vuxen adhd/add!!!

Jaha. Suck.

Nu fick jag en påminnelse på en el-räkning jag trodde att jag redan hade betalt.

Jag har 120:- till den 20:e.

ja.... efedrin, cigg, djur (samla), internet (dygnet runt), nagelbitning (helt manisk), träning, mat (hetsa).... hamnar lätt i fixeringar och får för mig saker, som att tex jag ska skaffa häst.... allt som funkar i skallen är häst just då... inget annat har betydelse. Men vet inte om det är min adhd eller min bipolära sjukdom då som talar.... dom var inne på aserger på mig förrut, vet inte hur aktuellt de dragen är men jag har ju specialintressen i vågor..... måste kunna och veta allt.... på högstadiet kunde jag alla namn och födelsedagar på alla högstadiestudenter i hela stan.... lite VRICKAT minst sagt ;)

Ring/mejla ditt elbolag och fråga om det går bra att betala när nästa inkomst kommer, dom brukar vara förstående..... (här tar sambon hand om alla räkningar det skulle bli kaaaaooos annars)

Nej, jag vill inte ringa. Jag har bara mobil, inga pengar på den och som sagt bara 120:- kvar till den tjugonde. Dessutom har jag telefonfobi och fattar inte vad jag ska säga. Hur fan kan det ha undgått folk att jag är handikappad?

Eller ja alltså, nu såg jag att du skrev maila. Hm. Ja, det kan ju gå. Det kan jag nog göra. Om jag begriper hur. Undrar om jag inte mailat med dem förr.

Just nu är min son och drar i mig och jag bara ryter. Att kunna räkna ut hur jag ska maila samtidigt som han är vaken... Alltså, det går inte. Sedan när han kanske väl sover så vill jag också sova, för att stänga verkligheten ett tag.

Jag kanske är deprimerad, då. Men det är alla jävla problem jag har med mig själv som gör mig deprimerad.

Wow!

Nu är jag mäkta imponerad över mig själv. Lyckades mobilisera tankarna och maila.

Svårt det där med att "välja" om man ska gå den dåliga eller bra vägen... Gå in i deppet eller klättra lite/hålla sig kvar. Det känns som att det hela tiden handlar om "fungerar dopaminet idag?", typ.

Hoppas hoppas hoppas sonen vill ta en tupplur snart.

Jag ringer heller aldrig, jag mejlar bara.... eller talar in på telefonsvarare (ringer viktiga samtal mitt i natten )

Har eg inga råd om du skulle vara deprimerad mer än att jag tror det är sååå vanligt att det går hand i hand med adhd/add.... ena diagnosen föder den andra... Jag förstod inte själv att jag var deprimerad efter flera år med sängliggande, gick en sommar knappt utanför dörren.... och ingen sa ngt till mig eftersom jag redan typ stängt ute alla från mitt liv. Det är inte lätt hålla kontakter tycker jag. Att få gå på regelbundet samtal och få en "kontaktperson" har hjälpt mkt, att denne kan hjälpa en med kontakter med läkare osv....

Jag hade behövt att någon fixade alla mina kontakter.

Jag känner att jag blivit felbehandlat hela tiden. Av soc, skola, allt. Jag borde ha kommit till psyk direkt. När jag sagt till alla vad exakt jag behövt för hjälp så har jag inte blivit betrodd. Jag tycker faktiskt inte att det är konstigt att jag ställer frågan, ser jag för normal ut? Låter jag för begåvad när jag talar? Jag tror att svaret är ja. Jag tror att folk tror att det SYNS på en om man är funktionshindrad.

Jag tycker så jävla synd om mig själv. He he he.

Jag har haft liknande problem.... läkare som sagt "du ser pigg och fräsch ut" bara för att jag solat solarium helt maniskt (får ju dille på saker ibland).... eller att jag har för mkt insikt eller teoretiskt kunnande om mig själv.... men jag sa till läkaren sist (blev sur) att "det spelar väl fan ingen roll att jag kan allt jag kan ju inte omsätta skiten i praktiken" Liksom bara för att jag är ett snille på något så behöver jag ju inte bli rik på det om jag inte kan ta till vara på kunskapen och "få tummen ur röven".... Jag kan läsa självhjälpsböcker men inte sjutton blir jag hjälpt... haha hopplöst fall.

Stå på dig! VÅGA STÄLLA KRAV! Säg att bara för att du ser samlad ut behöver det inte betyda att det är TOTALKAOS innuti..... folk kan inte förstå hur små vardagliga saker kan vara så svåra om man är som en tornado i skallen..... bara att organisera så man storstädar gör ju att man vill gå i ide i ett halvår efteråt *fniss*

Kan ni hjälpa mig genom dagen?

Vad ska jag göra?

Sonen vaknar snart... Och jag längtar redan till han ska somna för kvällen. Detta inte för att jag inte älskar honom, jag älskar honom så det gör ont, men jag tyngs av skuldkänslor över hur jag mår och beter mig. Hur ska jag göra? Ska jag fokusera på något? Laga mat? Hm. Det står still. Jag kunde inte somna. Det står still, still, still.

Några förslag?

wellah: Ja, det är ställa krav jag ska göra. Ska försöka. Längtar till mötet den 13:e. Fick maila soc nu och be om pengar till det och nästa besök. Annars kan jag ju fan inte ens ta mig dit.