagt...han kommer överlycklig när vi väl får ett +.

Fröken,
Ni har ju varit tillsammans jättelänge
Självklart är det dags för er att ta nästa steg :)

lusse,
Det är klart vi ska följas åt.

Nu är det dock dags för mig att traska till jobbet. Men jag hoppas att vi hörs ikväll.
Ha en fortsatt bra dag och lycka till med samtalet lusse.
Kram

Lusse: Nää det kommer du verkligen inte göra, du kommer få vara gift med den person du älskar mest i världen och vara mor till hans barn även om det dröjer något år mer så är det värt att vänta på eftersom det är det underbaraste man kan få uppleva. Fast jag vet verkligen att längtan kan riva djupa sår innom en.. Jag hoppas verkligen det löser sig så du känner dig nöjd med det ni kommer fram till!

Jag har också tänkt så att om man får bebis under sin utbildning så får man mycket mer tid till att vara hemma med barnet i början än om man hade jobbat. Dessutom så kan man spara sina föräldradagar tills när man börjar jobba då man ändå är hemma mycket på hemstudier (iaf på min utbildning!)

Ekonomiskt så ordnar det sig alltid. För oss kommer det inte vara något problem med lite planering!

Lusse: Jo, det har ju en tendens att ha en massa bra motargument de där karlarna...