Mina två änglar

Nej, andras barn är inga problem alls. Jag ler för mig själv så fort jag ser ett barn, oavsett om han/hon är i samma ålder som mina barn var. Jag resonerar så att jag saknar MINA barn. Ingen annans. Jag funderar till o med på att fortsätta på förskola efter detta. För jag har alltid älskat barn o kommer alltid göra. Max o saga kommer fattas mig. Men andras barn kan inte ersätta dom, men hittar en egen plats hos mig.

Du får gärna skriva till min inbox så svarar jag gärna. Tråkigt att det blev borttaget

Jag tror att det går att se på tv4 anytime... lycka till säg till om du inte hittar så länkar jag om man kan.

Jag höll på att läsa den, jag var mitt i boken när detta hände. En otroligt stark människa. har nu läst klart den. o tanken har slagit mig med. jag borde skriva o skriva o skriva. Jag har börjat.... så vi får se hur långt jag kommer 

Ang Sakerna jag frågade om förut. Jag har ringt till lekterapin nu. De vill jättegärna ta emot leksaker. Jag frågade vad de var intresserade av o så. Sen berättade jag vem jag var, för hon kände nog inte igen min röst. Då hörde jag hur hon log genom telefonen och så sa hon att de hadde pratat om Saga häromdagen. De hadde berättat minnen för varandra. damen jag pratade med berättade om sitt senaste minne. Det var runt jul för de hadde inte tagit undan julganen än. Saga och jag kom in i lokalen och hon gjorde något som jag e så tacksam för hon SÅG Saga, hon stegade fram och hälsade på Saga, visade henne alla leksaker och pratade med henne. Hon fick snabbt prinsessans förtoende. och då började hon prata lite smått med mig. Jag drog mig undan lite och höll mig lite i bakgrunden för Saga verkade gilla detta. De satte sig framför granen opch tittade på alla saker. De hadde en liten "dam" sem hadde en dam i sig och en till o en till... jag vet inte vad de heter men saga tyckte det var fruktaksvärt kul att hon kunde köra med tanten nera på lekterapin och få henne att plocka damen i och ur sig själv hela tiden.

Jag har inte ångrat något i efterhand och jag tror inte jag kommer göra det heller. Det har vart självklart för mig hela tiden. Det har vart jätteskönt. Jag e nog öppen som person innan detta och jag fortsatte vara det.... jag hoppas jag inte har gjort folk illa pga det.

Ja, jag skulle mycket väl kunna tänka mig att åka runt o föreläsa. Om jag har något som folk vill lära sig av. Jag är glad om jag kan tillföra någonting. O jag e fullt beredd att tala om mina känslor....

Ang att hon sade att jag var en biroll. Nej hon fick frågan om hon skrivit om mig när hon skrivit "när du blir av*** av din ho**"
Nej sa hon det hadde kunna vart vem som helt, det var ju inte för henne han lämnade mig utan för någon annan.
Då frågade åklagaren "så det var inte Emma du syftade på"
- Nej hon spelade bara en bilroll sade hon då.

Förra vecken var vi i magazinet där vi har alla våra saker. Jag rensade i barnens gosedjur. Jag fick fram Max stora krokodil som han älskade. Han hadde ofta med den till dagis och hadde när han vilade. Vi var ofta dåliga på att ta med den hem och då kom en av Max bästa kompisar på dagis ifatt oss och sa att vi glömt krokodilen. Hon var så klok o duktig och höll alltid reda på Max. Jag träffade hennes mamma häromdagen och frågade om det skulle vara någon ide att ge henne krokodilen. Hon har tagit det hemkt hårt att Max inte finns längre.
Mamman tyckte det var en bra ide.
Jag träffade dom på ett köpcentrum för yterligare någon dag sen och blyga lilla tjejen kom fram till mig och sa "jag vill ha den där, jag vill ha Max krokodil"
Jag har tyvärr inte lätt för att släppa fram mina känslor bara sådär. Men när hon trottsade sig blyghet för Max skull så kom tårarna. Jag försökta dölja det så gott jag kunnde för att inte skrämma henne o sen satte jag mig ner och tackade henne för att hon ville ta hand om krokodilen åt Max.
Hennes mamma berättade att hon ställer upp leksaker och gosedjur i sitt fönster vaje kväll ifall max skulle vilja komma o se dom.

Jag är jätteglad för Nicklas och hans sambos skull. Jag hoppas att det känns bra för dom och att det e deras sätt att gå vidare på. Det känns roligt att Max o saga ska få syskon. För jag själv hadde inte klarat det ju nu... men kanske senare, i framtiden.