• emmy840508

    Mina två änglar

    Jag är en änglamamma till två små sen ett halvår tillbaka. Jag upplevde något som man tror bara finns i mardrömmar, mina barn blev berövade livet. Min snart fyraårige pojke och hans snart 2 åriga syster.
    Jag tänker använda denna sida för att skriva av mig mina tankar och funderingar. Om det är någon som tar illa upp så snälla säg till, jag e inte ute efter att röra upp några känslor.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-09-30 17:58
    Jag har tänkt på en sak ganska länge. Jag har aldrig vart troende. Alldrig trott på gud o vart ganska skeptisk till ett liv efter döden. Men efter detta....
    Jag e foirtfarande inte troende. Men, jag vill tro, att det händer nåt efter döden. Jag vill tro att Max o Saga har det bra idag, att de är tillsammans, att de inte minns det som hände, att de inte saknar mig, för att de delar livet med mig fortfarande. Jag vill tro det, o då tror jag på det. Jag tror inte att gud finns. Men jag måste tro att mina änglar är just änglar o har det bra idag. Lika bra som de hadde innan denna fruktansvärda händelse.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:46
    Länk till Max minnessida------www.tillminneav.se/showPage.php

    Länk till Sagas minnessida------
    www.tillminneav.se/showPage.php

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:47
    Vet inte riktigt varför Max sida inte gick att länka till men gör ett nytt försök.

    www.tillminneav.se/showPage.php

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-28 21:56
    Nu har jag skapat en blogg med urklipp från denna tråd. Endast det jag skrivit.
    Så den som vill läsa vad jag delat med mig av här kan gå in där, så ni slipper sitta och gå igeonom hela tråden. Jag rekomenderar däremot att gå in i tråden också. Det e fruktansvärt fina svar och reflektioner här.
    adressen är:
    www.maxosaga.blogg.se

  • Svar på tråden Mina två änglar
  • emmy840508
    Mamma Lotta skrev 2008-10-01 08:32:37 följande:
    Som jag sagt förut så besitter du ett mod och en styrka som är helt otrolig men som nån sa man går vidare för att man måste...Att tvingas möta sina fasor varje dag måste ta oerhört på krafterna, men jag är övertygad om att med det stöd du har i dina nära och kära samt allmänheten i övrigt och också med tanke på din mognad kommer att överbygga de värsta rädslorna relativt snabbt, men allt har sin tid, men med de tankar och funderingar du ger utlopp för här så tror jag att du snart kommer att hitta tillbaka till Emma som jag nyss sa allt tar den tid det tar, man ska inte skynda på några processer...Jag är övertygad om att detta är vad Max skulle säga och göra om han kunde....För min inre syn kan jag se hur Max klappar dig på kinden och säger tröstande; mamma du ska inte vara ledsen, jag tar hand om Saga och vi har inte ont längre, vi älskar dig med vet du, vi vet att du älskar oss och tänker på oss...men inte var orolig vi tar hand om varandra...
    Så otroligt fint, Tack för dina ord, tack för att du ser igenom mina barn... Det blir så varmt i hjärtat när jag hör någon sånt här.
  • Ellan 76

    Tänker så på dig Emma och dina fina barn. Önskar så mycket att denna tråden inte skulle finnas:( Var inne och tittade igår på minnessidorna och tände ljus.
    Många varma kramar till dig och din familj.

