Mina två änglar

Blir så glad när du skriver att de älskade sin moster. Jag älskade dem som mina egna barn!

Jag kommer självklart följa din tråd också! Som du säkert sett nu så skriver jag MYCKET och långa inlägg! :)

Minnet från när vi skulle åka till Sälen och Saga ropade på mig är ett av de starkaste minnen jag har från Saga! Det är så kul att se att du minns det exakt som jag gör! Exakt likadant!
Hon ropade på mig hela vägen till Sälen i bilen också. Och när vi var där. Hon var så lycklig över att hon äntligen kommit på hur hon skulle få min fulla uppmärksamhet! För när hon ropade mitt namn så gick det inte att låta bli att titta på henne och se hennes stora fina leende som spred sig över hela ansiktet och fick en annan att skratta av lycka! Kommer ihåg att hon satt länge länge och ropade mitt namn i bilen fast jag svarade henne flera gånger. Hon ville bara säga namnet tror jag. :) Till slut så sa du att jag skulle svara med att säga "Saga" till henne. När jag gjorde det, stannade hon upp, funderade en stund, log sen och fortsatte ropa IDA! :) Inte ens det fungerade. Hihi, lilla lilltrollet vad söt hon var!

Kommer du ihåg vad Max mumsade på pannkakorna du hade gjort som vi åt i bilen på väg dit. Och vad glad han blev när du hämtat honom på dagis och vi skulle åka. Han kastade sig nästan ut i vägen för att springa och hoppa in i bilen så vi kunde åka. Han hann knappt ge mig en kram ens :)
Och hans kommentar när vi kom fram till stugan där Frida bodde och han vaknade. "OJ, VAD MYCKET SNÖ!!!!" Han kommentar och min då han såg all snö kommer jag alltid minnas!

Haha, nej den lilla bustjejen gick inte att lura inte. Spelade ingen roll att du ropade hennes namn. Hon stannade nog upp och funderade "jaha, o det där skulle vara roligt, det var JAG som ropade inte du, o jag VET att jag heter Saga" därefter fortsatte hon sitt bus.
Minns du hur hon själv sade sitt namn? "Gasga".

Ja, att jag hadde gjort pannkakor hadde jag ghlömt, men när du berättar det så minns jag klart, det var socker i hela bilen. Men det gjorde inget, de var ju så snälla hela vägen till Sälen. Max var så uppspelt att han skulle till dagis först, han hadde berättat för alla sina vänner där borta att vi skulle åka bob o pulka! Men också att han skulle till trollskogen. Han tog med kort  när vi kom hem och visade alla på dagis vad han hadde gjort och sett!

Din beskrivning om hur Saga tänkte stämmer kanon bra känner jag! Kan se hur det gick runt i hennes huvud när jag svarade med att säga Saga! :)

ja, socker i hela bilen var det, men gott var det också! Så snälla barn får man leta efter! De satt stilla och lekte och pratade i flera timmar på väg till Sälen! Kommer du ihåg när vi stannade och hämtade **** (vet inte om du vill skriva ut din sambos namn här). När vi hade ätit så sprang jag runt och lekte med barnen för att få dem att springa av sig lite så de orkade sitta still i bilen igen. Max och Saga skrattade verkligen från hjärtat när vi jagade varandra! Det var så kul och jag kommer ihåg att jag njöt av varje sekund! Max förstod verkligen att Saga inte kunde spring lika fort så han stannade upp ibland och ropade på Saga och sprang extra sakta när han jagade henne.

Kommer du ihåg i bilen när Max ville berätta saker hela tiden för dig. Mamma... mammma... mammma... mamma... sa han hela tiden innan varje sak han berätta! :)han hade verkligen många tankar om livet och om hur allt fungerade. Han hade massor att berätta för oss!

Får jag fråga er andra änglamammor. Hur har NI tagit er vidare?

Haha, ja, jag kommer ihåg när vi stannade och hämtade min sambo, det e svårt att låta bli att skriva hans namn, men, vi kan fortsätta så. Han vill helst hålla sig i bakgrunden och det respekterar jag. Ingen katastrof o det råkar komma med någon gång.

Max o Saga var så glada att se honom, han hadde ju sovit borta en natt pga kusch, så de saknade honom.

De beöhvde verkligen springa av sig lite, så jag tyckte det var jättebr att du lekte lite med dem. Max var alltid lika hänsynsfull, väntade alltid in sin syster i allt. Jag var ibland orolig för att han skulle glömma bort sig själv i o med det. Men, jag tror han mådde bra att bry sig om andra... Jag märkte aldrig att han gick miste om något pga omtanke om bla sin syster.

Jag vet att jag ibland så till honom -du behöver inte säga "mamma" hela tiden. Jag vet ju att du pratar med mig. Men så började han med "mamma" igen. och jag kunnde bara le. Jag älskade att bli kallad mamma, så igentligen gjorde det ju ingenting.

Jag kom på ett till minne som visar på hans omtänksamhet.

Malin bodde ju hemma hos oss på sommaren. En dag stod hon i köket och sjöng lite för sig själv. Precis när hon började sin trudelutt så utbrast Max från sitt rum:

-Malin! Hur gick det?

Sen kom han in springande i köket med oroliga ögon.
Malin började skratta och sade:
-Men Max, jag sjöng ju bara.
Max rynkade ögonbrynen och sade lite misstänksamt "jaha"
Sen gick han till sitt rum igen.

Max var verkligen den bästa killen på jorden! han var så otroligt tacksam för allt och så omtänksam och go kille!

Kommer ihåg att jag alltid skulle klia honom på ryggen. :) Han blev helt avslappnad och bara stirrade rakt fram när jag kliade honom på ryggen. Det älskade han!

Otroligt fint att läsa när ni systrar delar minnen med varandra. Sitter och gråter men det är så fint
Kram til er

Haha, ja han älskade att bli kliad på ryggen! Han brukade somna när jag gjorde det. Han var precsi som sin mamma på dt sättet. Jag älskade det jag med,
Ibland när jag kliat i en timma så frågade jag om det var min tur. Då tittade Max på mig och vände sig om igen o sa "klia"..... villket betydde NEJ, du ska fortsätta klia mig.  om jag kunnde få tillbaka honom skulle jag klia hela mitt liv.

Ja, imorgon är det Måndag den 17:e. Exakt 8 månader sen det hände. Jag ska gå till huset och till graven.... Kanske träffas vi i familjen en stund... 8 månader sen... känns som 10 år utan mina små... 

Är här inne och läser lite och passar på att skicka massa kramar och varma tankar till dig och sambon!