Jag är hemmafru

Oj här har det blivit debatt helt plöstligt.

lärjunge: Vi är i nästan samma sits! Fast här är det jag som har flyttat, till Australien. Min syster (som bor i Sverige) ska precis få barn också, bara två månader efter mig! Och det är hennes första också. Då börjar man få lite hemlängtan. De kunde ju växa upp nästan som syskon, men nu är det en halv värld emellan! Men skulle vi flytta hem så skulle det ju bli samma sak på andra sidan, då får han ju inte lära känna farmor, farfar och alla kusiner på makens sida av familjen (han har snart 5 kusiner här!). Det blir liksom inte rätt hur man än gör känns det som. Men det blir helt enkelt att lägga alla extrapengar på resor.

Ansluter mig till de längtande - instämmer i allt ni skriver.
Även om mina syskon finns här i Europa så är de 250 milen dit jättelånga ibland.
hoppas på att få åka ner senare i höst eller kanske i vår(jul går bort eftersom vi inte firar det samtidigt).
känner också att det bara är att spara det man kan o. lägga det på de resor ner som det finns ekonomi o. tid för.

Skönt att få skriva ner detta var det iaf .

3busungar (o.Jenna4): Så gjorde vi med fp också, med massor av kommentarer som följd o. ifrågasättanden av ekonomiska möjligheter. Men det har fungerat bra, så bra att jag ännu har dagar kvar att ta ut på lillan(5år i dec).

Visst är det ofta avundsjuka(som kan bottna i dåligt samvete) det verkar bero på när utomstående ifrågasätter oss. Men inom fam tror jag fortfarande fortfarande att det är bra att prata igenom sånthär innan man skaffar barn tillsammans.
Sedan kan ju nya omständigheter här i livet göra att man får ändra på redan uppgjorda planer, men det är ju en sak man får ta då.

Fast vet ni, jag tror faktiskt inte det är så mycket avundsjuka det handlar om. Utan snarare en reell undran om HUR man a) kan vilja vara hemma år efter år och b) får det att gå runt.

För egen del så VILL ju jag jobba, jag tycker det är jättekul (oftast, klart det finns trista dagar också) men jag tycker också det är skönt att kunna vara hemma nu. Fast att gå hemma i 6-8 år eller ännu längre, nja, tror jag skulle bli tokig då faktiskt. Att jag inte blivit tokig ännu (varit hemma i nästan två år nu) beror nog mest på att det är en sådan omställning att flytta utomlands, det blev ett helt äventyr som gav en utmaning även i livet som hemmamamma.

Många vill nog ha en situation med det bästa av två världar, kunna jobba lagom mycket för att få ett avbrott i hemmavarandet och ändå tillräckligt lite för att inte ständigt känna sig stressad över att hinna med barnen & allt annat.

Visst skulle jag kunna vara hemma i Sverige också men jag kommer inte vara det, dels pga att jag som sagt tycker om mitt arbete, men även för att jag/vi är inte beredda att göra de enorma förändringar i vårt liv som skulle krävas. Förändringar som tex att flytta från vårt älskade hus (inte märkeskläder & restaurangbesök, märk väl). Om ungefär ett år, när vi flyttar hem, kommer jag börja jobba, ca 30 timmar/vecka gissningsvis, vi kommer pussla med dagistider precis som alla andra OCH vara tillfreds med det!

Det tror inte jag heller. Men det kanske känns bra att tro det.

