Jag har valt att vara hemmafru. Naturligtvis skulle det aldrig gå om inte min sambo kunde försörja oss allihop och var med på detta. Jag är(än så länge) helt nöjd med min tillvaro och finner den menningsfull. Vi har 2 barn i ålder 5 och 7 år och bor i en villa i östra Stockholm. Det skulle vara kul att få kontakt med andra mammor i liknande situation så att man kan utbyta tips och tankar eller kanske låta barnen leka tillsammans ibland?
Varma hälsningar på er alla!
Idag har vi badat igen i sjön på kvällen, mellan kl 18.30 och 19.15 :D Jätteskönt men det synns att åskväder är på väg ;)
Vilken söt liten kille du har , lärjunge:):)
Fin bild!
Tack tyrlilu, tycker också att de säger precis det jag tycker i dessa frågor 
!
Det var faktiskt väldigt bra sida, tycker jag. Jag ska gå och natta barnen nu och sedan läsa in mig på den litet mer. Tack för tipset!
Vi hörs/Tyrlilu
Ska natta sonen nu
Till er alla - jag har all respekt för er önskan att vara hemmafru, om det så är för stunden eller för alltid. Som jag redan påpekat, jag är det ju själv, det är självvalt och jag trivs.
Nej, mina inlägg har inte handlat om mitt förträffliga (?!) jobb eller om att mitt sätt är det enda sättet. Däremot har jag känt lite av den attityden från en del andra inlägg tidigare i tråden. Att ERT sätt är det enda och alla som inte är hemmafruar måste ju rimligtvis önska att de kunde vara det (att de är avundsjuka helt enkelt). DET har jag reagerat mot, inte mot er (eller min) hemmafruroll. Jag vet att inte alla längtar till sitt jobb, men varför har jag av en del tidigare inlägg fått känslan av att det i mångas av era ögon är konstigt att göra det?
Jag förstår inte varför man måste vara antingen eller, måste man vara antingen hemmafru som sätter familjen först eller karriärkvinna som har sina barn på dagis 50 timmar/vecka? Är det inte ok att trivas med sitt jobb, vilja vara där och också trivas med sin mammaroll och försöka hitta en balans mellan dessa två som är bra både för en själv och familjen? DEN tanken har jag försökt föra fram men kanske har jag misslyckats totalt i kommunikationen.
Vad gäller mitt kall... hmm, bra fråga. Jag tycker om många saker, brinner väl lite lagom för en del saker. Men ingenting enskilt definierar mig, därmed ser jag inget enskilt som mitt kall. Alla delar tillsammans definierar mig och helheten blir jag.
Nu tackar jag för mig och önskar er alla ett fortsatt bra hemmafruliv.
Till alla:
Oj vad sent det blev!
Till hewa:
Det var faktiskt bra inlägg! Du har rätt, det behöver inte vara konflikt mellan de två saker. Jag håller med dig här. Vad gäller att det blir litet enkelriktad på liknande trådar så är det också sant. Jag har faktiskt flera gånger nämt att jag är inte absolutist i frågan, utan tror på att man kan ordna olika lösningar som är lika bra. Så det var nog kommunikationsmiss som du säger.
I vilket fall som helst.
Ha det så bra du med oavsett vad du holler på med.
Jag känner lite som hewa. Att vara mamma och fru är inte det ENDA jag är. Dock känns det i alla fall räii just nu att vara hemma på heltid. Sen vet jag ju inte hur länge jag kommer känna så, ett år eller 15! Men valet borde i alla fall alltid finnas där, utan fördommar åi något håll, så alla får göra det som känns rätt för DEM och deras familjer.