Skrota gamla sagor?

Vet man inte skillnad på fantasi och verklighet.Ja då är det nog bäst att få hjälp.

symaskinen, amen!

marina 81 skrev 2008-05-28 10:28:59 följande:

Håller med här, de flesta av våra bekanta, gamla sagor har ju blivit förvrängda för att kunna berättas åt barn. Ta tex. Törnrosa, visst har vi fått höra att hon stack sig på en slända och sov i hundra år, sedan tog sig en prins in genom häcken och kysste henne så hon vaknade? Alltså det klassiska temat med en prinsessa som blir räddad...

Men så går inte den ursprungliga sagan alls. Ursprungligen var den en italiensk folksaga, och där gjorde prinsen minsann mera än att bara kyssa Törnrosa... Hon var 15 år när hon födde hans barn, tvillingar, utan att vakna. En dag, när hennes pojke var 6 år, kysste han sin mor på handen och råkade då "suga ut" den förgiftade stickan och vips så vaknade hon och gifte sig med prinsen (som alltså våldtagit henne när hon sov)! Det kan man ju inte berätta åt barn...
Rödluvan är som sagt inte riktigt barntillåten i originalversion heller.

Många gamla sagor är ju hemska för att vara sedelärande, man skulle akta sig och vara en fin flicka annars hände det hemska saker! Och i skogen skulle man inte gå för då kom trollen, det var ju logiskt för att få ungarna att stanna hemma.

Jag tänker också läsa sagor åt mitt barn, men jag kan ju skippa de som jag tycker är värst, dvs. den våpiga prinsessan som blir räddad (eller byta plats på henne och prinsen ibland) tills barnen blir lite större och förstår att det är just - gamla sagor! Sedan tror jag mycket på att vara närvarande, förklara vad det är man läser åt barnet och det gäller både för sagor och Kalle Anka

symaskinen: "Den enda som är barnförbjuden hos oss är Lotta på bråkmakargatan! /.../Nä, ärligt så får dom faktiskt läsa den. "
När du nu nämner det... Nej, här ska inte läsas någon Lotta. Jag avskyr ungens beteende och har ingen lust att ge Lillan idéer i onödan; märker ju redan hur det kommer dumma idéer av TV. Jag tyckte pappa överdrev när han inte ville låta mig se på "de ouppfostrade ungarna" på Nanny-programmen när Lillan var med men faktum är att hon lägger sig till med ett och annat från TV. Säkert inte immun mot barnböcker heller

Jag är personligen uppvuxen på sagor, och visst hade jag en prinsessperiod nör jag var sådär fyra fem år. Men varken jag eller min syster lekte prinsessor-som-ständigt-skulle-räddas. Nej våra prinsessor skulle vara med och slåss mot skurkarna (det var ju inget kul att bara leka prinsessan som satt i tornet).

Jag kommer att läsa sagor för mina barn, och är det något som de eller jag reagerar på kommer jag tala med dem om det.

Humm... men när jag hade ett The Grudge (den amerikanska ettan) så såg jag det spöket överallt och hörd ehenne titt osm tätt. Det var bra läöskigt. Fast å andra sidan så VISSTE jag att det var fantasi och jag bara skrämde upp mig själv.
Jag minns hur rädd jag var för skelett när jag var liten, och jag fantisserade om att de fanns nere i hallen på natten. Något som jag dock hela tiden, redan som sexåring, visste var fantasi och inte riktigt. Men rädd var jag. Och mycket stolt när jag en natt lyckades gå förbi trappan utan att springa eller sengla ner i hallen.

Jag håller alltså med: Barn KAN skilja på fantasi och verkighet, men deras fantasi kan vara mer levande än vuxnas (fast jag smickrar mig själv med att tro att jag fortfarande har livlig fantasi). Det är snarare när vi vuxna ska fösöka reda ut vad i barnes sinnesvärld som är ritkgit eller inte. När man inte vet om det de berättar har hänt på dagis som är riktigt eller hittepå.

Sagor och böcker bidrar till att bredde och fördjupa barnens fantasivärld. Och eftersom jag själv tycker att fantasi är viktigt så kommer jag läsa sagor för mina barn. Men vill de hellre höra Kalle Bromsvagn än De Vilda Svanarna så får jag ju lov att läsa dne i stället

jamen precis vad glad jag blir att nån fattar vad jag försöker mena!

Tycker det är löjligt om att ta bort sagorna pga det. Sen kan de visa tecknat där Tom o Jerry sliter huvudena av varandra. De kör verkligen med rena tortyren men det pratas inte om dom?!

Vill poängtera att små barn INTE skiljer särskilt bra mellan fantasi och verklighet. Det gör f.ö inte vuxna heller. hur skulle ni annars förklara vår tids knasiga skönhetsideal?

Word!