Barn får barn

Jag tycker att det är okej att skaffa barn om man känner sig mogen för det och vet att man klarar det.
Sedan att man har flyttat hemifrån och klarar av ekonomiskt att ta hand om ett barn utan att tigga hos föräldrar eller socialen.

Annars bryr jag mig inte om man planerar barn hit och dit oavsett ålder bara man kan ta sitt ansvar.

Om vi tar en bekant som jag känner hon planerade barn men ahde godkänt i tre ämnen. Hur bra är det? man måste klara av att ta hand om sig själv innan man tar hand om någon annan.

För det här med fast jobb vet ja inte riktigt om jag tror på längre känner så många som blivit av med jobben även de har haft fast jobb a ingen större anledning...

Jag är själv en ung förälder. Blev gravid i slutet av 9:an, då jag & min pojkvän precis hade flyttat ihop.

Sonen är 2 år nu & allt har gått helt utmärkt. Vi är som vilken familj som helst

Men skaffar man barn ung så ska man veta vad man ger sej in i, de är inte alltid en dans på rosorn men är man mogen å verkligen vill ha barn så växer man in i rollen & mognar otroligt.

Men man ska veta att de kan vara svårt ekonomiskt & man får vara beredd på reaktioner & blickar från omgivningen. Å förhållandet förädras otroligt mycket så de gäller verkligen att kämpa & hålla ihop.

Men ja vet att unga föräldrar absolut kan vara som vilka föräldrar som helst & allt kan gå utmärkt, bara man vet vad man verkligen ger sej in i.

Våran son är planerad trots vår ålder men allt har gått problemfritt trots att de igentligen inte fanns någon som trodde på oss.
Men nu har vi verkligen visat alla att vi är som vilken familj som helst

Så tummen upp för unga föräldrar!! För jag vet att de går!!

det är väl inget problem o få barn ung om man har en bra kille vid sin sida, är mogen och har stöttning runt sig.

Ja, allt går bara man vill... Och att BÅDA är villig på det hela. Kul att det gått så bra för er

Elvis Mamma skrev 2008-05-18 17:51:34 följande:

Jag tycker efter att ha sett den danska serien " Unga mördrar" att det är mycket sorgligt att unga människor som inte ens är myndiga skaffar barn , och sedan bekräftar serien deras omognad och tråkiga inställning till föräldraskapet.
Det är svartsjuka ( omoget) , de hade typ noll koll på barnens kost, de rökte under graviditeten, var såklart outbildade eftersom de precis gått ut gymnasiet.

Jag tycker inte att man behöver vara ödmjuk och smeka medhårs bara för att man är " medmänniska" som ska ha förståelse för alla olika typer av föräldraskap. Jag tycker det är märkligt att man ens längtar efter barn när man e 15 år, det e INTE rätt ordning i livets lilla gång. Man ska först gå ut förskolan , grundskolan, gymnasie, resa eller skafa sig ett EGET barnkkonto, jobba, träffa en eller två killar/tjejer, kunna mer än ABC och SEN skaffa barn, om man längtar efter barn.

Och hade två killar i 16 års åldern tex velat adoptera en pojke hade de ju knappats setts som normala ( eftersom man utgår från heteronormativa värderingar som ung och att män inte vill ha barn tidigt, men tjejer ofta vill) Vad tycker Ni andra om det, UNGA homosexuella föräldrar?

(ps- jag har inga negativa åsikter om sexuell läggning och föräldraskap, är positiv.) Men undrar just om varför " flickor o små pojkar leker mamma pappa barn före de ens skaffat sig ett jobb och hem.???

menade bankkonto, inte barnkonto

Vill bara tillägga vad jag menar när jag säger ung.
Ung- under 18.
Omyndig, bor hemma och står under vårdnadshavarens beskydd. Får köra moped och övningsköra bil...därefter återstår det väl inte mkt mer till liv än vänner och skola ( hoppas jag på, för allt ansvar ett föräldraskap innebär ska unga barn inte behöva lastas med!)

Det jag stör mig på är alla som tar upp det här med resandet.. Varför är det så viktigt att resa när man är ung? Det kan man väl göra trots barn, eller?
Jag ser hellre att tjejen i fråga som vill skaffa barn är lite yngre än äldre, faktiskt! Däremot har jag inte sagt att hon måste bo hemma fortfarande och gå i skolan m.m. Men hellre en förstagångsmamma runt 20 än 45 iaf. För om mamman är 45 när första barnet kommer tycker jag synd om barnet!

vad jag tycker?
jag tycker det är fel
något inom mig tycker att det är enormt fel
jag menar inte att de med automatik blir sämre föräldrar eller älskar mer eller mindre
jag känner bara att det är fel