Förlossningsdepression

visst är det skitjobbigt, hugo boss?! man måste ju kunna prata med sin sambo, vem annars ska kunna förstå??
vill ge dej ett tips inför morgondagens besök hos läkaren: säg PRECIS som det är!!! o "överdriv" gärna!!! jag menar, försök inte vara stark - visa dej så svag du kan! jag tycker själv det är jättejobbigt att göra det, men ibland måste man...
min mamma sov här inatt, just nu går hon o tittar till dottern som faktiskt sover - annars är hon nästan jämt vaken:( så skönt att ha nån här som tar över....jag lider med dej, förstår precis hur du känner för detta skrikande o gnällande:det är VIDRIGT!! men det kommer gå över, både skrikandet o att vi mår dåligt!kram!

Åh - det är RIKTIGT svårt ibland, känner så igen mig i det ni beskriver. Är nu sjukskriven på deltid from idag för att kunna bryta lite och komma igång. Men ni som sover dåligt - det finns ju både ångestdämpande och sömntabletter som man kan ta trots amning. Det gör jag när jag känner att det drar igång på kvällen eller natten. Jag vaknar ändå och kan amma så man blir inte alls helt utslagen av tabletterna. Och beroende blir man inte heller tycker jag. Min läkare säger att just sömnen är så viktig så den ska prioriteras framför allt annat, annars har man ingen chans att reparera sig om man har ständig grav sömnbrist. Dessutom så orkar man ju kanske då ta en natt då och då om man får sova andra nätter. Det där med ångest är ju svårt - jag tar oxascand när det är jobbigt och tycker det hjälper bra. Tror det är viktigt precis som ngn annan sa att när man är med barnet att det inte blir så laddat med negativa upplevelser. Inte för barnets skull utan för mig själv. Om jag klarar och tycker om att ta hand om mitt barn och äter lite ångestdämpande - so what?

Oj - det tänkte jag tyvärr inte på, du har rätt förstås angående tabletterna. Bra att du säger det och vet om det. Undrar om du prövat lugnande som inte är beroendeframkallande? Typ atarax eller lergigan? Jag tycker Lergigan faktiskt fungerar hyfsat, tar det när jag ska sova. Vidare undrar jag hur du känner inför massage och liknande? Kan ju vara så att man inte alls gillar det - men jag för min egen del blir väldigt avspänd och ganska lugnad när min man masserar mina fötter eller axlar. (det är ju kanske inte alla förunnat att ha en man som ställer upp på det förstås).
Jaja - det är minsann inte lätt för oss mammor. Herregud vilka krav och förväntningar det finns i samhället och inom oss själva att vi inte duger och att vi bara MÅSTE tycka det är underbart att bara ta hand om sin bebis. Det är ju liksom inte det det handlar om - det är jag som inte mår bra och det har egentligen inte så mycket med min bebis att göra. För mig är det nog så att kontakten med mitt barn osv väcker min egen smärta som troligen handlar om undangömda minnen frånmin egen barndom som jag inte kan hantera....min lilla bebiskille går det iaf ingen nöd på. Han har ju sin pappa och han har faktiskt mig också fastän jag tycker att jag inte är tillräckligt bra;)

Förlåt mitt tangentbord missar bokstäver

Hugo Boss: tråkigt att massagen inte går att få till - det är iaf bra att du har något som du mår bra av, det är inte så lätt att hitta tycker jag. Försökte själv gå på yoga nu i förra veckan - utan bebis förstås - gjorde det under graviditeten och det kändes bra. Men nu är jag antingen mer känslig eller så är det för ingripande - fick ångest efter att jag varit där. Men jag ska försöka en gång till o se om det var tillfälligt - och också göra mer i min egen takt, inte vara duktig.
Usch ja - det låter lite som om att du inte har så många vägar ut, lätt att fastna i att det inte finns någon hjälp eller lättnad, men ge inte upp! Det måste finnas hjälp och det blir bättre - eller hur? Och stå på dig med samtalskontakten, funkar inte den så ska du byta till en annan. Och så skriv av dig här inne - det tycker jag ofta känns bra. Att man inte är ensam med det här och att man kanske inte är så konstig ändå;)

hur mår ni allihop? det känns som om vi känner varandra på sätt o vis, trots att vi aldrig mötts...eller ens vet vad vi heter! det är så skönt att denna tråd finns, jag brukar läsa den ofta ofta, gå tillbaka flera dgr i tiden o läsa t om.
mår rätt ok idag! fattar ingenting; men har känt mej lugn o harmonisk faktiskt! o kunnat umgås med dottern, suttit o pratat med henne utan att bli stressad ellerkänt att jag spelar ett spel!!! var hos min kurator igår på fm samt bvc på em, o tror att de besöken gjorde att jag mår bättre idag - samt att jag förstås aldrig är ensam just nu. det kommer nog vara så ett tag framåt, jag måste få vila från det tyngsta ansvaret o låta mej själv landa som mamma o allt vad det innebär. bvc-sköterskan är helt underbar! hon sa igår att denna period är så kort i mitt liv, att jag mår dåligt alltså under mitt barns första tid,o att det är helt ok att tillåta sej själv vara svag o beroende av andra. det kändes så skönt...min sambo var med, tror hennes ord sjönk in i honom också. så idag har varit en bra dag - kanske har också medicinen börjat verka, hoppas det...imorgon är en ny dag, vet inte hur den blir. men jag ska försöka minnas idag o ta fram det minnet när ångesten griper tag i mej igen!