Jag är hemmafru

alla andra vuxna jobbar ju,,hmm, lät lite kul,hehe.
Jag träffar fullt med vuxna dagligen. Genom min sambos och mina företag,kompisar, affären, fik, grannar som också är hemma varje dag, jag kan inte få mer kontakt med folk än det jag har nu.
Jag styr över min vardag och gör det jag vill när jag vill, behöver inte passa en massa tider och kan bara göra det jag och barnen vill om vi vill och när vi vill. Helt perfekt!
Kan däremot kännas skönt som jag innan sagt, att komma ifrån allt hemma ibland och bara vara kvinna,,inte bara mamma, förstår ni?
Slippa höra tjat och så. Jag trivs med mitt liv.

Kunde vart jag själv som skrev detta! Så himla bra sagt!!

ok, jag känner bara att jag själv skulle klättrat på väggarna av att gå hemma.. Jag älskar verkligen mitt jobb och skulle inte vilja avstå helt från att jobba..

Jo kom på att det lät lite kul..

Här där vi bor är där ingen som är hemma på dagarna (om de inte är pensionärer) och att träffa någon i affären och prata med är ju inte riktigt samma sak, tycker jag i alla fall..

ja men man kan ju träffa fullt me bekanta på affärer, och man rusar inte bara vidare då utan kanske sätter sej på ett fik el liknande och umgås ett tag.
Jag förstår de som kanske vill jobba några timmar i veckan för att komma ut litegrann, men jag kan inte förstå de som jobbar heltid fast de inte behöver det istället för att vara med sin familj då.
Har jättesvårt att fatta att man ska krypa på väggarna som du utrycker det, när man har barn. Dagarna blir ju till vad man gör dem. Man måste aktivera sej själv och barnen för att inte få långtråkigt. Har aldrig haft så fullt upp som när jag är hemma. Gillar att hålla mitt hem i ordning och det ser jag som mitt "jobb" då mannen försörjer oss. Vi har delat upp det så och är helt överens med det. Lite gammelmodigt kanske men jag tycker det ska vara så.

Jag gillar inte att hålla ordning i hemmet, jag gör det för att jag måste, men inget jag vill sluta jobba för.

Jag har inga barn än, men ser ingen anledning till att sluta jobba när vi får barn heller, vet inte ens om jag kommer gå ner i tjänst, för varför ska just kvinnan göra det?

Tack så mycket, är bara ärlig med vad jag känner .

Låter trevligt .

Men vem är det som säger att just kvinnan ska göra det?
Ingen!
Vi har valt det själv och vi som är i denna tråd råkar vara kvinnor. Jag vill ha ordning och reda och rent, vilket tar tid att hålla efter.
Och du har inga barn nu, det sa ju allt om din inställning. Du vet inte hur hela livet och ens känslor ändras när man får barn, man blir en annan människa. helt plötsligt kommer det en person in i ditt liv som betyder mest, som du kan dö för,,vänta och se den dan du får barn. Då kanske du ändrar uppfattning och inte tycker det är prio 1 att väcka ett litet barn kl 05.00 för att föra till fritids kl 06.00 och arbeta hela dan, hämta barnet mellan 15-17, handla, hem laga mat, barnet somnar vid 18-19.00, du hann inte ens umgås med ditt barn.
Inget illa menat med detta inlägg men så ser tyvärr dan ut för många.

Jag jobbar som lärare vilket gör att jobbar jag full tid så har jag 33,5 timmar som jag måste vara på min arbetsplats, resten upp till 45 timmar får vi lägga var vi vill..

Handla gör vi på helgerna och det lär vi fortsätta med när vi får barn..

Vi har redan diskuterat det här med föräldrarledighet och vi kommer troligen dela lika på den trots att min sambo tjänar mer.. Han vill väldigt gärna vara hemma också..

Men att sluta jobba kommer jag aldrig göra, tänk alla pengar man får mindre, ska era män försörja er när ni blir pensionärer också? Jag vill inte bli försörjd av någon och vill kunna unna mig saker även den dagen jag får barn..