Provrörsbarn är fejkbarn (?)

Men gud. Hon behöver nog lite samtalsterapi eller ngt för att bearbeta allt...

Kanske det. Även om hon tycker att det inte är rätt väg för henne så innebär det ju inte att hon har rätt att säga som gör till andra (jag menar hyfs får man ju ha ändå)

Fusk? Jag ser det som en fantastisk _hjälp_. Finns ju ingenting som är konstgjort, inte enligt mig iaf. Och provrör är det heller inte förresten, det är små runda koppar har jag fått berättat.

Jag har två underbara syskon och de hade inte funnits om inte mina föräldrar fått hjälp med ett par steg i produktionen .

Ja, absolut, jag håller med er alla. Men att säga det till min kusin, ack ett sådant uppdrag! Hon är en djävul sedan hon börjades utredas för sin barnlöshet. Jag påpekade aldrig direkt att hon varit elak mot sin kollega (man får välja sina strider), istället sa jag att hon kanske kunde be kollegan om stöd, kollegan hade ju tydligen själv haft svårt att få barn.

Jag kan visserligen tycka att hon gärna ska bli mamma, fastän hon må ha provokativa åsikter. Det kanske är hennes övertygelse, så som vissa människor har fasta åsikter beträffande abort etc.

Det stämmer, det är petriskålar (har för mig att de heter så i alla fall)

Det är fantastiskt att det finns men det är en process att komma fram till om det är något för en själv.

På vilket sätt blir det en process (nyfiken)? Är det av existentiella själ? Ekonomi?

För mig handlade det om att acceptera att man kanske får fler embryon än man får barn, dvs att några embryon aldrig skulle få växa upp (för mig var det tidigare liktydigt med att jag 'mördade' dessa barn som aldrig skulle få bli barn). Jag tänker inte så nu främst därför att det aldrig blivit så många embryon men även för att barnlängtan är större (dvs jag är beredd att betala det priset om det krävs av mig)

Det handlade även om att vara redo för den medicinska behandling som det innebär och den psykiska påfrestning som det medför

Fru U: Jo helt klart, det är rätt påfrestande "val" att påbörja försök med IVF, inte bara för föräldrarna utan även de närmaste inblandade. Det är så mycket känslor inblandat och ack så jobbigt att hantera en besvikelse då det inte går som man vill och att sen ev ladda upp för ev fler försök. Har full förståelse för de som avstår men är så otroligt tacksam att utvecklingen gått så långt att denna hjälp finns tillgänglig. Mina föräldrar försökte i princip i 19år att ge mig syskon innan de lyckades, beundrar deras styrka att de kämpade vidare och inte gav upp. Inbillar mig att det krävs att man verkligen vill och är positivt lagd för att det ska klaffa, tror en negativt och skeptiskt inställd person inte har samma % chans att lyckas, så tror jag iaf. Med andra ord, att det inte går att tro att det är att "köpa sig" ett barn som kommer till med IVF, det krävs en del mer än medicinsk skicklighet för att få det att funka.

Min son kom till tack vare IVF och han är verkligen inte någon fuskbebis. Han kommer lika mycket från mig och min man som någon annan bebis det är bara det att en del i processen sker utanför min kropp. Vi hade längtat efter barn i 6 år och har nu en underbar son tack vare detta och vi gjorde via landstinget så vi har inte "köpt" han heller utan fick det i princip gratis.

Jag tycker din kusin låter enormt bitter och jag kan bara tro att det beror på hennes längtan efter barn.
Alla barn är lika mycket värda oavsett hur dem hamnat hos mamma och pappa och kan man inte se förbi sin egen bitterhet så ska man nog inte ha barn. Det är enormt påfrestande att genomgå en IVF och lyckan när bebisen väl kommit är så stor så det inte går att beskriva. Så hur din kusin behandlade sin kollega är så elakt så jag inte ens finner ord för det.

Jag hoppas att min kusin får barn, men hoppas innerligt att hon inte blir elak mot andra som inte lyckas lika bra.