vuxen adhd/add!!!

jag testade mig nyss oich fick 109 i poäng. svårt med matte talen och siffrorna att minnas.

Jag kan erkänna att jag gjort det testet tidigare. Då föll poängen dock på minnestestet. Idag hade jag en riktigt bra dag, en sådan som kommer en gång i kvartalet. Jag tror fan nästan jag fick alla rätt. Sonen sov, saker var avklarade och mat stod i skafferiet. Det händer aldrig, men jag tänker leva länge på resultatet.

Lite samma känsla som jag fick hos psykologen, kanske. Samtidigt så känner jag ett nytt skov nalkas. Väldigt underligt.

Jag råkade förresten se hos psykologen att ett sådanthär minnestest med siffror låg och väntade. Jag vet alltså att jag ska göra ett sånt nästa gång. Det kommer vara samma nojja då. Klarar jag dem för bra? Jag är dum i huvudet, men jag hoppas nästan att jag är i ett skov vid nästa möte. Så att hon får se.

Anonym (idi) skrev 2007-07-30 21:17:51 följande:

Hej Idi! När jag var hos min psykriatriker sa hon en väldigt intressant sak. Jag är enligt mig själv ganska intelligent och har klarat skolan galant till skillnad mot andra med ADHD. Och då frågade jag om jag verkligen kunde ha ADHD eftersom jag var så pass intelligent. Kanske dum fråga men ja ja, jag ställde den i alla fall. Hon sa då att det är jättevanligt att flickor som har ADHD är intelligenta och klarar sig igenom skolåren galant. Det är ett mönster som de ser mer och mer när de forskar kring ADHD och flickor/kvinnor, vilket de inte har forskat så mycket kring förut. Så därför tror jag inte du ska vara orolig för att klara intelligens testet för bra, för det skulle bara innebära att du passar in i mönstret. Hoppas det inte blev för krångligt...

anonym (ida): Du är inte ensam.
Klart, klarat "galant" vet jag inte. Men jag var iaf sämst bland de bästa i klassen i hela grundskolan, bland de högsta betygen i klassen i gymnasiet samt en rätt lång universitetsutbildning på det.

Men galant... det har tagit en hel del svett och tårar får jag säga. Medan de andra var ute och festade satt jag med nästan över böckerna till sent på kvällen. Där tror jag snarare det är maniskheten som hjälpt upp det dåliga läshuvudet.

Du då?

...jag har fem egna barn förresten. Du frågade för länge sedan.

(Ida): Tack för de orden!

va: När du studerade, medicinerade du också då eller du klarade det utan?

Gissar att du menar mig?

Nej, jag medicinerade inte. Så jag klarade det utan. Men sen kan man ju fråga sig hur jag klarade det också. Tex så fattade jag aldrig kursernas huvudteman, visste aldrig till vem jag skulle gå för att få hjälp med saker och ting, fick sitta i princip dygnet runt med böckerna men skrev ändå bara precis över godkänt på tentorna pga en massa slarvfel + att jag inte fattade det stora hela på något sätt.

Jag hann ju aldrig engagera mig i något annat kring studentlivet, som kårer, nationer mm... knappt ens kompisar.

Som jag skrev; jag var manisk i perioder och det hjälpte ju. Övriga perioder körde jag och fick göra omtenta.

va: Ja, jag var för ivrig för att skriva hela. Tack!

Det var nåt mer jag skulle fråga... Vad fan var det. Jag låg sömnlös några timmar inatt, och tänkte på en massa. Kommer kanske på det sen.

Hej wellah!
Det var tyckte jag det svåraste under utredningen...hade lättre med mnstrena...Kram

Har precis fått uppleva hur fruktansvärt det kan vara när den man har en relation med inte kan förstå.

Fy fan.