Mina två änglar

Du får mig att bli varm inombords gumman, när du skriver så fina saker Jag läste ditt inlägg redan igår kväll, men då blev jag för rörd för att ens kunna svara så jag var tvungen att vänta tills idag...Åååå vad jag önskar att Max och Saga hade fått vara med här ute, plaska i vatenpölar i skogen och kasta löv på hösten, bada i poolen och jaga Simon på sommaren och göra snöänglar på vintern... Men de är nog med och gör det nu också, fast vi inte ser dom. De gånger Jack hittar på nåt riktigt busigt, som att måla hela sig med mascara eller kliva upp på micropopconrpaket i affärer för att nå glassen,då står nog Saga bredvid och skrattar åt honom och busar med honom. Och nu har Wilma börjat knata runt här hemma, mitt ut på golvet går hon och så lér hon och klappar händerna. Tror du inte det är Max som står på golvet, vid den där punkten som hon fokuserar på att gå till som vi inte kan se, och ropar på henne och berömmer henne när hon kommit fram till honom? Det tror jag De följde nog med er ut hit häromdagen så nu hittar de hit och kan komma hit och busa när de ser att Jack och Wilma har nåt upptåg på gång. Det var säkert Max och Saga som var här och busade med Wilma när hon skrattade åt ingenting och kollade bakåt, precis som du sa.Jag hoppas att det var det, för då vet jag att Jack och Wilma har de bästa skydds-och busänglar som de nånsin kan få! Och gumman, vi kommer aldrig glömma Max och Saga, och vi kommer aldrig sluta krama dig eller nånsin säga åt dig att sluta sörja. För du kommer alltid sörja Max och Saga och det har du också all rätt att göra. Och så fort du vill prata, om dem, det som hände eller bara om allt och inget, så finns jag och vi här för dig. Så fort du känner att du vacklar och är på väg att falla så är vi här, bara ett telefonsamtal bort, och kan komma och stötta dig och ta emot dig i fallet. Så fort du behöver en kram så har vi både en, två och många att ge dig. Och vill du komma iväg och göra något så vet du att jag och alla dina andra vänner mer än gärna gör något, vare sig det är att bada,gå på bio, ha en tjejkväll eller bara ta en fika och prata!Vi är så många som tycker så enormt mycket om dig!

Hej EmmaUndrar bara hur din sambo mår?Att behöva leva med den bilden e ju inte det lättaste.

Hej Emma!Var ett tag sen jag skrev, men, folk skriver så fina saker till dig så t.o.m jag blir helt paff över hur mkt kärlek svenska folket visar gentemot någon dom aldrig ens träffat.Är inte det ganska otroligt? :)Hoppas också på att när du känner dig stark nog och har lite att göra om dagarna, åker runt i landet och föreläser. Många människor skulle behöva lära sig från dig.Ditt mod, din styrka, att leva dagen fullt ut och att varje dag säga till sina nära och kära hur mkt man älskar dom.Kram

Hej Emma!Tänkte fråga din om jag får länka till Max o Sagas minnessidor i min blogg så folk kan gå in o tända ljus för dom små änglarna? Många varma hälsningar från Petra

Emma, undrar lite vad som händer om målet överklagas till hovrätten. Betyder det att ni måste gå igenom hela processen ännu en gång? Hur känner du inför det?

Hej Emma, jag hittade den här tråden när jag sökte minnessidorna för Max och Saga. Jag ville bara säjer att du är en så otroligt stark och positiv människa. Jag har tänkt mycket på dig och dina underbara barn under de senaste månader.Det är svårt för mig att uttrycka mina känslor på svenska, eftersom svenska är inte mitt modersmål. Jag är tysk (känns nästan som jag måste ursäkta mig för det) och tänkte först berätta för dig hur jag uppfattade hennes iskalla röst under rättgången till exempel när hon vägrade svara på frågorna. Men sedan insåg jag, att hon är inte alls viktig. Det är viktigt att hon fick sitt straff, men annars är hon inte viktig. Du, Emma, är viktig och Max och Saga och era familjer. Jag beundrade mycket när du sa i intervjun att du hatar inte, för du vill hellre älska de som är värda att bli älskad. Jag är glad över att du har så mycket stöd från din underbara familj och dina vänner och så många över hela Sverige.Genom allt blev jag många gånger påmind att jag ska vara så glad att jag har mina två barn (vilka är ungefär lika gamla som Max och Saga) och att jag ska varenda dag försöka att bli en lika bra mamma som du är.Många kramar!

Jag känner samma sak. Har kommit på en sak som Emma faktiskt skrivit om: att vi ska krama våra barn och varandra och ta vara på det vi har. Vi vet inte vad som kan hända. Det har jag tagit fasta på och jag tänder också ett mentalt ljus för Max och Saga när jag gör det. Jag tänker på deras otroliga mamma och tackar dem för att hon fått mig att öppna mina ögon för vad som är viktigt. Nu låter jag disken stå och tvätten ligga för att krama mina barn lite extra länge. Emma, du är helt fantastisk! Tack för att du öppnat mina ögon.

Kom att tänka på en sak idag när jag var ute tillsammans med min 4-åriga dotter. Jag, och många, många andra (efter vad jag läst i denna tråden) har blivit så tacksamma och värdesätter våra barn ännu högre efter detta tragiska öde med Max och Saga. Alltså missförstå mig rätt nu, naturligtvis älskade jag min dotter över allt annat redan innan, men jag har fått en ännu större tacksamhet över henne och en påminnelse om att man inte ska ta allt man har för givet. Det kan förändras på bara några sekunder....Man tänker att "det händer inte mig" - men denna händelse visar ju att verkligen precis vem som helst kan drabbas....Jag är övertygad om att det var en av Max och Sagas stora uppgift i livet; att göra så att så många barn som möjligt får de bästa möjliga föräldrarna Det har de lyckats med