Barn får barn

Det är inte kört att få barn när man är 32 heller, går väldigt lätt för mina vänner och de har en stabil grund att stå på med fin a bostäder, ekonomi som är stabil etc. Fertiliteten är inte borta när man passerat 24 vilket många tonårstjejer verkar tro på min arbetsplats.

under 18 är man enligt lag barn. dagen man fyller 18 blir man klassad som "vuxen"

Och varför bli så upprörd? Jag påstår inte att ALLA ung mammor är dåliga mammor, vissa lyckas otroligt bra och ger sitt barn allt och lite till..

min syn är mer för de som planerar barn då dom är 16 år, varför?

Det där är kusligt... Mode i att skaffa barn... ja tyvärr verkar det vara så....

bor i en liten sketen bruksort med bara något tusental invånare och här är det mer regel än undantag att hoppa av grundskolan för att föda barn... här kan man vara 24 år och tre-barnsmamma och varit gift i 5 år....

visst alla gör som dom vill... men jag inser inte riktigt vitsen...

Ärligt talat så tycker jag detta är otroligt uttjatat. Ställ hellre frågan 'vad tycker du om omogna människor som skaffar barn.'

Och allt man 'ska' göra i livet vid viss ålder; Bull s*hit.

Nej jag behöver inte svara i tråden, men jag valde att göra det ändå. Unga föräldrar hit och unga föräldrar dit.. BLAH så gammalt tjöt.

Det är snarare konstigt att så många väntar så länge, det har väl varit så förr att man skaffade barn när man var yngre, iallafall innan 30.

skolan är inte nån prioritering av många ungdommar längre, varför vet jga inte.. för har man inte utbildning så är det ta mig fan svårt att få jobb, har en kompis som inte ens får städ jobb .. de hemskt, är idag så glad att jag tog tag i mina studier i gymnasiet och fick toppen betyg, hur segt och jobbigt de än var så är jag sååååå glad över det nu

Tycker att det mer handlar om psykisk ålder (mognad) än den fysiska åldern.

Att tro att man som 16-åring utan vare sig jobb eller utbildning bör sätta ett barn till världen är otroligt naivt.

Men som 17-åring med en planerad framtid och en sambo som drar det ekonomiska lasset. Och då man kanske går ut skolan under graviditeten och sedan passar på att plugga medans man är hemma med barn är väl ändå att räkna som ett klokt beslut.

Att en 40-åring planerar sitt första barn fast man arbetar 50-60 timmar/vecka båda två är väl kanske det också naivt. Hur ska man ha ork till både barn och barnbarn? Och hur ska man ha tid att passa in ett barn i sitt liv?

Kritiserar varken "gamla" eller "unga" föräldrar. Alla gör sina val. Det jag tycker är självklart är att man sätter Barnet främst! Ser till att ekonomi och liknande är ordnat först. Verkligen tänka över om man orkar/vill/kan ta hand om ett barn fullt ut.

Jag hade gärna skaffat barn tidigare men man vill ju ha rätt man med. När jag skriver ung menar jag runt 18-20. Fördelarna med ung förälder är att mor och farföräldrarna är yngre och man själv kan bli en lite yngre mor och farförälder om barnen vill vänta lite med att skaffa barn. Skaffar mina barn i´min ålder är jag över 70 när jag får barnbarn men visst det får man ju ta. Så jag vill att mina barn ska vänta och studera och skaffa ett liv men jag själv hade velat vara minst 15 år yngre.

va roligt :)Jaa, visst asså, jag är själv "ung" 21 år. och planerar barn men jag har de jag känner att jag behöver inför det, ett 4 årigt förhållande, bröllop planeras och hus köp. har rest och sätt världens alla möjliga länder, men jag hade inte planerat om jg inte hade gjort de innan..

Jag tror det hänger ihop med vår tid som vi lever i. Allt förändras och med hög hastighet och få saker är riktigt beständiga och konstanta. Därför tror jag många unga längtar efter barn för att få känna just något beständigt.

Kan tillägga att mitt liv har inte förändrats mycket på de här 15 åren mer än att jag har rätt man nu.