ni som är adopterade.....

Jag ger min bild av det eftersom jag också är adopterad, kanske har emcjohn en annorludnda syn än vad jag har: Jag tycker det är som du beskriver det, att mina adoptivföräldrar är ju min familj och vi, jag och min adopterade bror ingår i detta släktträd precis som om vi vore deras biologiska barn. Adoption= att ta upp som sin egen. Men kanske är det olika hur man känner det som adopterad. Jag tycker också att man måste se det adopterade barnet som en fullvärdig medlem i släkten också men hur det adopterade barnet känner det är ju en annan sak. Jag känner mig som en fullvärdig del av vår släkt.

Så hoppas jag att vi kan få våra kommande barn att känna!!!!

Vildrosen: Men bara för att de vuxna runt barnet kan tänka så, så kan inga papper i världen ändra på att man fötts av någon annan. Du räknas som biobarn men du har faktiskt INGA biologiska band till den släkten du växer upp med. Att inte se ut som de andra i familjen är tyvärr något som man som barn kan få höra. Att inte se svensk ut är något som man kan räkna med att få kommentarer om livet igenom. Jag är inte adopterad men är mulatt och jag får ofta kommentarer som:
- Vad du är duktig på att tala svenska, har du bott här länge?

- Oj, har du sex barn1 Ja så är det väll i din kultur...

- Oj fick du barn så tidigt, fast så är det väl där du kommer ifrån..

Nu lägger jag mig också i eran tråd. För mig är det helt självklart att det är som DU säger. Jag har dock hållt på en del med släktforskning, och där är det mycket strikt de biologiska banden som räknas. Jag väljer själv att kringgå detta genom att skriva in makens systerdotter, adopterad från Kina, som helt enkelt dotter i familjen, ev med tillägget adopterad. Men jag tror att en hel del släktforskare inte skulle göra så, utan skriva barnet lite på sidan om, ungefär som man skrev fosterbarn en gång i tiden, eller utelämna henne helt.

Vad gäller arvsgång så är det ju så att adopterade barn ärver nu egendom precis som biologiska, men tex ärver inte barn adopterade av adliga personer sina föräldrars titlar. De har inte heller rätt till släktens stipendier.

Jag tycker själv att det här är helt sjukt, men just när det gäller släktforskning är det hopplöst konservativt.

Emcjoh;

Vilket pucko till lärare att inte vara smidig gentemot ett BARN!

Att släktforskningen skulle vara så konservativ låter skumt.
Det borde skiljas på när strikt genetisk släktforskning är önskvärd tex vid kontakt med sjukdom.

I en skolklass och för övrigt borde väl ändå den juridiska samhälliga släktforskningen vara den "rätta" - om man ska se släkt-forskning som historien om ens släkt.

Solstjärna. Exakt, släktforskning är ju historien om en släkt! Och då är ju ett barn, adopterat eller ej, en högst viktig del i sammanhanget. Ja, det behöver inte ens framgå att det är adopterat anser jag i själva skriften (även om barnet förstås har rätt att veta om det). Tänk så otroligt mossigt det är ibland. Känns som man lever i 1800 talet... men då kan jag ju säga att det säker finns många "okända oäktingar" och hemligen adopterade barn med i släktträden, förr i tiden! Utan att någon vet! Håll med om att det hela blir ännu mer absurt när man tänker på att det är blotta vetskapen om gener som gör skillnaden. Det var väl därför det doldes förr. Nu har vi kommit dithän i Sverige att vi inte döljer det, men vi behöver komma längre! Jag ska tänka på att prata om detta med mitt kommande barn, så att de är beredda och känner sig trygga i släktsammanhanget om de råkar ut för okunniga elever eller lärare.

Vildrosen och solstjärnan:

Jag tycker också att det är jättekonstigt. Vilket är varför jag själv väljer att strunta i deras oskrivna regler vad gäller min och makens familj. Och jag påpekar också att jag tycker att det är fel när jag får tillfälle. Men trots allt så kan det vara helt omöjligt att få gamla gubbar (och tanter) att ändra uppfattning. Det finns ju dom som anser att det är helt fel att maken kan ta sin frus namn också. För efternamnet SKA gå vidare på den manliga linjen. Suck!

Oj , nu blev det mycket om släktforskning ursäkta TS!

Kalinka
- förstår att du inte tyckte som de där tanterna o gubbarna

Vi har flera oäktingar i vårt släktträd - "sanningen" har förts vidare muntligt (oshysst från början, ja) men anser verkligen att de kvistarna på den sidan är våra släktingar!

solstjärnan:

Nej, ibland får man känslan av att stånga pannan blodig...

precis de samma hände med mig...... inte förren då börja jag fundera lite på min bakgrund..men fatta mig rätt snabbt...va ju den jag var/är