Anonym (idi) skrev 2007-08-01 21:23:22 följande:
Jag känner mig i en "rationell" period, som att försvarsmekanismer sätts igång as we speak. Hur länge de kommer att vara är fråga, och vad som händer när de tar slut... Jag är verkligen rädd. Vad kommer att hända imorgon? Jag är rädd att jag kommer behöva institutioneras. Hur ska jag klara det här?Han har beställt en massa böcker om adhd. Han säger att han inte ger upp. Han vill förstå. Det är ju fint... Men jag tror inte det går. Han är så fruktansvärt underbart fin.Jag tror jag har mer än adhd. Jag tror jag har Aspergers, viss autism(?), GAD, Panikångest och viss OCD också. Och säkert nåt mer som jag inte kommer på just nu.Jag har ju inte fått någon diagnos. Men allt stämmer så väl och ger mig en trygghet. Om jag inte får diagnoserna (= erkännanden) för att jag är för "högbegåvad" så vill jag ta livet av mig. Hur fan lever man vidare, när man känner att man är själva djävulens avkomma?Hur fan?
Har nu funderat på en paus ifrån varandra? Hur mycket kommer du att ångra att ni bröt upp?
Det ÄR jobbigt att ha ett förhållande när man mår skit. Man känner att man belastar den andre. Sen när man som du är mitt inne i diagnostisering och början på att få hjälp så vänds allting upponer. Det krävs så oerhört mkt psykisk energi att bli utredd eller att gå i ev. terapi.
Jag gjorde slut med min dotters pappa efter 6 års förhållande. Jag orkade inte med att jag genom att själv må dåligt fick honom att bli ledsen över att han inte kunde få mig glad. Så då var det i mina tankar mitt fel att han också mådde dåligt och det blev för mycket ansvar, helt enkelt.
