Svar på #113
Jo det är märkligt hur en del resonerar. Mycket kanske de slår undan just vid tillfället men att de samtidigt förstår hur man tänker. Man menar ju egentligen inget illa med att man säger att de ska försöka vara glad för det de har redan men samtidigt, visst är ju barnlängtan alltid barnlängtan.
Jag har varit stressad över syskontanken redan nu innan vi har en liten men samtidigt tror jag att bara vi lyckas en gång *knyter tummarna* så kommer det sudda ut flera år av funderingar.
Det är tungt och orättvist som du säger och det måste kännas hemskt att förlora barnen när man får upp förhoppningarna som din bekanta och känner att "Ja, vi får syskon". Det måste ju kännas som att mattan rycks bort under fötterna ytterligare en gång men det låter väldigt jobbigt för henne att lägga sån tyngd i tanken kring syskon...
Svårt att föreställa sig men tänk om vi skulle lyckas?
Då ska jag aldrig mer klaga utan sakta luta mig tillbaka och njuta av gåvan och tänka på familjen vi har....
Jag blir så sentimental när jag läser det du skriver om Ella

.