Till hewa:
Vad gäller att jobba år efter år...eller vara hemma år efter år. Jag tror att mycket beror på vad man har haft för jobb innan man har fått barn. Det man gör på jobbet ska ju kännas meningsfullt nog för att vägga över att ens barn kanske saknar dig under tiden du är där. "Brinner" man för att få "vända på papperen" och vara med i gänget på kontoret, så verkar det inte som tillräkligt trovärdig anledning .Inte heller för att man ska vara nöjd med sig själv att man är ute och bevisar för andra att man är bra på något. Sedan finns det personer som inte kan själva hitta på vad man kan göra för roligt när man inte behöver göra något. Då måste man ha ett jobb med ledare som pushar på utvecklingen. Jag kan säga vad jag gör: jag lär mig franska (eftersom vi gillar Frankrike), yoga (för att det är skönt) (de 2 saker är bara för mig själv) vi är ute med barnen väldigt mycket på olika aktiviteter (museer, teatrer, parker, korta båtutflyckter med lokal båttrafik), ofta tar vi barnens kompisar med, vars föräldrar är på jobbet. Vi bakar eget bröd, och lagar hemlagad, barnen går på massa aktiviteter som tennis, dans, engelska mm. Vi har byggt om huset och anlagt nytt trädgård under tiden jag var hemma (inte själva, men dem som har litet erfarenhet av sådant vet att det kräver mycket tid och jobb). Så det finns mycket man kan göra när man är hemma, bara man har ekonomi för det och fantasin. 3busungar har rätt, det är mycket jobb med att vara hemma och du hewa tycker nog att det är jobbigt att samtidigt inte synas (det tycker jag också). Jag själv är tävliginriktad, och det tog tid för mig att inse att jag kan självförverkliga mig utan att behöva gå till jobbet för det. Jag skulle jämföra mitt arbetet med projektledning, eftersom det kräver eh hel del planering och organisering.

Till spomenka, lärjunge, marre67 och fairyfloss,
jag är inte heller svensk från början, (ni har säkert sett en massa stavfel i mina inlägg) utan kom hitt som vuxen. Min sambo är svensk. Jag förstår vad ni menar.

Idag blir det 30 grader i Stockholm!!! Vi ska sitta i poolen hela dan.
Soliga kramar/Tyrlilu

Tyckte att det är viktigt att påpeka återigen att alla har inte möjlighet att vara hemma. Då måste man gå till jöbbet även om man inte tycker att själva jobbet är meninsfullt. Det är en helt annan situation!

Tyrlilu,

Du är så klok Gillar dina inlägg.

Jag jobbade som kassörska (i en typ Wal*mart affär) när jag bodde i USA, från då jag tog examen i 1995 tills jag flyttade till Sverige i 1997. Jag gjorde det i samband att jag gick i College. Jobbade deltid och gick på skolan deltid.

Sen från 1998-2002, så var jag på Komvux eller Vuxenutb i sta'n. Från 2002-2003 tog jag usk:a kursen på Vuxenutb i sta'n o hade bara 1 sommarjobb på ett grupphem för handikappade, efteråt. Sen gick jag på Miroi's (Falun) distanskurs i WebbDesign för 5 månader under min graviditeten innan jag orkade inte kursen längre. Sen var jag hemmafru tills jag fick barn och sen dess har jag varit hemmafru+hemmaförälder.

Det är så jäddra varmt ute!! Och soligt!! Det står 23* men jag tror det är faktiskt nära 30* med! Man steker i solen så jag brukar är inne mellan 10 och 15 för jag lärde mig på usk:a kursen att det är dom värsta timmarna att vara ute i solen... Inte konstigt att Spanjorer ta siesta o affärerna är stängda tills kl 17 därborta (har en vännina i Spanien, nära Barcelona). hehe Smarta människor!

Mina godingar är ute i poolen nu(trots att det är skugga över en del ännu) och det var varmt o. skönt i den, härligt att se dem svalka av sig så:).
Får bada nu, äta lite lunch o. sedan blir det säkert ännu mera bad. Tror inte jag får upp dem ens när det kommer gäster i em..

Ha det bra nu i solen o. se upp för att bränna er, vi lyckades lite igår solskydd till trots. Idag badar båda i t-shirt.

Tyrlilu - hoppas att man inte är för nyfiken om man frågar var du kommer ifrån. Ha dé, som sagt:)