Mina två änglar

Jag beklagar eran situation. Men jag e samtidigt så glad att det gick väl för er. Fruktasvärt att sväva i ovisshet förstår jag.

Ja, hur klarar man att gå vidare? Jag tror att man måste tillåta sig själv att vara ledsen.
Jag har sagt till alla runt omkring mig att TID är det bästa de kan ge mig. Det har jag fått. massor av tid.
Sen att se alla de små sakerna som finns kvar, barnens minne bla... jag har det som mitt "jobb" idag, att föra det vidare.
Jag uppsakttar min familj, mina vänner och andra som betyder mycket för mig, lite extra, för de finns kvar där och stöttar mig och låter mig stötta dem.
Jag har inte kommit så långt än. det har bara gått 8 måndader. Men jag har bestämmt mig för att INTE lägga mig under täcket och dra det över huvudet. För jag vill fortsätta leva, annars lever inte det lilla som finns kvar av barnen vidare.

Ja, jag har hört lite förklaringar. Det kan vara så att i o med den enormt stora räddningsinsattsen som de var tvungen att göra när min sambo och ambulanserna kom till plats. Så har de röjt undan DNA spår. Det var (om jag minns rätt) 14-15 personer inne i huset innan teknikerna kom på plats.

Lägger in en bild som jag tycker passar dig! Kram

Det gör så ont, så ont att ni blev behandlade på detta sätt. Så ont att höra om mammas reaktion, så ont att jag inte kunnde vara där hos er.... Du var så stark min älskade syster.

Du får jättegärna vara med här inne och dela tråden med mig. Vet att du har en egen, men då kan vi följa allt tillsammans.

Hej Emma!
Vilka sunda tankar du har! Och ja, du är en mkt stark person!
Men man vet inte hur man reagerar i en jobbigt situation.
Har läst och följt dig i denna tråden ett tag nu men har inte vetat vad jag skulle skrivet. Svårt att finna dom rätta orden!
Detta är inte alls samma sak, hoppas du tar mig rätt nu.
Men när vi skulle få vår dotter trodde vi allt skulle gå på räls. Få den "perfekta" familjen osv.
Sen kom vår lilla tös ut och vi fick reda på efter ca 20 min att hon har Downs syndrom. Hela vår värld rasade. Men sen har det blivit vår "perfekta" familj.
Varför jag berättar detta är just för livet blir inte alls som man har tänkt sig.
Livet kan vara så j-kla orättvist!
Ibland undrar man varför dessa hemskheter måste hända(det som hänt er familj)

Jag kommer följa dig och din familj här i tråden!
Läser även i din syster Idas tråd!
Ha en fin söndag! Mvh Maria

åååå, min fina syster. Jag e så glad att du ville dela upplevelserna med mina barn tillsammans med mig. Bättre barnvakt fick man leta efter.
Skulle jag få barn någon gång i framtiden igen, så skulle jag inte tveka att ställa frågan om gudföräldrar igen... Ni kommer alltid vara Max gudföräldrar först och främst. Men, jag vet att erat hjärtan rymmer så mycket mer.
Du säger att Christer och Max kunnde leka i timmar, ja, det är kanske därför Max finns så nära Christer idag, det har vi ju fått bekräftat.
Självklart hadde du en stor plats i mammagrisens Sagas hjärta med. Hon var bara lite mindre och lite mer beroende av mamma fortfarande. Om du fått sköta droppet på henne ett tag så hadde hon kännt liak nära som Max. De älskade sin moster.

Kommer du ihåg när vi skulle åka till Sälen? Saga satt på gunghäster och ropade ditt namn. Han kunnde säga Ida. Men hadde inte ropat på dig på det sättet någon gång förut. Hon ropade Ida!!!
Du vände dig om och frågade "ja, vad e det Saga"
Hon tittade på dig och log sitt finuliga leede sen fortsatte hon gunga.
När du vände dig om igen så märkte hon det på en gång och ropade IDA igen.
Hon hadde märkt att hon fick din totala uppmärksamhet om hon kallade på dig. Nu var ghon nöjd.

Som jag skrev i sms:et så får du jättegätna dela denna tråd med mig, det gör mig inget alls. Men öppna en egen om du vill, jag finns med dig där med. Tack för att du VILL dela tråden med mig.

Nu har jag läst ifatt. Jag kommer nog finnas här inne en del idag. Det blir nog soffan en stor del av dagen idag. (Jag har en lap top som jag drar till soffan).
Min fina syster, hon är otroligt bra på att skriva om hur hon känner, jag se så enomt imponerad. Jag ska besöka hennes nyöppnade tråd snart.
Jag sade till henne att hon absolut inte inkräktar i min tråd, jag e så glad att folk vill dela allt detta med mig. Men, jag förstår också att hon behöver sin egen plats för att få skriva av sig. Jag kommer hänga på där, och hon känner med alla sannorlikhet fortsätta läsa här.

Jag mådde jättedåligt häromkvällen igen, jag blev rädd för att jag någon gång i mitt liv kommer glömma alla fina minnen jag har nu mewd Max o Saga. Men sen funderade på hur jag nånsin skullr ha möjlighet att glömma någon sådant fint. Man jag skriver och skriver....Då koncerverar jag deras minne på något sätt. Minnet av kärleken går inte att glömma, för det finns kvar inne i hjärtat, så länge det slår, så slår minnet och kärleken för barnen vidare....

Jag minndes när Max satt på toa o bajsade. Han ropade på mig och pekade uppselt ner i toan.
-Mamma mamma titta vilken LÅNG!
han pekade på en korv i toan som han setat och tittat på medans han gjorde sitt behov.
E det det man kallar "kiss och bajsåldern" :0)?

El Saga som var så liten när hon föddes, hon skrek mycket under första sommaren hemma. jag tyckte så otroligt synd om henne. Hon hadde så ont i magen. Det enda som hjälpte var att gå med henne i bärsjal, där hon låg tryggt mellan mina bröst.
Så gick jag med henne timme efter timme på eftermiddagen och på kvällarna när det var som värst. Folk stannade mig och stod och pratade med mig en stund innan de insåg att jag fasktist hadde Saga med mig. Han var så liten att hon syntes inte innanför börsjal och kläder.

Hej Emma,

Minnet av dina barn kommer alltid att leva kvar, hos dig och alla andra som delar detta med dig. Har varit inne och läst i din systers tråd också och det känns så lungnande att höra om de tecken som Max och Saga har visat. Är själv så övertygad om att de är med er och vakar över er. De vill säkert tala om att de har de bra där de är nu och skulle gärna vilja visa er allt roligt de har för sig med de andra små änglarna..

Beundrar er alla så mycket för er styrka och ert sätt att hjälpa även oss andra att få bearbeta detta.

Tänder mina ljus för dina barn och skickar massor av styrkekramar till er.

Emma och Ida, ni är verkligen fina systrar med varandra! Skönt att ha en syster som stöttar i sorg och glädje. Tänker på er och dom fina änglarna!
Många varma kramar Elin