Mina två änglar

Vill bara tala om att det går inte en dag utan att jag tänker på er.

sänder en massa varma kramar och tankar till er.
Finns här för dig om du behöver någon  att prata med... ibland kan det vara lättare att få prata med någon man inte känner.
Tänker på dig..
Kram Maria

Kan inte förstå hur en människa kan vara så grym mot två oskyldiga barn. Två barn som knappt fått börja sitt liv och som hade hela livet framför sig.
Men jag tror att Max och Saga finns någonstans, en vacker och rofylld plats där inget ont kan hända dem. Och att de ser på sin familj och är små skyddsänglar för den.
Jag har själv förlorat ett barn, men min ängel hann inte ens se dagens ljus.
Att få uppleva sina barn i livet, att se dem växa och bli speciella individer, och sedan bli utam dem på ett så grymt och obarmhärtigt sätt. Hur överlever man något sådant? Jag beundrar din styrka och Ni har funnits i mina tankar sen det uppdagades.

Massor av kramar och hopp om att din styrka att fortsätta kämpa finns kvar.

//Ängeln Robins mamma

Hej Emma.
Vet du? det finns så många funderingar i mitt huvud om allt det som hänt er, hur ni orkar med den vanliga vardagen vad ni känner för den skyldige mm mm.
Jag kan inte förstå hur man göra någon annan människa så fruktansvärt illa, vad man än har gjort eller kommer att göra så finns det ingen anledning att behöva beröva någon sina barn för de har inget ont gjort, Och du/ni kära starka Emma med familj har heller inget ont gjort..
Jag beundrar eran styrka och erat mod. All lycka till er i framtiden. Många varma kramar

hellooo
jag kan verkligen inte förstå hur något sådant kan hända att man vill göra illa andra personer men du finns i våra tankar och vi sänder massor av kramar till dig

//Puzzzzzzz

Som jag sagt förut så besitter du ett mod och en styrka som är helt otrolig men som nån sa man går vidare för att man måste...
Att tvingas möta sina fasor varje dag måste ta oerhört på krafterna, men jag är övertygad om att med det stöd du har i dina nära och kära samt allmänheten i övrigt och också med tanke på din mognad kommer att överbygga de värsta rädslorna relativt snabbt, men allt har sin tid, men med de tankar och funderingar du ger utlopp för här så tror jag att du snart kommer att hitta tillbaka till Emma som jag nyss sa allt tar den tid det tar, man ska inte skynda på några processer...

Jag är övertygad om att detta är vad Max skulle säga och göra om han kunde....
För min inre syn kan jag se hur Max klappar dig på kinden och säger tröstande; mamma du ska inte vara ledsen, jag tar hand om Saga och vi har inte ont längre, vi älskar dig med vet du, vi vet att du älskar oss och tänker på oss...men inte var orolig vi tar hand om varandra...

Vill bara komma in och ge dig en kram!

Tänker på er!

Älskar mina barn och mannen också

Kikar in idag också! jag följer dej och ger mitt stöd!

kram!

Jag tänker så mycket på er....Det är otroligt det du skriver...det rycker tag i mig och berör mig in i det djupaste...

MASSOR av kramar...

Gråter när jag läser SandraS dikt....

Jag gråter för Saga och Max.. jag gråter för Emma och hennes familj...jag gråter för alla de mammor och pappor som förlorar sina barn.
Det ska inte vara meningen att föräldrar begraver sina barn, det är barnen som ska begrava oss när vi blir gamla.