Unga som längtar efter barn !

Det är jobbigt när andra får det man själv längtar efter. Jag har velat ha barn sen jag var 16 men alla min pojkvänner har tvärvägrat. Och det första de gjorde när det tog slut var att träffa någon ny, de skaffade barn allihop bara nåt år efter det tog slut.
Hade tjejkompisar som jag gick på högstadiet ihop med, tjejer som jag trodde att, de där kommer det ta tid för, de har barn allihop...
Ibland kan jag känna mig fruktansvärt ounnsamm.. det är klart jag unnar dem, men när man själv försöker och precis fått mens så är det lätt att surna till över alla magar, men man menar ju inget illa egentligen..

Nej precis så känner jag med... jag har velat sen innan jag var 16 igentligen shit jag är ju 19... det är inte två år det är TRE år Men vi har inte skyddat oss på 1½ år så jag tycker det borde ta sig snart... Vi har kört med avbrutet till och från men nu sista månaderna har vi aldrig kört avbrutet... Jag har svårt att glädja mig åt att folk runt mig blir gravida. Det är faktiskt min tur nu! *suck*

Jag håller med. Jag trodde aldrig att jag skulle fylla 23 och inte ha några barn!

Nej, jag bara känner hur min biologiska klocka bara springer iväg. Jag ville va mamma innan 18, men så blev det ju inte... mitt nya mål är att bli mamma som 19 men chansen till det är ju minimal. Så förhoppningsvis är jag nybliven 20 åring...

Tror det är viktigt att inte stressa in i något också.  Men förstår absolut hur du menar jag sa till min pojkvän precis när vi träffats att jag skulle ha barn eller åtminstone ha ett på väg när jag fyller 25.... då hade vi dejtat 3 ggr! Ja det ska vi väl kunna fixa tyckte han. Men som sagt så har vi redan börjat. Men han är ju lite äldre och har barn sen tidigare, så för honom är det väl inte ett lika stort beslut som det är för en kille som inte har barn

nej precis... min kille är ju bara 20 så han är väl rädd... han är rädd att han inte ska kunna leva på det sätt han vill om han får barn. Jag anser att det går minst lika bra att resa med barn, att allt går lika bra med barn som utan... ja, jag vet inte...

Min kille blev "spådd" av en kompis mamma igår som sa: "du älskar din tjej väldigt mycket och ni kommer bli gravida inom 1-2 år, men börja inte försöka än"

Min reaktion: "WTF?! Den kärringen ska inte komma och säga åt oss att inte försöka bli gravida. Han ville ju härom dagen och nu är han jätte tveksam pga vad hon sa! Ska jhag vara tvungen att vänta minst 1 år innan jag blir gravid? ALDRIG! Nej fy fan"

Du kanske blir tvungen att vänta ett år även om ni försöker aktivt, men då försöker ni ju i alla fall. Jag skulle lägga för stor vikt vid vad hon sa, men det är ju inte du som gör det, utan han och då blir det kanske svårt. Tror det enda ni kan göra är att prata igenom allting. Det är klart att livet förändras när man skaffar barn, och precis allting kan man inte göra i början när barnen är små, men vem säger att livet blir tråkigare, mindre intressant och så för att man skaffar barn? Jag skulle säga att det blir annorlunda, men likväl intressant! Men det är ju bara min uppfattning

jo jag håller med dig. Men jag tycker att det går ju att göra saker ändå. jo jag vet att det kan ta så lång tid och jaag är nästan säker på att det kommer ta tid, Det är därför jag vill börja försöka på riktigt nu. Så jag inte måste vänta i flera år

Men vad säger han om de argumenten då?

inte mycket alls, typ att han tror det kommer gå snabbt, men jag är helt övertygad, speciellt då vi faktiskt varit oskyddade i över ett år... tycker det borde tagit sig men det fattar inte han