Mina två änglar

DU ÄR EN UNDERBAR MÄNNISKA EMMA..ska absolut titta på söndag..tänker på dig o dina fina små änglar varje dag..stor kram

Jag önskar så mycket att det fanns något jag kunde göra för dig för att ge lite av min kraft, du ger så otroligt mycket av dig själv. Du känns som sådan god och omtänksam människa.
Jag såg dig på Kalla Fakta i början av hösten och tog även del av chatten efteråt, med reportern Magnus, där somliga skrev att de tyckte att reportrarna utnyttjat din familj på något sätt, att det kändes snaskigt. Men mitt intryck var att ni ville dela med er av detta eftersom så många av oss i Sverige blivit berörda av historien genom nyheterna. Att du och din familj är generösa och öppna, ni bjuder in främlingar i er sorg och tillåter oss att sörja också för när barn blir så brutalt överfallna i hemmet lämnas ingen oberörd! Till och med min man som är en riktig karla-kar med skägg och allt grät när han såg dokumentären.
Med all respekt för dig skulle jag vilja ställa två frågor men du behöver naturligtvis inte svara. Den första är, är du inte lite rädd för att vara så här öppen i media och på internet, att någon annan galning ska bli besatt av din historia och kanske söka upp dig?
Den andra frågan handlar om vad din far uttalade i Kalla Fakta-inslaget. Det etsade sig fast i mitt minne, att han sa att barnen var så illa skadade att det nog var lika bra att de ej överlevde. Jag undrar hur han resonerade med tanke på att dina skador var mycket omfattande och att du verkar vara i fysiskt gott skick idag. Jag blev illa berörd av hans uttalande och det är därför jag frågar. Hoppas att jag inte väckt anstöt hos dig eller någon annan med dessa frågor.

Slutligen vill jag ge dig och din sambo alla lyckoönskningar för framtiden. Må ni få en trevlig och vilosam helg.

Tack snälla jo det börjar väl sjunka in nu o känns inte bra men lite lättare...har som du startat en tråd här oxå o får så bra svar o det lättar lite...är ju inte ensam..

Ja prova gärna brunkålen..ja kan ej vara utan men har förstått nu att det är från skåne.Det är ju så att man blir ofta hemmablind...
Vad ska du hitta på i helgen..här är det julskyltning får se om jag orkar mej ut...ska iaf jobba imorgon.

Vet du Emma. När allt som hänt blir för jobbigt att hantera brukar jag gå in på sagas sida och titta på fotot där de går hand i hand. Det skänker lite tröst mitt i allt. Vilken är din favoritbild?

När allt känns jobbigt med mina två blöjbarn, den ena i trotsåldern som även slår sin lillebror så fort han får chansen......jättejobbigt!
Men.....jag har ju dem båda här hos mig. Och då brukar jag tänka på hur futtiga mina problem är i jämförelse med dina.

MEN kom ihåg en sak som jag nyss hörde......hedra deras födelse och liv, istället för deras dödsdag! Det gör ju att DU är mycket starkare och mer betydelsefull än deras hemska mördare!!!!

Kramar till dig för att du finns, och faktiskt förgyller min vardag

Jag förstår nog hur din pappa resonerade där. Trösten var ju att de inte behövde vakna upp till ett stort lidande, kanske till ett liv som inte var drägligt. Alla finner vi tröst i olika saker, och det måste vara svårt att uttala sig så att ingen ska missuppfatta...detta var ju hans tankar, hans sätt att finna trösten i det att hans älskade, älskade barnbarn ryckts bort. Grät när jag såg hans plågade min, och att han försökte vara samlad och le trots det.

Det är så starkt av dig att vägra låta "det" knäcka dig. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag vill hjälpa er, underlätta er sorg. Min favoritbild på Max är den när han går balansgång (Idas sida) han ser så himla busig o koncentrerad ut på samma gång. Tänker på er. //Johanna

Hej Emma!
hur dags är kalla fakta på söndag???

Jag har länge haft en fråga i huvudet och jag vet inte om du vill svara på den, men vill du så vore det snällt.

VARFÖR, gjorde denna människan detta???