Mina två änglar

Vilken vacker tavla...gud va fin innebörd ...tror det är precis så...de springer o står brevid dej ...alltid. Tills du möter dem igen.

Jag har skrivit till aftonbladet och frågat om artikeln jag var med i senast kommer att komma ut på nätet el om vi kan sluta vänta. Hör av mig med svar så fort jag vet.

Hej Emma.
jag önskar verkligen oxå att det gick o få tillbaka dina små av hela mitt hjärta...men tyvärr är ju inte livet så....av nån konstig anledning (vilken kan jag för mitt liv inte kan förstå) så fick de ej vara kvar här på jordelivet med dej.Jag har tänkt mkt på en sak som en man sa till mej en gång...(det spökade i huset jag bodde så han va där för o försöka få bort det)han sa att vi återföds igen o att innan man kommer hit så väljer man ut hos vem man vill födas.
Jag har svårt o tro på det på ett sätt då jag bara har fått 1 barn,önskar ju mej så många då jag ÄLSKAR barn, men iaf fall....
Både Saga o Max har ju valt just dej av bara en o samma anledning!!
DU är den bästa mamman de kunde tänka sej att komma till och det syns ju verkligen på alla foton där ni är tillsammans.
Du kanske inte tror alls på sånt här men ja kan ej låta bli att tänka på det.Han sa även att ju tidigare vi gått bort från jordelivet ju fortare kommer vi tillbaka igen...
Kommer du ihåg att jag berättade att min lilasyster dog endast 1dygn gammal??Jag har gått i hela mitt liv o sökt efter henne....och jag har nu hittat en som verkligen jag tror hon är återfödd i.(hos den kvinna jag jobbar)...det roliga med henne o mej är att många tror vi är systrar o frågar trots att vi kommer från 2 helt skilda platser i sverige..hiihih..
Ja som sagt Emma jag vet ej vad du tror men vill bara berätta lite om hur det KAN eventuellt vara...
Stor varm KRAM

jaaa, du har så rätt. Jag e inte på något sätt tacksam äver att Saga var sjuk. Jag led med henne. Men hon verkade inte lida, inte det minsta. Hon sprudlade av glädje, skrattade busade och var positiv till det mesta.
Så, att jag fick chansen att vara hemma med de två hela deras liv gör mig gott idag. Vi tog vara på varje sekund. Självklart var jag som villken mama som helst i behov av barnvakt lite då o då. Men, då koncenterade jag mig på att göra nyttiga saker el att vila massor, så att jag orkade med att ge ALLT när jag sedan skulle hämta barnen.
Idag tror jag att det var otroigt bra. Min mamma o pappa och mina systrar är nog tacksamma idag för att de fick ha Max o Saga lite för sig själva då o då. Då har det något fint att se tillbaka på som e bara deras stund. O barnen längtade att tillbringa tid med dem.
Jag ska inte ljuga, jag var nog lite av en hönsmamma. Jag lät inte barnen vara borta mer än en natt om det inte var absolut nördvändigt, jag lämnade de bara till 4 utvalda personer (mamma, pappa, Ida o Frida) när sambon kom in i bilden så blev han en av dem han med.
Men jag var inte överbeskyddande, jag lät de ibland göra sina misstag o sen skrattade vi åt dem tillsammans.... Jag ville bara att de skulle vara trygga...

åååå, vad otroligt fint, tack för att du ville dela detta med mig.
Jga hoppas ibland att de e så, att Max o Saga återföds.
Dagen efter det fruktansvärd hände så fick min sambos bror en dotter. Jag tror inte att Max el Saga återföddes i henne. Men det var ett tecken på att livet fortsätter.
Tyvärr blir nog hennes födelsedag lite jobbig, dagen innan är årsdagen. Vi kommer må fruktansvärt dåligt antar jag, men då kommer en ettårs dag att fira och det gör oss ju påminda en gång till, om att livet fortsätter...
Barnens pappa ska få en liten någon gång i början av Mars. Jag tror inte barnen kommer återfödas där heller. För det blir en helt ny individ. Och det känns ganska bra. För Max var Max och Saga var Saga. Så jag vill inte känna att de ersätts på något sätt.
Vad otroligt mysigt för dig att känna att du hittat någon tröst vad gäller din lillasyser. Jag säger det jaghar sagt många gånger, men tror på dte man vill tro på... o et man behöver tro på.

Emma vilken underbar tavla och vilken fin vän du har.

