Ska nog sluta läsa den här tråden nu. Blir ju bara förbannad. Det spårar ur lite här och var.
Orkar inte leta upp alla personer och citat, så ni som känner er träffade, känn er träffade. Ni andra kan ju strunta i det om ni vill.
Jag blev utskrattad för att jag hänvisade till Aftonbladet. Förlåt, det var ju himla konstigt och korkat gjort av mig. Var ju ungefär som att hänsvisa till Kalle Anka... *suck* Aftonbladet är en av våra största tidningar, och visst kan jag hålla med om att det står en hel del skvaller i den, men tro det eller ej, vissa repotage är sanna! (Nu blev du chockad, va?!) Känner flera personer som blivit intervjuade av Aftonbladet och vartenda ord var sant. Och nej, de blev inte intervjuade av Daniel Nyhlén. (Om han nu jobbar där fortfarande.) Men nästa gång ska jag leta upp nästan ett likadant repotage från DN eller nån annan tidning så kanske det duger. Men det handlade väl snarare om att du inte gillade vad du läste, för att det visar hur Sverige är, inte för att det var en länk tíll Aftonbladet.
Ni som säger att vi som är arbetslösa är outbildade, felutbildade, lata eller bor på fel ort och antingen får utbilda om sig eller flytta, tänk om. Jag kan ju bara hänvisa till min egen situation och det är det jag kommer att göra, precis som jag gjort tidigare. Jag har inget jobb att komma tillbaka till efter min mammaledighet. Jag blev arbetslös en månad innan min son föddes. Fram tills dess jobbade jag på ett företag som jag trivdes jättebra på. Då jag fick jobbet, så blev företaget tipsat om mig, att jag var en ambitiös person och hade dessutom rätt utbildning. Det var så jag blev anställd. Men för ett år sedan var jag tvungen att sluta. Företaget höll på att gå i konkurs och blev uppköpt och flyttat. Jag är alltså inte arbetslös för att jag är lat eller outbildad. Jag är arbetslös för att det företag jag arbetade på inte längre finns kvar. Nu söker jag massa jobb. Bara häromdagen skickade jag iväg 4 ansökningar och jag sitter på ams, monster, offentliga jobb och allt vad de heter. Dessutom håller jag på att skicka ut intresseanmälningar till företag som inte ens annonserat ut platser. Vet inte hur många jobb jag sökt den senaste månaden. Men jag vet att jag inte fått något ännu.
Tycker ni att jag bör flytta för ett jobb? Jag och sambon har ett hus här som vi köpte för två år sedan. Vi har renoverat hela huset. Sambon har ett helt ok betalt heltidsjobb 1,5 mil härifrån. Ska vi sälja vårt hus och sambon säga upp sig för att jag får ett jobb (förmodligen sämre lön än vad sambon har) på en annan ort? Tycker ni att det är rimligt?
Både jag och sambon är dessutom akademiker som utbildat oss inom områden som var så kallade "framtidsyrken". Nu har inte jag något jobb alls och sambon jobbar inom "fel" område. Sambons yrke finns fortfarande med på listan inom "framtidsyrken", trots att det inte finns några jobb och har knappt funnits sen han blev klar för 3 år sedan. Så hur ska man veta vad man ska utbilda sig inom?
Att sänka föräldraförsäkringen till 100 dagar är enligt mig ett rent ut sagt skitdåligt förslag. Jag tycker att det känns jobbigt att behöva lämna min son på dagis när han är 1,5 år, eftersom jag tycker att han egentligen är för liten då. Ska jag behöva lämna bort mitt barn när det är 3 månader så ser jag inte någon mening med att ens skffa barn. Man skaffar inte barn för att någon annan ska ta hand om dem. Och även om jag röster vänster så tycker jag inte att man ska tvinga föräldrar att dela lika. Det är upp till varje föräldrapar att avgöra.
Som någon sa; Tänk om det bara fanns ett sunt parti som kunde tillgodose de flestas behov. Jag håller med! Ett lila mittemellanparti, kanske? 