Jag läste ett antal band "Tusen och en natt", iofs inte när jag var liten utan mer upp i mellanstdie-högstadieålder (läste själv alltså). Jag tyckte det var spännande (har ju allt av äventyr, kärlek och till och med sex omnämnt här och va, inte för inte har ju berättelser som Sindbad, AliBaba eller Alladin hittat ut i egna böcker och filmer).
Tyckte på den tiden synd om ramberättelsens kung och att det var fint att han fick en lycklig familj till slut. Däremot kan jag som vuxen se att jag inte alls reagerade inför den synnerligen unkna moral vad gäller kön och makt som speglas, särskilt i ramberättelsen; minns inte att jag alls reagerade inför att kungen där dels kunde kräva nya flickor att gifta sig med varenda dag, sedan låta avrätta dem dagen efter. Att hans första fru blev avrättad för att hon hade fräckheten att vara otrogen mot den man hon gifts bort med reagerade jag inte alls för; perspektivet var ju bara hans.
Jag tycker fortfarande att mycket i de här sagorna är läsvärt, men i efterhand tror jag att en vuxen som hjälpt mig att reflektera över somligt hade varit av värde. Jag säger inte att detta och annat läst är allt som formade mig, men i tonåren hade jag - som jag kan tycka nu - en tämligen unken nedlåtande syn på sexuellt aktiva kvinnor etc.