Du skriver hur du berättar om barnen för att föra deras minne vidare och för att andra ska minnas dem som de var levande. Du lyckas så bra med det, jag ser dem hellre fulla av liv än något annat och den bild du ständigt förmedlar av dem möjliggör detta. Du har etsat fast bilden av två liv på min näthinna och minnet av dem i mitt hjärta för alltid.

Hej Emma!
Jag är bara en person i mängden som som alla andra har berörts oerhört av ditt och dem dinas livsöde.
Det som slår mig är att du verkar ha ett lugn, har du en inre styrka som du kan plocka ur? Er familj verkar också ha mycket kärlek till varandra.
Det gläder mig innerligt, jag har inte på något vis varit i närheten av dina upplevelser, men jag väl som dem flesta andra här i livet har fått en del törnar och slag, det heter ju att man växer av sina motgångar. Jag tror kanske mer att man kan dra lärdom av sina erfarenheter och upplevelser.
I ditt fall, kan jag inte på något vis tänka i dem termerna, utan jag är mer förundrad över, var finnser du ditt lugn och din styrka?
Vad gör du nu för tiden en helt vanlig vardag?
Får du någon form av kompensation ex. sjukpenning för att vårda dig. Eller får du numera klara dig "som alla andra"?
Du behöver inte alls svara på mina frågor, känner du att det har jag inte med att göra, eller vill inte svara så ska du verkligen inte heller det göra. det vill jag verkligen poängtera, jag förstår att du inte kan vara brevvän med varenda människa som kontaktar dig.
Det som slår mig spontant är också att den där kvinnan som är dömd.
Hur vet du att hon inte kontaktar dig så här på inom ex. FL? Kan du och din familj skydda er från henne? Får ni veta vart hon kommer få sitta av sitt straff. Det finns ju ett kvinnofängelse inte alls långt från där du bor och det känns ju förfärligt om hon på något vis ska kunna få fortsätta störa.
Usch, jag svamlar, må bra Emma! Jag tänker på dig och beundrar din styrka! Jag sänder min kärlek till dig och din familj.

Hejsan! självklart vill jag svara på dina frågor. Jag hjälper mig själv genom att välja o svara på dom. O jag hoppas jag kan hjälpa er på något konstigt sätt, att försöka förstå vad som händer. Jag förstår det inte själv direkt. Men vi kan nog hjälpas åt att försöka hantera detta.
Mitt lugn och min styrka får jag från alla som bryr sig runt om i världen. Min familj, mina vänner, ALLA som säger ett snällt ord, hjälper när man som mest behöver det el bara finns där till hands när man behöver. Det som känns bra i detta är att ingen försvinner i vänkretsen, ingen drar sig undan. Även om jag inte hört av mig på månader pga många omständigheter så är jag välkommen när jag väl hör av mig. DÄR hittar jag min styrka.

Jag har sjukpenning från f-kassan. Än så länge har de var tillmötesgående och det har hjälp mig otroligt att inte behöva bråka. Jag ska komma tillbaka till arbete el studier, men inte nu, det är fortfarande så färskt.

Kvinnan som gjort detta sitter i häkte, det enda hon får idag är att läsa tidningar o titta på tv. När hon kommer till en anstalt så kan hon skicka brev fritt och även ringa utvalda nummer. Vi kommer skydda oss så mycket går om vart vi bor och hur man får tag på oss. Visst är man orolig, men jag har betämmt mig för att leva, men leva försiktigt. Kontaktar hon mig tex här på FL så får vi se vad som händer. Jag vill inte gömma mig så det får bli en fråga för framtiden. Jag tror ej hon får använda internet på det sättet.
Chansen att hon får sitta här på hinseberg finns ju. Jag tror vi får veta det om hon hamnar där. Jag ska prata med mitt målsägandebiträde om det.

Hej Emma! Kikar in idag med och säger hej och skickar värmande kramar. Såg tidningsomslaget igår och köpte tidningen på en gång. Lite konstigt för när jag såg dig, fick en sån varm känsla inombords och kände verkligen att jag tittade på en vän där på tidningens framsida. På nått konstigt sätt känns det ju som om man känner dig lite i och med att vi är så privilegierade att få följa din vardag och dina tankar här på FL.
Jag frågade ju dig tidigare om julen och jag hoppas inte att jag gjorde saken värre iom att fråga om den. Stor kram till dig och dina.

tavlan är jättevacker Emma.

Tänker på dig & på Max och Saga varje dag och tänder alltid 2 ljus hemma i köksfönstret på kvällarna.  Du är verkar vara så stark och ändå se ljust på framtiden.

Stor kram Johanna