dumpad

Who knows
Jag vet. Men kan inte sluta tänka på allt. Sådan är jag. måste försöka hitta lösningar till allt. Så blir jag inte så chockad när den dagen kommer, för då har jag i alla fall ett hum om hur jag ska klara mig. Men jag ska försöka inte tänka även om det är svårt. Tack!!
Skickar en kram till dig med.

Tjosan
Tack
Jo, jag vet att det är jätte svårt, men försöker du ha i minnet att inte grubbla så kanske du inte grubblar på allt iaf
Kram

hej på er!mår inte bra alls,senaste dagarna har varit jobbiga med mycket grubblerier och ångest,jag som trodde jag skulle må mycket bättre i min lägenhet.....har sån ångest över hur mitt liv och min framtid ska bli utan honom,kan inte fokusera på allt dumt o elakt han gjort åt mej, utan bara dom bra sakerna!att leva utan honom är ungefär som att kapa av sej en arm!

TS
Satackare, ja det är väl nu som allt kommer över dig. Jag kände oxå att jag inte var hel utan honom och att livet var helt utan mning om vi inte var tillsammans. MEn sanningen är den att livet är värt att leva, man är hel utan honom. Men det svider att bli bort vald. MEn tids nog kommer det att kännas lättare.
Kom ihåg bara att det inte är lgh fel att du mår dåligt.... Lgh är ditt hem, din trygga plats. Ta inte ut din sorg på ditt hem, för då blir det ännu jobbigare...

Kraaaaaaaaaaaaam

TS
Skickar så många kramar jag bara kan.
Försök att umgås med vänner eller vad som helst för att inte tänka och gräva ner sig så mycket. Tyvärr är all musik man hör om kärlek. Allt man läser handlar om hur underbart det är att vara två. Man blir galen av allt när man mår skit.
Därför ut och umgås med vänner eller vad som helst för att inte grubbla så mycket. Du är stark. Du klarar dig själv. Det är han som har förlorat något inte du. Det finns ingen bättre än just du. Så om du har råd och kan. Gå och unna dig något nått. Eller bara gå till frissan. Gör något som kan få känna dig speciell för en stund. Ha en tjejmiddag vad som helst.
Hoppas något av det jag skriver hjälper dig.

Själv vet jag varken ut eller in. Han är fortfarande kvar i hemmet och vet inte om han vill flytta eller ej. Men flyttar han så är det slut. Det vet han. För som han sa själv. om jag flyttar kommer jag att kontakta henne. Så därför är det slut om han flyttar. Så just nu orkar jag varken känna bu eller bä. Jag bara är för att skydda mig själv.

Många kramar från mig. Det blir bättre säger de som vet!
Hoppas det, för vår eller i alla fall din skull.

Tjosan

Tjosan jag svarar dig snart.... har inte glömt bort dig

Jag ser att det jobbiga har tagit lite överhanden...
Kom ihåg bara att ni måste tillåta er att sörja, annars blir det olidligt... Tro mig jag vet...

Jag flydde nämligen med mina barn till England, och bodde där ett halvår, men insåg att jag var tvungen att återvända hem.. Under denna tiden fick jag bara höra att jag var mesig/dum som sörjde, så vad gjorde jag?? Jo jag bet ihop o vägrade mig själv rätten att sörja...
Detta ledde till en rejäl mental ohälsa, o när jag återvände, kom alltihop som jag trängt undan... Jag hade sådan ångest, så jag skakade i kroppen, kunde inte tala med folk, kunde inte gå utanför dörren... Absolut ingen drömtillvaro.. Men jag är ganska tjurskallig, o eftersom jag läst psykiatri, så tog jag tag i mig själv... Jag tvingade mig ut, tvingade mig att möta folk... Det tog tid, men sakta men säkert vek ångesten undan, jag dog faktiskt inte...

Onödigt att tillägga kanske, men givetvis kom ju sorgen, ilskan, ja alla dessa känslor som ni nu fightas med... Bara att jag fick över mig allt på en gång...
Den utlösande faktorn var att kliva av tåget i det samhället som mitt ex, och alla mina vänner bodde i... Det triggade allt, så det tog andan ur mig totalt...

Därför säger jag er... SÖRJ!!! Tillåt er denna lyx, för det är det enda sättet att få läka ordentligt...

Och lyckan väntar faktiskt där ute, bara ni tillåter den få finna er...

Tänk även framåt, vad vill du ha ut av ditt liv.. Hur ska ditt liv se ut för att du ska må bra.. (Nej, här i denna bilden, finns inte den personen som gjort dig illa inräknad...)

Kraam M G

MG
Hur är det med dig idag då?
Har du det bra? Hittat någon du vill dela livet med?

Idag är jag lycklig, om än vis av erfarengeten... Jag och mitt ex är vänner, vilket känns viktigt eftersom det finns en liten kille med i bilden. Han ska ju inte behöva lida pga oss...

För lite över 2 år sedan träffade jag min make, och vi väntar nu en liten i nov... Så ja, lyckan väntar därute...
Det roliga var att han kom in i mitt liv när jag taggade ner på date fronten, så jag kanske letade lite för mycket på fel ställen.??... Jag hade faktiskt åter intalat mig att ingen vill ha mig, ensamstående med 3 barn, tji fick jag...REJÄLT!!!
Och det viktigaste av allt jag hade då äntligen insett att mitt ex och jag skulle aldrig mer bli ett par.. Han får hålla till godo med den kvinnan han lever med idag, o jag bryr mig inte vem han har, så länge vår gemensamma son inte far illa...

Kraam M G

MG

Vad skönt för dig.
Grattis till den lille i magen då. :)

Min minsta blir 1 år på måndag. Tänk att tiden går så fort.
När de är i magen går det så långsamt tycker jag, men när de väl är ute så springer tiden bara iväg.

Hoppas du mår bra och så. Jag hade sådan foglossning med den sista att jag inte tror att jag vill göra om det igen. Men man ska aldrig säga aldrig. Än har jag några år på mig. :)

Kram