Mina två änglar

jag e inte så duktig på det där med datorer. Men har försökt o fixa så bloggen ska synas nu. lyckades jag?

Hejsan! om jag kommer göra om minnestestet är upp till åklagaren. Jag är beredd att göra det om de tycker att det krävs.
Idag mår jag ganska bra fysiskt. jag har huvudvärk ganska ofta. Mitt högra öga är o kommer förbli förändrat det "hänger" lite mot det andra ögat. Jag har en ganska allvarlig hörselnedsättning, så jag ska få prova ut en hörapparat om det inte funkar så kommer jag få genomgå en operation.
Men de fysiska bekymren är absolut de minsta. Med tanke på hur prognosen såg ut från början så är jag glad att jag står på benen.
Det absolut värsta och det som kommer vara livslångt är den psykiska smärtan. 

Ja, Nicklas ska bli pappa igen. Jag e så glad för hans skull. Jag önskar de all lycka. Jag själv känner att en ny graviditet får vänta för min del. Jag älskade livet som mamma. Men, tiden får ha sin gång vad gäller sorgen. Jag vill älska mitt/mina nya barn för den individ den är, jag vill ge dom en hel mamma som kan förmedla en fin bild av sin syskon, utan att sörja dom samtidigt. Jag har alltid velat vara en ung mamma. Men än är jag inte gammal. Jag är inte rädd för att skaffa fler barn. Jag tror med all säkerhet att jag kommer göra det.

åååå, vad otroligt fint du skriver. Det jag fastnade mest för var den biten att du somnade tillsammans med din son. Du lämnade tvätt och disk för att sova med honom några timmar. Det är just de där stunderna när jag gjort något liknande som jag tänker tillbaka på idag och är så glad att jag gjorde just det valet då. Det är något man ALDRIG ångrar.

Jag tror nog Max o Saga tackade för att du finns här hos oss.

Vad skönt att min blogg syns nu. Då fixade jag det alldeles själv :0) Sambon och jag har sett en film. Därför försvann jag en liten stund. Vad bra att ni tyckte att bloggen var okej. Det var faktist ute i aftonbladet för två veckor sen. Jag fick erbjudandet att skriva lite själv. Jag tog det, o jag skrev o skrev, så lite var de tvungna att plocka bort. Men i min blogg finns allt med. Anledningen till att jag vill dela med mig här och tex i media är att jag får sånt enormt stöd om jag ger lite av mig själv. Man får ge och ta lite. Jag ger mer än gärna. För det hjälper mig på vägen. Det tack vare sånna som ni, som orkar lyssna. TACK

Det e klart du vågar fråga. Jag svarar gärna. Min sambo var först på platsen. Larmade sos och tog hand om oss när han väntade på ambulanserna. När polisen kom till plats hadde sjukvärdarna redan börjat. Så polisen fick order av en ambulansman att "kolla upp" min sambo. Han var självklart blodig efter försöken att hålla iaf mig vid medvetande tills räddningen kom. Han blev förhörd på plats av polisen och sen tagen till polisstation. Där hadde de ett långt förhör med honom medans jag o barnen blev förda till sjukhus. De kollade upp hans alibi snabbt på plats och sen, vad jag förstår så var han avskriven. Men till att börja med var han kanske en "möjlig" gärningsman. ja det finns misshandlare som själva ringer sos. Men han var bara på tapeten en kort stund.

Jadu, jag önskar jag kunnde svara på den frågan. Vad mycket jag skulle kunna bidra med då. "Hur gör man för att bli stark".... Jag har mina dåliga sidor jag med :0) Jag ska kanske berätta om dom med. Jag är fruktansvärt envis. Jag är morgon OCH kvällstrött. Jag äter onyttigt, både för mycket och alldeles för fett. Jag tycker i min första tanke att min idé om saker och ting borde delas av alla, för den e ju rätt. Men jag kommer ganska snart på att jag kanske ska lyssna på andra också. Jag är glömsk. Ja, det finns mycket mer. Men där har ni lite. Man jag tror att styrkan kommer ifrån min uppfostran, den totala tryggheten jag fick. Som ännu finns i min familj. Mina vänner som stöttar mig, men som också låter sig bli omhändertagna av mig. jag älskar att pyssla om andra. Min sambo som bekräftar och uppmuntrar mig i allt. Jag har el hadde en trygghet till livet, så fortfarande sitter kvar. Trots det som hänt. För det var inte livet el den goda sidan som ville detta. Utan en sjuk människa som tyvärr besökte denna harmoniska plats för en stund.

Tack för att du frågar! Roligt att du frågar också! För jag har funderat lite över det där. Jag har faktist inte haft några speciella intressen som tex sport, sy, teckna el liknande. Jag umgicks med mina vänner, det sociala har vart enormt viktigt för mig. Jag har läst mycket, älskar verkligehetsbaserade böcker. Innan jag själv fick barn så var jag mycket gärna barnvakt åt mina vänners barn el andra. Efter detta så har inte mina intressen ändrats. Jag är fortfarande social, jag läser en del, har mer tid nu när jag e sjukskriven och det får tankarna till något annat en stund. Livet har förtändrats massor. Men inte min personlighet, som även innebär intressen.

ååå, vad otroligt fint skrivet! Jag e så otroligt glad att jag får denna bekräftelse. Det ger mig glöden att fortsätta skriva och dela med mig o vara den Emma som jag vill vara. Kan jag, genom att vara den jag älskar att vara, hjälpa andra, så är jag så tacksam. Det fanns ingen mening med att Max o Saga skulle försvinna. Men att jag intte tog samma väg, om det kan ha en mening, så blir livet lite lättare att fortsätta. Max visade mig, genom att ge mig deras gemensamma styrka, att de klarar detta, Alldeles själva. Han kommer att ta hand om sin syster.och vill att jag ska fortsätta.... Låter som jag e troende. Men jag inbillar mig nog att det är på detta sätt. För det ger mig en puff på vägen i livet. DÄR hämtar jag min styrka.

På fredag åker jag o min sambo till London. Vi ska spendera några dagar där och se lite nytt. På onsdag kväll. Vid 22 tror jag kommer jag och min pappa vara med i ett debattprogram på tv4. Så tills dess kommer jag ha lite att göra. Jag tittar in här så ofta jag kan. När jag kommer hem igen kommer jag svara precsi som vanligt och gå igenom allt jag missat. men då vet ni vart jag håller hus. Tack alla ni för att ni finns här och för att ni stöttar. Jag ska beätta hur allt var på de kommande äventyren. många kramar till er alla