Mina två änglar

Vet inte vad jag ska skriva... finner inga ord för den fruktansvärda sorg och smärta ni måste känna. Vill egentligen bara sända mina varmaste tankar och många kramar till dig och din familj.

Som alla andra säger man finner inga ord, vi tänker på er och hoppas ni har det bra varr ädda om varandra.

Jag följer med och läser om allt som skrevs om er. Det gör så ont i mig, jag gråter när jag går in och tittar på dina barns minnes sidor, de var så vackra och så små, de hade hela livet framför sig och rycks bort alldelles för tidigt från er. 

Kram kram

Hejsan!

tack för ditt stöd, tack för att du känner med mig, tillsammans med mig.

Ja, hur hanterade jag rättegången?

Jag hadde min familj o mina vänner i ett rum bakom. De satt där o jag gick gråtandes ut till dom i pauserna. De fanns där med kramar, dricka, fika o ett öra om jag ville säga nåt.

I rättsalen satt jag och kramade Max spindelmannen som hadde en av Sagas nappar hängandes på sin ena hand. Spindelmannen skyddar alla sa Max. Allt jag nämt nu gör att jag orkar, allt stöd, alla minnen o alla ni som finns vid sidan av o ser på och stöttar. Idag kan jag gå till graven o gråta el bara se till att det e fint där.

Rädsla, ja jag är rädd. Jag e otroligt rädd idag. Jag går till psykolog för att bearbeta mina rädslor. Jag är rädd för att vara ensam hemma. Jag är rädd för att vara ute när det är mörkt, jag e rädd för att möta nya människor själv. Min sambo fick följa med in till psykologen första gången. Rädslan finns där. Men jag vågar mer idag än vad jag gjorde i början av sommaren, jag o alla runt omkring mig ser förändringar hela tiden. Så jag tror jag kommer tillbaka som den Emma jag var.

Tack för det du skrev om att Max o Saga visste att de var älskade.... Jag tror det jag med... men jag ville finnas där deras sista stund...

Emma: Det barnet kommer vara lika lyckligt lottat som jag förstått att Max och Saga är. (skriver är, för de finns ju i ditt hjärta, de finns fast inte här.)

Beklagar sorgen. Jag har läst och hört en del om er. Jag såg inslaget när du själv berättade om det som hänt.
Skickar styrkekramar till dig.
Det händer så mycket hemskt här i världen! Dina barn kommer alltid vara med dig. De vakar över sin mamma och busar.

Vill bara säga att jag är så otroligt ledsen för det som hände dej och dina barn! Jag tror att varenda människa som hört talas om det blivit berörda, jag har gråtit flera gånger när jag läst om detta hemska.
Som mamma kan man inte föreställa sej ett liv utan sina barn, jag är glad att du någonstans finner styrkan att orka kämpa vidare. Du verkar ha en jättefin familj som stöttar dej, det måste betyda väldigt mycket för dej. Hoppas att du kan få ett så bra liv som möjligt i framtiden och att du en dag får fina syskon till Max och Saga.

Många kramar från mej!

Här är också en som tänker på dig och skickar allt menatlt stöd jag kan uppbåda! Min första tanke när jag läser vad du skrivit är att jag tycker att du är modig. Som skriver så öppet och tydligt om dina känslor. Jag vet inte om jag skulle kunna formulera mig så bra som du gör. Hur gör du för att bringa ordning i huvudet? Allt måste ju vara ett enda stort virrvarr?

Ungefär så här tänker jag mig att det är:

Brevet från himlen till min älskade mamma

Nu är jag här i himlen och tittar ner på dig,
jag vet och jag känner, hur du saknar mig.
Jag känner av din stora smärta,
som du för alltid har i ditt hjärta.

Jag kom ner till jorden ett litet tag,
detta var en skriven lag.
Min tid på jorden blev inte lång,
jag skulle tillbaka till himlen, nästan på en gång.

Ett lån till dig jag bara var,
och jag kunde inte så länge stanna kvar.
För jag var en gammal själ,
och detta kände du mamma, så väl.

Älskade mamma när du känner en kärleksfull vind,
är det jag som smeker din tårfyllda kind.
När du känner saknad och sorg i ditt bröst,
är det jag som finns bredvid dig, och ger dig tröst.

När jag står vid din sida ibland,
känner jag vårt starka kärleksband.
Då längtar jag också efter dig,
precis så starkt som du längtar efter mig.

Men varje gång du stilla viskar mitt namn,
känn hur jag kärleksfullt tar dig i min famn.
Känn hur jag ger dig av all min styrka,
och vet att du är den mamman jag alltid ska dyrka.

Älskade mamma, jag ber dig, lev ditt liv fullt ut,
tills den dagen då ditt liv tar slut.
För då min älskade mamma och vän,
ska du och jag åter mötas igen.

Skriven av: Marie-anne Thörnström 2003