Förlossningsdepression

hej på er, här kommer några rader från mej. hari nte skrivit på några dagar, sambon har varit hemma o vi har umgåtts hela tiden. vår flicka är med oss såklart, min sambo ärunderbar med henne - jag önskar jag kunde vara det också:(
jag gör så gott jag kan...jag kämpar på. har ätit fluoxetin i 6 dgr nu,undrar när man börjar känna nån skillnad? hm....
men jag mår sååå mkt bättre av att inte vara ensam iallafall! då kan jag tillåta mej själv att lätta på paniken, att inte känna att ALLT ANSVAR LIGGER HOS MEJ! o då kanske kärleken till lillan, den där obeskrivliga kärleken; kommer!?! jag känner sån ömhet för henne...hon är så fin! jag kan inte rå för att det ibland känns som en dröm allting, som en mardröm jag vill vakna från. hon är vacker vår tjej! o värd en bra mamma!
ser att vi är fler i denna tråd nu; välkomna ni nya! hoppas ni snart kommer må bättre också - har ni inte sökt hjälp; gör det!
vill bara säga nåt till dej bobbenn

det är samma sak för mej - amningen känns jätteviktig! för mej att knyta an till min dotter alltså - det är bara jag som kan amma, bara jag! jag känner mej viktig när jag gör det...o ibland känns det nästan mysigt också; att se att hon njuter.
samtidigt kan det vara väldigt obehagligt, att ha henne så fysiskt nära...gud, jag är verkligen sjuk i huvudet! borde ju njuta av det...
var på besök på mitt gamla jobb idag söndag med hela familjen, har inte varit där sedan i början av maj då jag blev sjukskriven pga för tidiga sammandragningar. det var underbart!! att få träffa alla igen, uppleva den tillåtande stämningen där o känna sej trygg...kunde ärligt säga att jag hade det jobbigt, o fick inga konstiga blickar av nån. bara förståelse! har väl att göra med att det är i kyrkan jag jobbade:) - det var iallafall väldigt positivt för mej!

här kunde jag aldrig amma var inställd på att få göra det under hela graviditeten..sen hoppade den här fruktansvärda hopplösheten på mig och min mjölkproduktion satte aldrig igång..detta gör att jag känner mig ännu mer otillräcklig.

KRAM

Nu ligger min dotter och gnäller och vill inte sova. Jag är så trött. Just nu önskar jag att vi aldrig skaffade barn

Hugo Boss skrev 2008-09-28 19:58:11 följande:

det är inte ditt fel , du är bra som du är! du och jag duger, men vi behöver hjälp så vi kan få känna den där mammalyckan vi också! amma eller inte, vad betyder det egentligen? jag klamrar mej fast vid amningen för det får mej att känna mej viktig på nåt sätt...samtidigt som det gör mej lite olycklig - varför?jo , för att det blir så himla tydligt att detta är det enda jag kan ge min dotter:(

Du satte just ord på mina känslor

men jag kan inte ge min son något alls..när amningen sket sig så stupade jag ännu mer..fy sjutton!!!
Ingen mat, ingen kärlek..ingenting. FAST på ett sätt är det skönt att inte kunna amma, jag behöver inte känna mig så låst då..utan sambon kan mata likväl som jag kan...
Jag är så kluven..

åhh *kram*
vet inte hur många gånger jag önskat att vi inte skaffade barn

vill bara bli glad när jag ser honom, vill känna kärlek..men känner bara tomhet..

Min nedstämdhet kom ju så sent. Dom första månaderna kände jag kärlek sen gick det käpprätt neråt Kanske har jag tur iaf som vet hur det kändes?
Men vi får inte ge upp. Vi kommer att må bra vi oxå!! Kram

Jag tror jag kände kärlek i början..eller så var det bara lättnad att "bli av med" magen just när han kom ut..

Imorgon är det måndag..jag har redan ångest över detta.
Jag har varit så upptagen i helgen, med diverse saker att jag inte haft tid och andas och tänka..detta kommer ju komma över mig snart och inatt, så sömn, vad är det??
Vill helst av allt orka med morgondagen och in till stan och fick med en underbar mamma och hennes son..men är rädd att mitt mående och sonens "beteende" ska sätta käppar i hjulen..IGEN..