Mina två änglar

Finner inga ord för det som du/ni tvingas gå igenom!
Känner av hela mitt hjärta för dig, dina änglar och din familj!
Följde dokumentären om händelsen på TV och jag grät för er allihop ! Mina ord är som sagt , starkt begränsade , för inga ord känns tillräckliga...

Må dina änglar vila i frid och att du en dag kan finna frid och kanske kan uppleva lycka igen och bära minnerna av dina barn i ditt hjärta ( det gör du förstårs redan i dagsläget..)

Många varma kramar från en medmänniska som är djupt tagen av det som du har varit tvungen att gå igenom!

Och nu gråter jag igen....

Tack till alla er som tänt ljus för Max o Saga. Tack också till er som finns här o ger erat stöd. Trots att många av er har erat egen sorg att hantera. Många skriver att de inte vad vad de ska skriva. Skriv inget då, det e ett enormt stöd att bara veta att ni kommer hit o läser, el skriv bara några få ord om ni vill visa er. El ni som vill skriva, skriv av er massor, berätta om eran sorg, säg till om jag kan hjälpa till på något sätt, var inte oroliga att jag tar illa upp av någon fråga el komentar. För om jag vart orolig för det hadde jag inte börjat skriva här. Alla ni som vill ge stöd, el bara en kram ska veta att sen jag började skriva här så känner jag mig starkare. Datorn har blivit en lillflyktspunkt att skriva o skriva. Min sambo e nog lite trött på att datorn får mer uppmärksamhet än han.
Jag använder bloggen på minnessidan lite som en länk mellan mig o barnen, jag berättar för dom vad jag skulle sagt till dom om de fanns i livet o jag tex skulle prata med dom i tel...

Att höra er säga att jag hadde fantastiskt fina barn, Att ni kan se o märka det geom det jag skrivet och genom kort gör mig så stolt. Det gör att jag e säker på att jag förmedlat det jag e ute efter. Att minnas dom och förmedla mina minnen så att alla kan få en uppfattning om hur fantastiska dom var.... jag vet detta skulle varje mamma säga.... men jag bara måste få ur mig det.

alla barn är vackra! alla barn är allti speciella i sin mammas ögon! alla barn är speciella i allas ögon på ett eller annat sätt! självklart ska du få hylla och visa dina vackra fina barn!

det låter så fnt när de berättar om dina barn. så kärleksfullt. så vackert.

Jag tror att han kan höra dig, även dina tankar känner han. Bara för att man inte kan se något, betyder det inte att det inte finns där. Han finns nog närmare dig än du tror.

Jag tycker att du har kunnat sätta ord på allt som har hänt på ett så bra sätt. Själv sitter man och skriver, raderar, skriver igen, raderar, för att man tycker att orden blir så futtiga och utan mening. Det är svårt att sätta ord på vad man vill säga till dig. Vilken pappa du verkar ha, som stöttat och verkat så lugn, samma lugn som du verkar ha. Vilken styrka du har, även om sorgen finns där.

Jag tänker på dig och barnen varje dag.

Dina barn hade en sån lyskraft. Naturkigtvis är alla barn speciella, men den glädje som lyser ur Max ögon på korten, och den pillemariska envishet som finns i Sagas ögon...Barnens liv var kort ur en vuxens perspektiv, men detta varinget som de märkte av. Minns hur evighetslånga somrarna var när man var lite...Barn lever varje dag som det är ett helt liv, tar vara på varje ögonblick. Dina barn hann leva massor! Hann känna vad kärle och glädje är.

Jag är helt övertygad om att det finns nåt mer än detta "kroppsbundna" liv på jorden, och att dina barn finns med dig i vinden, i vattnet, i ditt hjärta.

Det är så svårt att veta vad man ska skriva, man vill att du ska få tröst av det man skriver, och inte bli mer ledsen.

kram igen..

Emmy: Det kan jag iaf relatera till. FL hjälpte mig att ta mig igenom det tredje missfallet och att orka igenom påföljande graviditet. För jag var livrädd upp till vecka 21. Jag har två MA bakom mig, vid det första kunde jag höra min dotter be mig om hjälp: Mamma jag lever, jag mår inte bra, hjälp mig. Men jag kunde inte hjälpa henne, kunde inte rädda henne, hon fick aldrig uppleva omvärlden och jag fick aldrig verkligen träffa henne. Men jag vet att en dag ska alla tre finnas och vänta på mig i himlen och vi kommer känna igen varandra. Min sorg får inte synas för de var ju inga barn i lagens mening, jag har ingen grav att gå till, den får finnas inom mig. Jag glömmer dem aldrig.

Tittade in på minnessidorna både igår och idag. Tände varsitt ljus.. En bild som grep mig jättemycket var bilden när dom går hand i hand, där ni skrivit att dom alltid har varandra. Åååhh, det går inte att förstå hur någon kan GÖRA så mot två små barn! Ditt öde har gripit mig (och hela Sverige för den delen) så otroligt, det går bara inte att hålla tårarna borta när jag tänker på er.
Mina egna barn är i samma ålder, tanken att förlora dom är oumbärlig. Världens största kram till dig.