SYLTFISK

En sån morfar-tröja hade svärfar älskat.

Vet inte riktigt vad pappa tycker om den. Han är inte morfartypen med pullover, chinos och grått hår....han är typen i jeans, t-shirt, jeansjacka och mörkt lockigt hår Är 52 men psykiskt inte en dag äldre än 28.... en är mitt yngsta syskon 8år.

Luscious: Hehe min pappa är likadan! Men det är så kul att kunna berätta genom att ge bort ngt. Man kan ju göra iordning en fin ram också som man skriver ett kort och sätter in där man skriver här kan ni sätta in ett kort på ert barnbarn som beräknas komma i...!

Mina föräldrar är ju lite äldre än era.

Min svärfar har jeans, t-shirt och flanellskjorta hemma, jeans och snyggare tröja på jobbet. Men grått hår, och sextio år i ryggen (snart).

Jag tror att han har längtat efter barnbarn sedan hans egna barn var små.

Grattis till jobbet Lusse! Det blir säkert jättebra imorgon.

Jag har inte riktigt funderat på hur jag ska berätta. Tror jag kommer berätta för mamma direkt eftersom vi har lite mer att planera och så. Har ganska mycket ärftligt skit i min släkt och kommer kräva att få gå på specialist mvc direkt. mamma kommer nog behövas direkt som stöd. Men en tröja till pappa Han är inte riktigt heller morfars typen. Han har kostym alternativ kavaj och slips varje dag på jobbet. Pullover tror jag inte att han äger nån.

Ja jag vill inte bara ringa och säga  "Hej, allt bra? By the way, du ska bli morfar! Visst är vädret hemskt?!"

Skulle ju vilja ge något till alla nära....

Presens: Hehe det är så kul när de längtar. Min mamma längtar jätte mycket efter barnbarn, ska bli så kul att se hennes min.

Frila: Vad jobbigt, det är klart du ska ha din mamma som stöd.

Lusse: Nää eller hur! Man vill ju se deras min!

Jag tror inte att jag kommer kunna hålla mig från att berätta för familjen tills det är "säkert" de kommer få veta direkt!

Jag tror inte att jag kommer hålla tyst till resten av släkten heller tills vecka 12 även om jag egentligen vill det, är skrockfull

Frila: Nä inte jag heller! Tycker iofs att om man skulle ha oturen att man får missfall så är det bara skönt att alla vet varför man mår dåligt!

Har "bestämt" så här: Mamma får veta direkt, likaså bästa kompisen och pappa med familj. Sen håller jag tyst tills folk börjar fråga.... Kommer inte kunna låta bli att klä mig i kläder som framhäver magen ändå

Jag resonerar så här: Blir det MF så vill jag att alla ska veta ändå så jag har mina nära att luta mig tillbaka på när det blir tufft.

Pappa tycker nog vi bör vänta men komme rnog bli glad för vår skull. Mamma kommer bli överlycklig! Fredriks pappa vet jag int ehur kan kommer reagera...han är ingen "familjeman"