Mina två änglar

Men herregud...läste artikeln nu. Varför gjorde inte det vittnet något? Hon hade ju uppfattat det som att hon tänkte göra det hon gjorde...Va i helv*te...Och hur kan man sikta in sig på barnen? Trodde monstret att T sedan skulle vilja leva med henne? Sjukare människa får man ju leta efter...

Sjuka j-vla människa!!
Förlåt Emma, men jag blir så jääävla förbannad!
Den där saken är sjuk, sjuk SJUK i huvet så det bara skriker om det!
Dom är ju tröga i HR om dom inte inser samma sak som vi alla andra ser!
Nä, skicka den där saken till Tyskland, ner i en mörk å kall håla å sen slänger man bort nyckeln för alltid!! Här ska den aldrig sätta sin fot mer!!

Skickar bara en stor kram!
Tänker på er varje dag,och jag ska tänka på er lite extra när rättegången börjar igen.
Stor kram!

Hur känns det att höra det, Emma? Jag menar, du har ju tänkt så att "om jag bara lagt barnen tidigare" och sådant. Nu hade det ju inte hjälpt, för att det var dem hon var ute efter att skada. Jag har nog innan tänkt att det var barnen som kom i vägen för att det var dig hon ville skada...Gumman, om jag kunde ge dig en kram just nu..

Ja, jag trodde inte det kunde bli värre, men det blev det tyvärr. Jag mår så fruktansvärt dåligt av nyheten.... Jag o sambon sitter o vrider och vänder på hennes eventuella resonemang. Inget kan rättfördiga det hon gjorde, men man vill veta vad hon tänkte. Om hon röjde barnen ur vägen, hur sjutton skulle hon lyckas få honom efter det? JAG fanns ju kvar. Det var ju inte barnen som "tagit" honom, utan jag!!!! hadde detta hot något att göra med att hon sedan skrev adoptionsbrevet. Hon trodde kanske att om han misste sina bonusbarn så skulle han söka sig till nästa med barn.... Jag fattar ingenting....

Hej...

Jag har nog aldrig skrivit i tråden,jag kan ha skrivit, men följt den av och till.

Vill ge dig min tanke. Lever under skyddad id och har tyvärr inte kraft att gå in på dina underverks minnessidor, för jag relaterar för mycket till mitt eget barn, om något ont skulle hända... Det liksom tar luften ur mig, jag kan inte andas... Jag kan omöjligt veta vad du går igenom, men hoppas trycket du måste ha i din kropp lättar snart. Kan inte titta på vanliga bilder på dina barn, det blir för nära. En bild i en tidning ger lite distans, att se bilder här gör allt så fruktansvärt verkligt. Så oerhört.... Vet inte hur jag ska förklara hur det känns... Som att man blir del i sorgen på något vis, man kan inte hålla distansen, man känner smärtan själv. Jag kan inte förstå hur man kan göra barn ont, jag KAN INTE FÖRSTÅ!!!

Jag hoppas att du kommer kunna leva en vacker dag, för det hade nog dina barn velat. Det ENDA man möjligtvis kan "trösta" sig med är att dom inte lider, den biten tar vi hand om nu.

All lycka och många kramar, vi tänker på dig...

Nej...kanske var hon fruktansvärt avundsjuk på att du hade barn? Någon som vet om hon själv kunde få barn?

Nej, det e ingen som vet något om det.... jag har funderat i de banorna jag med... var det så att hon inte kunna få barn.... var det därför hon var ute efter mina och därför som hon skrev "adoptionsbrevet"?

Usch Emma, vet inte vad jag ska säga riktigt.. Men jag tror att ni alla var hennes måltavlor. Ni fick ju all den kärlek hon ville ha, i hennes vridna tankar trodde hon nog att hon skulle få den kärleken om ni inte fanns. Hon hade tur den kvällen, nästan allt gick hennes väg, men INTE allt. Jag tror att hon hade räknat med att även du skulle försvinna den kvällen. Men DU finns och er kärlek finns och är starkare nu än den var då. Hon ville med våld skilja er åt men det hon åstadkom var att föra er närmre varandra. Jag hoppas att hon får tjäna sitt straff på Hinseberg, bland alla mammor som finns där. De kommer inte att se på henne med blida ögon. Jag vill att hon ska tjäna sitt straff i Sverige, så att hon kan följa nyheterna om er, kanske dagen då ni gifter er, får barn eller andra glädjestunder i ert liv, stunder som plågar henne. Det jag önskar mest är att hon en dag vaknar upp med en frisk hjärna och inser vad hon har gjort, och sedan tvingas leva med ett samvete resten av sitt liv..

Tänker på er!

Ja, det känns ju nästan så. Eller så trodde hon att hon inte skulle bli misstänkt/dömd för detta  och att ni inte skulle klara av att leva tillsammans o så skulle hon komma in där och ta T och att han inte visste att det var hon som gjort det?...vem vet hur en sjuk hjärna fungerar?