Här håller Go-Fika-gänget till! 
? 
Trick or treat!!! 
Vad skönt/ bra att få en xtra koll & få känna sig lugn gällade det minsta livet ,när det större behöver all ens närhet, ork & uppmärksamhet
*gräver i vild förtvivlan i pappersberget*
Hittade mina papper från när jag väntade Elsa. Hon hade låg puls i magen vid alla mätningar utom en(115-118) då hon blev f..bannad på bm & sparkade(145). Kanske en lugn & cool tjej som vilar inför en mer hektisk tid som lillasyster??
Mia:
Precis som Nanny skriver så vet jag också exakt hur det känns. Mamma-hjärtat går i bitar varje gång. Den hysteriska gråten, den tysta gråten, axlar som håller upp hela vrälden, vill inte gå till dagis, jag vill (i Lukes fall sa han så för att inte göra mamma orolig tror jag). Jag vill, jag vill inte, pendlade han ju mellan hela morgonen ett tag. SKITJOBBIGT!
Ta den tid ni behöver tycker jag! Jag har aldrig gjort några snabba lämningar och det vet jag att en del pratat "skit" om bakom min rygg. Men det ger jag blotta fan i. Visst kan längre lämningar bli fööör långa, men jag förstår inte logiken i snabba lämningar om barnet blir helt hysteriskt.
Jaha? Är det logiskt att börja dagen i ren förtvivlan varje dag? Är det så vi vill att barnen ska associera till morgonen på dagis? Varför inte låta barnet hitta något eller någon som fångar deras intresse. Det är ju roligare att stanna på ett sälle som är kul, där man har kul.
Hanna ger ju klara signaler att hon behöver extra mamma/pappa-tid just nu. Ge henne det. Hon kanske känner att bebisen är på G? Hon kanse har ett 6:e sinne...?? 
Snart är "ensamma-barnet-tiden" slut! 
På tal om något helt annat, så var Luke sjuk hos mormor och morfar 
.
Mormor och morfar har ingen dusch, och eftersom båda barnen hatar att duscha (läskigt? vad vet jag...) så får vi ha en badbalja på golvet inne i duschen. Där satt de och helt plötsligt skiter Alexis i vattnet. Jag sliter upp Luke, så fort jag ser vad hon är på G att göra.
Han tvättas av och ställer sig utanför duschen. Då börjar han klaga på att han har ont i magen. Han vill ha mediciiiiiin.
Medicin? Mitt barn? VILJA ha? Ja, då mår han verkligen inte bra...
Han går bort till toan och spyr.
Och i duschen sitter Alexis i bajsvatten och plaskar och skvätter hur jävla glatt som helst.
NEEJ! Alexis!!! Åååhh!!!
Lagom kaosigt liksom.
Hur som helst är Luke så JÄVLA duktigt när han behöver spy. Min stora lilla kämpe. Han säger till att han behöver spy och går och gör det i toaletten. Vid sådana tillfället inser jag att han verkligen inte är någon -liten kille- längre. Inte för att man är dålig eller något om man inte spyr på toaletten, men det underlättar ju. Slipper skrubba mattor liksom...
Men på morgonen ville han ha välling som vanligt, på väldigt tom mage då, och jag lär mig aldrig. Varför ge ungen en halv liter välling liksom? Men det gjorde jag. Så den kom ju upp lika snabbt som han andades in den. Det luktade ju inte ens spy utan nyblandad välling och jag tror inte Luke mådde illa ens. Magen pallade inte bara.
Hur som helst så sover vi i våningssäng hos mina föräldrar. Lite varstans. Nu råkade Dino ligga uppe och jag nere med Luke, och Alexis i Jr-sängen. När vällingen kommer up skriker jag väl till, eller något, och Dino far upp som ett skott. Kliver ner med sådan kraft att översta steget på stegen gå sönder, han tappar balansen och grabbar tag i sido-skyddet på överslafen. Det går sönder. Sen ramlar han ner och slår sig på diverse möbler på vägen ner (det är ett trångt rum).
Alexis vaknar, Luke är redan ledsen pga all välling som kommit upp.
Då kan vi snacka kaos! Två ILLVRÅLANDES ungar, en pappa som ligger och gnyr på golvet och en mamma som försöker lugna ner Luke "det gör inget" och samtidigt kolla om pappa är ok "ARE YOU OK???!!".
Vi borde kanske döpa om oss till familjen Kaos? 
Herre Jösses, kunde slutat illa för Dino!
Jo, det var faktiskt det första jag tänkte på - att han inte bröt både armar och ben typ. Kan liksom se framför mig att risken att fastna och bli hängades någonstans längs vägen är ju rätt överhängande så att säga!
Kanske fått den där bacillen som vi fick?
Hur är det med Dino idag? Armen ok ?
Mia: Vet hur ont det kan göra i mammahjärtat. Nu har ju inte jag haft problem att lämna Maja men det har varit smått jobbigt för mig. Kan ju erkänna att det faktiskt kändes jobbigt att hon älskar dagis och knappt har tid att säga hejdå. Vilken rolig mamma jag måste vara liksom... Skönt att bebben mår bra! Kram till er!
Hedda: Vilken syn! Måste känts galet svårt att prioritera vem skulle undsättas, maken eller barnen...hihi Tur att han inte bröt något i fallet.
Visningarna igår eftermiddag resulterade i att Stefan åkte själv på en och det är nog för liten boyta. Känns ju dumt att flytta till mindre som sagt. Den sista visningen hann vi inte gå på och det huset blir nog alldeles för dyrt eftersom det är lite för fräscht. Vi blir nog kvar här ett tag till och vi trivs ju....
Oj vad det händer saker.....
Mia. Vet hur det känns när förändring i hjärtslagen. Så var det med Naomi. Visst var jag halft hysteriskt orolig när vi åkte in men så var det ju bara bra. Men det var mkt koll under förlossningen också för då fortsatte det. Men hon mår ju bra nu
Lämna hysterisk unge känns också igen. Troy skriker hysteriskt varje dag jag lämnar (nu Mark), men sedan fungerar dagen superbra och när jag hämtar är det han som vill vara kvar. Naomi har inte grinat utom någon enstaka gång när jag lämnar, men hon är superlycklig över att få gå hem när man hämtar. Snacka om total skillnad på barn.
Hedda: Poor your family
Nu ska barnen få en timme innan åter till jobbet