***Skelleftetråden***

ja detta med att lämna bort är ju kluvet egentligen, min 8 åring lämnade vi bort över natten första gågen hon var typ ett halvår, gick jättebra, men det var ju bara över en natt..
nu ska vi till stockholm i helgen och lämnar bort alla 4, för killarna som är 16 månader blir det första gången så länge utan oss, men å andra sidan har de varandra och storasyrrorna + att de känner barnvakterna bra, och sen ska de vara kvar hemma dessutom..

men jag skulle aldrig lämna iväg de 1- 2 veckor men det beror mest på att jag skulle sakna ihjäl mig efter som

Ja det är inte gratis, vi betalade 45500kr för att glasa in långsidan på vår balkong förra året

vi lämnade Wille med mormor och morfar 5 dagar när vi åkte med näst sista flyttlasset hit upp förra året, då var han lite över 2 år. Men han har varit med mormor och morfar till landstället säkert en helg i månaden sedan han var 10-11 månader och jag kan intyga att han inte mått dåligt av det, snarare tvärtom. Särskilt efter att Liv föddes. Då fick han 100% uppmärksamhet en helg då och då av mormor och morfar. Han har ju träffat dem nästan dagligen sedan han föddes. Jag tycker det är ganska viktigt att barnen känner sig trygga med andra i släkten om det skulle hända oss något. Det var väldigt skönt när jag fick missfallet att bara kunna åka och lämna av Wille till mormor och morfar och han var lugn som en filbunke över det.

I sommar kommer han vara en vecka hos mormor och morfar på landstället och jag känner mig fullkomligt lugn. Han har aldrig visat något tecken på oro och tro mig, jag är väldigt känslig för hans signaler...en ganska stor hönsmamma skulle jag vilja påstå.

Har själv tillbringat många helger/veckor med enbart mor och farföräldrar, men jag träffade dem nästan varje dag annars också. Det gav mig en väldigt nära och bra relation till den äldre generationen och det är jag jätteglad över. Det har heller inte skadat min relation till mina föräldrar. Har haft en väldigt trygg och harmonisk uppväxt.

Men jag anser även att om man inte är redo att lämna sitt barn ska man inte göra det. Detsamma gäller om man märker att barnet inte är redo eller är oroligt.

Nej precis det där känner man ju själv tror jag. Nadja har aldrig vart något problem, hon älskar att sova över hos kompisar och hos farmor och mormor vill hon ju alltid stanna kvar och sova längre.
Elias går bra hos farmor och mormor&morfar är en stor idol (till morfars stora lycka, han är stor och grov och hans andra barnbarn har mer varit rädda/skeptiska mot han, stackarn han som är världens snällaste), men Elias skulle vi inte lämna 1 vecka ännu hos någon alls. Han är mer fäst vid oss föräldrar än vad Nadja var och dessutom har vi haft det så stökigt nu ett tag med flera flyttar och sånt.

Ja vi har tur vi som redan har en "pensionärskuvös" Nu har vi tom köpt möbler att ha där inne!

Vad blev det för möbler Hally? Vi hade ju också tur som hade en rejäl inglasning redan...

Dynorna är ju inte heller gratis!
Typ såhär ser de ut, som stolen till vänster i stora bilden och bordet utan iläggskiva
www.holmgrens.eu/NeatPossition.htm

jag har precis varit på utvecklingssamtal på dagis. Min lilla tjoppa är tydlien ofta lessen där..kan sitta på en stol och bara börja grina helt plötsligt. Jag hoppas för allt i världen att de beror på öronen och inget annat. Hon säger ibland att hon inte vill till dagis, hemma är hon inte alls sådär. Eller kan de bero på att vi ska få en bebis?! jag har ingen aning, men de är inte utan att man själv blir lessen när man hör hur hon är där.