Provrörsbarn är fejkbarn (?)

Det kan var jobbigt att acceptera att man behöver hjälp, att man inte kan få barn på naturlig väg. Jag var själv alltid väldigt öppen mot IVF då det visade sig att vi hade svårt att få barn, men det var fruktansvärt jobbigt psykiskt att ta till sig att just jag måste medicinera mig och plågas för att få barn. Det tog tid att förlika sig med ödet, att det här var mitt enda alternativ att få biologiska barn. Det är kanske detta som din kusin går igenom, fast mycket starkare än vad jag gjorde. Det låter som att hon borde gå och prata med någon, att hon inte mår bra.

Eller så har hon bara de här åsikterna och det får hon ha, även om det är synd om henne.

JA77 skrev 2008-09-14 17:30:47 följande:

Ja, beroende på var hon bor så har hon ju i alla fall 1-3 försök på sig utan att det kostar nåt...och det är ju bättre än inga alls. Som sagt, man kan ha tur och lyckas och för vår del var det i alla fall värt att försöka. Vet inte hur många försök vi skulle haft råd med ur egen ficka heller, IVF är inte billigt. Det måste ju vara upp till var och en hur mycket man är beredd att offra, både vad gäller den psykiska biten, ekonomiska biten och ur rent moraliska aspekter. Det som hindrar en kanske inte är ett problem för en annan. Hur många försök man borde få "gratis" är väl egentligen en helt annan fråga, och huruvida barn är en rättighet eller inte också. Men är det ekonomin som spökar kan hon ju alltid börja med att kolla hur många "gratisförsök" hon har inom sitt landsting och sen i så fall utgå från det.

jag tror knappast barn å ungdommar frågar varan " m hur vart du till".. tycker de låter lite befängt.. tyker de e bra att man kan få hjälp om man behöver de...

Nej, det tror inte jag heller. Min mans syster fick barn genom IVF, och jag tror inte att de kommer att göra så stor affär av det!

Det jag tycker är positivt med att berätta för folk att man gjort IVF är för att öka förståelsen för att inte alla kan bli gravida på egen hand. Det finns inget värre än när folk till höger och vänster frågar när man ska ha barn som om man bara kan välja och vraka och styra över allt.

Jag tycker såklart inte att barnen är fejk - jag har ju en alldeles underbar liten son med hjälp av IVF.
Men jag måste ändå skriva att jag tycker det är positivt att man funderar kring vad en IVF innebär även på det etiska planet. Jag får känslan av att väldigt många inte reflekterar innan man ger sig in i cirkusen utan man åker bara med. Det tycker jag är konstigt.

Jag har fundrat mycket innan, och inför varje försök. Även nu innan vårt första syskonförsök (FET, som för övrigt inte tog sig) var jag tvungen att ställa mig ett antal frågor.

Kanske är detta ett led i din kusins sätt att bearbeta detta. (Självklart har man för den skull inte rätt att vara otrevlig mot någon annan.)Förhoppningsvis leder det fram till tankar och kanske i förlängningen ett beslut om hur de vill agera i sin barnlöshets-karusell.

Vad jag tänker om din kusin? Att hissen inte går ändå upp där, det är ju helt klart. Det var bland det dummaste jag hört!

Du, "Snart är det vår tur"! Jag antar att min kusins åsikter provocerar, men hon är inte dum i huvudet för det. Varför får hon inte tycka att provrörsbarn är fejk? Hennes önskan är att få barn på naturlig väg, d.v.s. utan att behöva genomgå hormonella behandlingar. Det är en sorg att inte kunna få barn, men man skall inte häcklas över att man känner sig avståndstagande till konstgjord behandling.

Jo, hon kan väl tycka vad hon vill, bara hon inte sprider det och gör illa någon annan. (Typ yttra sig så till någon förälder som fått hjälp av IVF eller något barn som blivit till mha IVF.) Isåfall skulle jag nog beteckna det trångsynthet och intolerans.