visparnas tråd # 6

Inte skönt att behöva lyfta efter ett snitt men jag har för mig att jag började att lyfta T ganska så fort, kunde ju inte låta bli, sen har jag mycket kryp i kroppen så jag var snabbt igång igen hemme men det är ju olika hur det läker, mitt snitt var och är jätte fint!

idis: ja, A får jag ju lyfta, men inte mer än hans vikt... men om det inte gör ont kanske jag kan börja lyfta lite mer...

Invigningen av nya badrummet blev sådär... Väntar på att min svåteer ska komm aoch köra mig till gynakuten: blodiga flytningar på pappret

Usch Malu va jobbigt! Jag tänker på dig, hoppas verkligen allt går bra och att du slipper vänta föör länge på akuten! Vilket sjukhus åker du till?

Om det var någon som försökte titta på bilderna jag länkade till så la jag de i mitt galleri istället i mappen "Vår son". Vet inte hur man gör för att lägga in bilder direkt i inlägget.

MaLu - näää Hoppas det är ok!!

Här har M gått till simhallen och jag sitter här och laddar för utgång - ja, med vagnen då

Jag ska få låna SHN-boken av en tjej, ska se om jag hinner läsa den Jag börjar ändå tro att hon har ont någonstans, ska kanske testa att ge alvedon eller så inatt och se???

Malla: skönt att komma ut lite... här går det totalt inte att komma ut!

Adam vill bara ligga vid bröstet åsså fiser han riktigt illa. Han somnade men så la jag ner honom i vår säng och då vaknade han efter några minuter och ville ha mer bröst. Snart har det väl tagit slut så mycket han sugit...

MaLu: Nej! Hoppas verkligen att det inte är nån fara. Tänker på dig, kram

Usch vad jobbigt med era nätter. Så synd att era killar inte är mer förstående. Jag har ju egentligen inte så mycket att klaga på på den fronten (än?) men en sak som jag vet att jag gör som är lite dumt är att jag ibland tar hela natten eftersom jag vill vara snäll med M. Men sen så blir jag sur för att han inte fattar att jag uppoffrar mig för honom så att han ska få sova. Så går jag omkring och är besviken och martyrar mig. Han ser det inte som att jag har gjort en uppoffring utan jag tror knappt han tänker på det. Men jag tror att det är lätt att man tar på sig mer ansvar både för att vara snäll och för att man faktiskt vill i början men så plötsligt sitter man där med ett möster man inte alls är nöjd med och hade tänkt sig. Tror att man måste vara tydligare med vad man vill från början och inte göra som jag ofta gör att försöka hinta och få honom att fatta undermeningar. För det gör han aldrig. Vi har pratat en del om det och vi försöker båda två nu förtiden att säga vad vi vill rakt ut ist.

Men här var natten också seg. Lilla E har så svårt att sova med sin hosta så vi (jag och E) har varit uppe mest hela natten. Typiskt den kväll M skulle gå ut).

En annan sak som vi pratat om nu på morgonen är att
1. jag skulle aldrig gå ut om E var sjuk (isf skulle jag nog avbokat)
2. E gallskrek när M gick igår, jag skulle aldrig kunna gå då.
3. Om jag verkligen gick ändå så skulle jag verkligen inte kunna koppla bort det och njuta av att vara ute på krogen utan skulle sitta och oro mig hela tiden.

Det är galet hur olika man tänker. Sen tror jag att jag skulle må bra av att vara lite mer som M och M skulle säkert må bra av att vara lite mer som mig. För jag vet inte om nån av sätten är särskilt optimalt.

oj vad långt... babbel babbel

Malla: Jag har boken "Somna utan gråt", där finns en del tips. Annars så står det en hel del om SHN på AWs hemsida.