• emmy840508

    Mina två änglar

    Jag är en änglamamma till två små sen ett halvår tillbaka. Jag upplevde något som man tror bara finns i mardrömmar, mina barn blev berövade livet. Min snart fyraårige pojke och hans snart 2 åriga syster.
    Jag tänker använda denna sida för att skriva av mig mina tankar och funderingar. Om det är någon som tar illa upp så snälla säg till, jag e inte ute efter att röra upp några känslor.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-09-30 17:58
    Jag har tänkt på en sak ganska länge. Jag har aldrig vart troende. Alldrig trott på gud o vart ganska skeptisk till ett liv efter döden. Men efter detta....
    Jag e foirtfarande inte troende. Men, jag vill tro, att det händer nåt efter döden. Jag vill tro att Max o Saga har det bra idag, att de är tillsammans, att de inte minns det som hände, att de inte saknar mig, för att de delar livet med mig fortfarande. Jag vill tro det, o då tror jag på det. Jag tror inte att gud finns. Men jag måste tro att mina änglar är just änglar o har det bra idag. Lika bra som de hadde innan denna fruktansvärda händelse.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:46
    Länk till Max minnessida------www.tillminneav.se/showPage.php

    Länk till Sagas minnessida------
    www.tillminneav.se/showPage.php

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:47
    Vet inte riktigt varför Max sida inte gick att länka till men gör ett nytt försök.

    www.tillminneav.se/showPage.php

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-28 21:56
    Nu har jag skapat en blogg med urklipp från denna tråd. Endast det jag skrivit.
    Så den som vill läsa vad jag delat med mig av här kan gå in där, så ni slipper sitta och gå igeonom hela tråden. Jag rekomenderar däremot att gå in i tråden också. Det e fruktansvärt fina svar och reflektioner här.
    adressen är:
    www.maxosaga.blogg.se

  • Svar på tråden Mina två änglar
  • Annastar

    så vackra barn. gosh. vet verkligen inte vad jag ska säga egentligen. jag förstår inte att det kan finnas såhär kalla människor. jag blir arg och ledsen, du finns ofta i mina tankar ska du veta!

  • milk and honey

    Som många sagt i tråden.. man kan inte sätta sig in i din situation även om man försöker, vet inte riktigt vad man ska säga mer än att jag tänker på dig och de dina.. Massor av kramar och hoppas att allt ljusnar till slut på något sätt.. kram igen..

  • La Lola

    Jag tycker du är otroligt stark!

    Skickar en liten cyberkram i all enkelhet.


    //3 år tog det - jag ska bli mamma igen
  • meh

    Vill bara skicka en STOR *kram*


    ~ Marie, mamma till charmtrollen Erik, 050601 och Emilia, 080517
  • caliju

    Vilken jättefin sida, Emma.. Men otroligt svårt att titta in där utan att tårarna börjar forsa. Man ska ha lite tid på sig är mitt råd..

  • VulgusProfanum
    Champagne skrev 2008-09-29 21:33:03 följande:
    Tänker på vad en gammal vän berättade för mig, vad hennes dotter sa till henne.-Jag älskar dig, sa hon till sin dotter-Jag älskar dig mest, sa dottern-Nä för jag älskar dig ännu mer, sa hon.Nä, sa dottern, för jag älskade dig först, för det var jag som valde dig.Så tänker jag mig dig Emma, att det var dina barn som valde dig, att de älskade dig först och valde dig som mamma. Ingen kunde vara en bättre mamma än du, och fast att du inte var på samma ställe när deras hjärtan slutade slå, så fanns nog era medvetende nära varandra och ni fanns där för varandra.
    Å vilken fin tanke
    VulgusProfanum- Your personal entertainer
  • nisse

    ville bara skicka en stor kram till dig!

  • 2Barns Mamma

    Mina tårar rinner... mina 2 barn..är lika gamla som dina.. lider med dig!! massa kramar till dig!!!!

  • 2Barns Mamma

    phuu..tårarna rinner.. jag tänker på dig varje dag när jag tappar tålamodet eller gnäller lite på mina barn! tycker att du värkar oerhört stark! kram på dig massor!


    emmy840508 skrev 2008-09-28 17:08:53 följande:
    Så många vackra inlägg. Villket enormt stöd. Jag måste sätta mig o svara på vissa saker, det går inte att låta bli. Ibland går tankarna som någon av er skrev, att hur sjutton hadde det känts om någon av barnen avlidit av en sjukdom, hadde det kännts på samma sätt? El hadde det vart annorlunda? Spontant känner jag att det självklart vart anorlunda, men det hadde nog gjort lika ont. Ingen sorg är djupare än den andra. Så därför känner jag mig trygg i att prata med er som mist sina barn även på många andra sätt. Vi har olika uppleveleser bakom oss, men sorgen i hjärtat har vi gemensamt. Om barnen avlidit av en sjukdom el liknande hadde jag fått ta farväl, jag hadde inte lämnat deras sida om de vart så sjuka, så jag hadde antagligen vart där. Kanske haft de i knät el iaf fått säga att jag älskade dom innan de tog sitt sista andetag. Det som hände mina små var att de fick bevittna när jag, deras egen mamma blev misshandlad, villken skräck för ett sånt litet barn. Därefter få samma fruktansvärda upplevelse. När händelsen var över tog det ca tre timmar innan deras hjärtan slutade slå. Först pojken sen flickan. Jag var då påväg i helikopter till ett annat sjukhus. Jag fanns inte ens i samma stad el ens vid medvetande när barnen lämnade livet. Jag kunnde inte hålla deras händer deras sissta minuter.
Svar på tråden Mina två änglar