Go Fika!

snott från Miliminas galleri...

Hehe...

Var hos BM idag. Allt såg bra ut. Bebis sjunkit ner en bit, men är fullt förlig ff. Ska dit och mäta magen igen nästa vecka, sf måttet var lite "lågt", men med tanke på att h*n sjunkit flera cm sedan sist så kan det ju inte bli så mkt mer än förra gången. (nu var det 30 och för 2 v. sedan 29cm) Men det sa hon också, så hon var inte ett "orolig" eller tyckte det var onormalt. Men det är väl nå´t som de "måste" göra om man inte ökar så mkt. Jag är inte heller orolig, har för mig att Hannamagen nästan också stod still under några veckor (och då trodde bm att ut skulle det komma en 2,5-3kg bebis. Ut kom 3,8kg hehe).

Var förresten på ÖB idag. Köpte fodrade gummistövlar till Hanna. 79:- Dock svårt med storleken. Det är ju några veckor kvar till "säsong", men man kan ju inte köpa en storlek för stor bara utifall att?! Och hittills har hennes fötter växt ganska sakta och "lika mkt" hela tiden. Köpte lagon storlek till slut. Får väl köpa nya i så fall då...

Mia:
Jag har för mig att min bm sa att nr 2 (3...4... ) ofta inte fixerar sig förrän den ska ut. Storasyskonet har ju redan förberett vägen så att säga.
Bra med extra koller och att de gärna mäter en gång för mycket än för lite. Med Alexis stod ju min mage still i 4 veckor. Men hon har då aldrig anklagats för att vara undernärd... haha!

Inga "pisse-olyckor" på dagis idag. Han hade fått byta kalsonger för fröken sa:
När Luke sitter ner och kissar så står hans snopp rakt upp och strålen träffade kalsongerna, det är därför vi fick byta.
LMAO! Jaha... did he have a boner?? LOL!
Men allvarligt, vad ska man svara??

Elsa var inte fixerad förrän det var tre veckor kvar & hon var rörlig nanting i magen

Vi pratade ju lite smått i måndags att det egentligen är ganska fantastiskt att ingen av våra barn är barn med speciella behov. Inga fysiskt eller mentalt handikappade små kottar (att Agaton är laktosintolerant valde vi att ignorera ).
Jag råkade hamna på en sida här på familjeliv som tillhör en rörelsehindrad tjej på 15 år (Emmixen) och hon hade den mest underbara förklaring hur det är att bli förälder till ett handikappat barn (inte skrivet av henne förstås):

"Välkommen till Holland" av Emily Perl Kingsley

Jag blir ofta ombedd att beskriva hur det känns att leva med ett barn med funktionshinder - att försöka hjälpa människor som inte har gjort denna unika erfarenhet att förstå, att föreställa sig hur det skulle kännas. Det är så här...

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa - till Italien. Du köper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt: Colosseum. Michelangelos David. Gondolerna i Venedig. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.
Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen. Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland."
"Holland?!?" säger du. "Vad menar du med Holland?? Jag bokade en resa till Italien! Jag skulle vara i Italien. Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien."
Men flygrutten har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna.
Det väsentliga här är följande: De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar. Det är bara en annorlunda plats.
Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött.
Det är bara en annorlunda plats. Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien. Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring... och upptäcker att Holland har väderkvarnar... och Holland har tulpaner. Holland har till och med verk av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien... och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där. Och i resten av ditt liv kommer du att säga "Ja, det var dit jag skulle åkt. Det var vad jag hade planerat".
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna... därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust.
Men... om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella, det väldigt härliga... med Holland.

© Emily Perl Kingsley, 1987. All rights reserved.
Översättning: Annika Åhlberg

wilmer var inte fixerad förrens han skulle ut i princip.
nä nu ska vi ut i finvädret, någon som har förslag på en bra rolig lekpark i närheten? ide'torka...

ÅÅh, vilken fin historia Hedda! Ibland glömmer man liksom bort hur lyckligt lottad man är när man är som argast och det är sylt på hela tv-skärmen eller nya dyra solglasögonen har böjts till oigenkänlighet!

Vilken jättefin text!!!

Idag var Hanna ensam på dagis i 1 timme. Jag var bara med första 10 minutrarna, sedan sa de att jag kunde gå. Sa att jag skulle "fixa med några saker" och skulle komma och hämta henne lite senare, fick hejdåpuss av Hanna, som genast vände ryggen till och fortsatte "grejja" med sitt, och sedan gick jag. När jag kom tillbaka satt hon med Alexandra (fröken) och Jonathan (annan ny pojke) och "läste". Hon tittade upp och sa " vi läser bok mamma" också fortsatte hon att titta i boken. Gick dit och frågade vad de gjort, och hon berättade att de ätit smörgås bla. Sedan gick vi hem. Känns jättebra! Tyvärr blev hon under natten tills idag lite snorig (icke oväntat då...) men jag hoppas att det inte blir mer. Vore synd att få ett avbrott i inskolningen nu när det flyter på så himla bra!