Barn får barn

Jag tycker helt enkelt att man är för ung för att få barn om man är under 18 år.

jag var 17 år när jag fick mitt första, han är 19 år idag. skulle inte rekommendera att skaffa barn så tidigt, tycker själv att det är ett hårdare klimat nu, med bostäder, jobb osv. det känns ju skönare när man är äldre och har ett bra jobb och bostad, man har ju hunnit få en annan livserfarenhet. men man är absolut inte en sämre förälder för att man är ung. för min son har det gått bra. han är en väldigt smart kille, läste tom in ett helt år på gymnasiet för att kunna ägna sig åt att regissera en film sedan. läste japanska som 14-åring. så ni ser det behöver inte gå illa bara för att man får barn tidigt.

jah var inte så ung jag var 21 år när jag fick första men levde som en 18 åring . Jag hadde en 2:a och levde på soc min man som är yngre hadde inte änns det men våran kärlek till dotter gjorde så att vi kämpade och idag har vi det bra utan socialbidrag eller nån bidrag. Jag tycker att kärleken till barnet gör en till en bra förälder för den motiverar och pushar en framåt till en bättre framtid.

Jag ser inga problem med att skaffa barn när man är ung. Jag tog studenten 06, två månader sedan kom vår dotter. Jag hann gå ut gymnasiet, tog körkort och hade levt det livet jag ville som ung, min kille, ett år äldre hade fast jobb och vi har det bra. Vi hade varit tillsammans över 3 år när dottern kom, i år blir det 5år. Vi känner varandra bättre än många andra som skaffar barn. Vi trivs som föräldrar och kommer snart att utöka familjen till fyra. Jag har kommit lika långt som många andra i min klass, många tog sabbatsår efter studenten, någar reser fortfarande, mitt sabatsår gick till dottern, vad man väljer att göra med sitt liv är upp till var och en!

Jo, jag tycker att man är ett barn, eller rättare sagt en ungdom innan man fyllt 18. I alla fall en "intevuxen". Jag anser att man inte kan kallas vuxen innan man är myndig eller har gått ut gymnasiet om man läser där. Helt enkelt för att man för att ses som vuxen i mina ögon måste ha det yttersta ansvaret för sig själv och ansvaret för sin egen ekonomi.

Däremot anser jag inte att man blir vuxen bara för att man fyller 18. Du har rätt, lagen stämmer inte riktigt. Ända upp till 21 skyddas man av föräldrarnas försörjningsplikt och det finns en massa andra regler och extraskydd för ungdomar kring 20.

Jag tycker inte om att mindreåriga (under 18) får barn. Jag anser att man ska ha ansvaret fullt ut över sig själv innan man får ta ansvar på det sättet för en annan människa. Ganska rimligt egentligen - ungdomar under 18 får ju inte heller arbeta inom vården, ha riktiga anställningar inom barnomsorgen, köra bil och på liknande sätt ansvara för andra.

Om en minderårig trots allt får barn borde barnet få en myndig vårdnadshavare. Med det menar jag naturligtvis inte att föräldrar och barn ska separeras, men att någon (som inte alls behöver bo med familjen, kanske mormor) myndig får det yttersta ansvaret för barnet tills föräldrarna blir 18. Känns oerhört kränkande mot barnen att de inte ska ha rätt till samma skydd (en myndig målsman) som deras föräldrar har.

Med det här menar jag inte att hoppa på de unga som redan har barn, eller på de som i framtiden kommer att få barn som resultat av en oplanerad graviditet. Men jag önskar att inga fler under 18 börjar planera att skaffa barn, utan att alla som har möjlighet väntar tills de är minst myndiga och allra helst också gått ut gymnasiet.

Som jag har förstått det så ÄR det ju så redan.. alltså föräldern är väl målsman, men man utser någon myndig som fram till ena förälderns 18-års dag har det yttersta ansvaret för ekonomiska frågor och så. Men allt vanligt vardagsansvar ligger ändå på föräldrarna.

Måste allt vara så himla inställt? Känner väldigt många 40+are som fick barn tidigt som tycker det gick alldeles utmärkt att bli mamma runt 17-18.. då var det ingen som klagade, varför skulle dagens 17-18åringar vara sämre än dom som var i den åldern för X antal år sen?

klimatet i dag är helt annorlunda jämfört hur det var för 20 år sedan, det är mkt svårare att skaffa jobb och bostad.
det finns många unga föräldrar som skaffar barn och som gör ett enastående jobb, men tyvärr blir det mkt svårare att etablera sig i samhället om man inte har gymnasial utbildning.

jag fick min son när jag var 21, det anser jag vara rätt ungt iaf, läste på högskola, men tog ett sabbatsår, jobbade, fick reda på att jag var tvungen att skaffa barn nu om jag skulle ha några, (pga medicinsk problem) hade tack och lov ett stabilt förhållande sen 5år tillbaka och sambon hade fast jobb så jag tog beslutet att vänta med min- utbildning och bli mamma...är 22 nu och väntar tvillingar i sommar

det finns anledningar till att skaffa barn först och ta utbildningen sen, men jag hade inte gjort samma val om det gällde gymnasiet,
man förstör inte sitt liv med att skaffa barn ungt, det blir bara lite mer komplicerat

grunden som jag tycker att man helst ska ha innan man planerar barn
är ett stabilt förhållande, ekonomi och helst gymnasial utbildning, då blir det så mkt enklare.
detta är bara min åsikt...

Det absolut klokaste jag läst på FL på väldigt länge. Kanske till och med någonsin!