Förlossningsdepression

Vad glad jag blir över den här tråden! Vad skönt att läsa om fler mammor vars babylycka inte vill infinna sig... Skönt att se att jag inte är ensam, och att jag ine behöver känna tabu över mitt mående. *pust*

Fick mitt/vårt andra bran för 3 1/2 månad sedan, en Lea. Har sedan förlossningen insett att kärleken till henne fattas mig, har inte greppat mig... ÄN!! Vill så gärna, men förmår mig inte.

Har via BVC träffat psykolog samt läkare. Kommer nästa vecka börja med medicin (NEJ, jag är inte sjuk i huvudet eller dum i knoppen, jag behöver bara lite hjälp på traven att få balans av serotoninet i hjärnan!!)

Men att komma till denna punkt, att jag erkänner mig besegrad, har tagit hårt på kropp och själ. Att inse att jag faktiskt inte klarar detta själv, det är tuft... Finns inga direkta ord att förklara.

Vågar inte, vill inte eleer bör inte vara ensam med barnen - vilken skam för en mamma... En mamma ska ju klara ALLT. Nej du, inte denna mamma iaf, inte just nu. För just NU, nu ska jag komma över denna tröskel och snart kunna känna lycka över min vackra dotter, inte bara över hennes bro.

Tack för att Ni vågar och orkar visa Ert problem här. Ni betyder mycket för mig just nu.

Ingen som vill svara mig

hej,
jag läser era insändare och bara håller håller med! näe min son föddes så uteblev lyckan. jag vill bara att alla ska veta att allt är som det ska vara! nyfödda barn gråter en del. mest för att de vill ha mjölk. ni är inte dåliga mammor...
ta det lugnt. ta en paus. pumpa ur mjölk, eller visa var ersättningen står och gå ut en stund. på promenad elle hem till mamma, eller nåt annat lugnt. men komihåg detta, era barn älskar er....