vuxen adhd/add!!!

Anonym (vissautism) skrev 2007-08-01 14:55:56 följande:

Hallå!
Jag blev så glad så jag la upp en ny mailadress. Min vanliga adress röjer nämligen för mycket information...
Du kan maila mig på lilla_my@hotmail.com
Jag håller med... jag känner mig också lite ensam ibland...
Maila mig gärna så kan vi snacka mer!

Barnen är 5 och 2, 5-åringen har förskola. Men bara 15 tim/v, 2-åringen kommer börja på dagis efter jul.

Problemet med dagis är att jag har otroligt svårt att gå ut själv med barnen, har svår social fobi. Sen är det långt till dagis, tar ca 40min att gå, och jag har inget körkort och jag vågar inte cykla med dottern och sonen själv så långt.

Så vi har anpassat dotterns tider efter hur sambon jobbar, så han kan lämna och hämta.

Oj det var en bra bit att gå :/

Jag är glad vi har förskolan runt hörnet... och pappan sköter hämtning och lämning, ibland hänger jag på som "social träning".

Jag kan berätta att om ni båda är borta från hemmet sen så kommer hemmet inte stökas ner på samma sätt. På det sättet blir hemma lite lättare
+ att barnen ofta är aktiverade efter en stund på dagis och inte lika krävande.

Jag och killen bryter upp. I samförstånd. Han säger att han inte vill, men jag vill. För hans skull. För allas.

Jag tror ju liksom inte att jag blir speciellt gammal om jag inte får hjälp. Men jag tror inte att det går att hjälpa mig.

Det var därför inte jag la ut min. Tur du hann först i att vara lite på då. Jag tänkte tanken annars...

kram på dig

Jag känner igen mig i det du skriver. Man vet liksom inte hur länge man ska stå ut i kaoset? Är du i en depressiv period?

Jag känner mig i en "rationell" period, som att försvarsmekanismer sätts igång as we speak. Hur länge de kommer att vara är fråga, och vad som händer när de tar slut... Jag är verkligen rädd. Vad kommer att hända imorgon? Jag är rädd att jag kommer behöva institutioneras. Hur ska jag klara det här?

Han har beställt en massa böcker om adhd. Han säger att han inte ger upp. Han vill förstå. Det är ju fint... Men jag tror inte det går. Han är så fruktansvärt underbart fin.

Jag tror jag har mer än adhd. Jag tror jag har Aspergers, viss autism(?), GAD, Panikångest och viss OCD också. Och säkert nåt mer som jag inte kommer på just nu.

Jag har ju inte fått någon diagnos. Men allt stämmer så väl och ger mig en trygghet. Om jag inte får diagnoserna (= erkännanden) för att jag är för "högbegåvad" så vill jag ta livet av mig.

Hur fan lever man vidare, när man känner att man är själva djävulens avkomma?

Hur fan?

You´ve got mail.


...annars hade du bara kunnat kika in hos (idi) och frågat. Hon vet.

(idi): Jag vet inte. Man tar en dag i sänder tror jag. Och hoppas... på att en dag ska allt få sin förklaring.
Jag kan trösta dig med att jag tror du kommer känna dig mycket bättre när du får börja medicinera. Säkert en svacka i början när allt kommer ikapp, men sen... en helt ny värld framträder. Så som det ska vara, skulle vara.

*kram*