  • emmy840508
    SandraS skrev 2008-09-30 23:08:20 följande:
    Ungefär så här tänker jag mig att det är:Brevet från himlen till min älskade mamma Nu är jag här i himlen och tittar ner på dig,jag vet och jag känner, hur du saknar mig.Jag känner av din stora smärta,som du för alltid har i ditt hjärta.Jag kom ner till jorden ett litet tag,detta var en skriven lag.Min tid på jorden blev inte lång,jag skulle tillbaka till himlen, nästan på en gång.Ett lån till dig jag bara var,och jag kunde inte så länge stanna kvar.För jag var en gammal själ,och detta kände du mamma, så väl.Älskade mamma när du känner en kärleksfull vind, är det jag som smeker din tårfyllda kind.När du känner saknad och sorg i ditt bröst,är det jag som finns bredvid dig, och ger dig tröst.När jag står vid din sida ibland,känner jag vårt starka kärleksband.Då längtar jag också efter dig,precis så starkt som du längtar efter mig.Men varje gång du stilla viskar mitt namn,känn hur jag kärleksfullt tar dig i min famn.Känn hur jag ger dig av all min styrka,och vet att du är den mamman jag alltid ska dyrka.Älskade mamma, jag ber dig, lev ditt liv fullt ut,tills den dagen då ditt liv tar slut.För då min älskade mamma och vän,ska du och jag åter mötas igen.Skriven av: Marie-anne Thörnström 2003
    åååå, så otroligt fint, jag ångrar inte en sekund att jag startade denna tråd. Får jag använda denna dikt på en av minnessidorna? Tack så mycket för att du skriver så fint.
  • emmy840508
    TrissiPrinsessor skrev 2008-10-01 10:23:54 följande:
    En fin dikt...Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta eller att alltid kunna. Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller att vilja mest. Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas. Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den. Att falla till botten, slå sig hårt men alltid komma igen. Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast. Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit.. Av: Marie Fredriksson
    O tack. vad fint skrivet Jag håller på o skriva en hemsida för Max o Saga och om oss.... får jag använda dikten där?
    Jag har sagt ibland.... att jag vet att jag inte BEHÖVER vara stark. Jaqg bara är det....
    Min sambo sa "barnens styrka måste ha övergått i dig"....
    Fint....
  • SandraS
    emmy840508 skrev 2008-10-01 19:17:20 följande:
    åååå, så otroligt fint, jag ångrar inte en sekund att jag startade denna tråd. Får jag använda denna dikt på en av minnessidorna? Tack så mycket för att du skriver så fint.
    Det är inte jag som har skrivit dikten, men det tror jag säkert att du kan.
  • SandraS

    Var lite osäker först om jag skulle lägga in dikten här, jag var lite rädd för att du skulle bli ledsen av den.

  • TrissiPrinsessor
    emmy840508 skrev 2008-10-01 19:21:32 följande:
    O tack. vad fint skrivet Jag håller på o skriva en hemsida för Max o Saga och om oss.... får jag använda dikten där? Jag har sagt ibland.... att jag vet att jag inte BEHÖVER vara stark. Jaqg bara är det....Min sambo sa "barnens styrka måste ha övergått i dig"....Fint....
    Kul att du gillade dikten! Jag läser själv den dikten när allt känns tungt och jobbigt! Och självklart får du använda dikten :) Kramar om!!!
    Triss i prinsessor Julia Feb04 Alicia Jan06 Wilma Mars08
  • emmy840508
    kärålajn skrev 2008-10-01 10:53:46 följande:
    Jaa, var ska man börja?Har läst igenom hela tråden, alla säger det man själv vill säga.Fy fan, Emma.. jag fattar inte hur du orkar!? VAR hittar du kraften??Har själv en liten kille här hemma, även fast jag inte "haft" honom så länge hos mig kan jag inte tänka mig ett liv utan honom. Hur TOMT ska det inte kännas för dig!?Jag blir så jävla förbannad, hur kan man friskförklara en människa som haft ihjäl två små oskyldiga barn!?Visst, hon kanske är "frisk" i lagens mening... men annars? INTE EN CHANS!Det är nu man önskar att Sverige borde ha infört dödsstraff.Jag vet att du kämpar på redan Emma, men jag vill ändå säga KÄMPA PÅ!Tiden läker alla sår.. såret kommer läka, men.. ärren bär man alltid med sig.Tände ljus på minnessidan idag.. ett för Saga och ett för Max.Vi tänker på er!KRAM!
    Ja, var finner jag kraften.... Jag finner kraft i att jag lever, i att jag har min familj på sidan, att Max o Saga inte har ont idag, att läsa vad alla ni skriver, att gå till graven o sköta om den varje dag när det känns som värst. Att ha stöd från hela sverige och att jag älskar Max o Saga djupt fortfarande.
    Tack för din omtanke...

    Ja.... tomt känns det, jag var tre, nu är jag en....
  • emmy840508
    Mamma till Max och Celicia skrev 2008-10-01 13:13:19 följande:
    Hej Emma. Du verkar vara en sån stark och fin människa, Nicklas oxå. Vet inte vad man skriver till en änglamamma... Dina barn ser så charmiga och söta ut på bilderna man sett. Har 2 jätte fina änglar i fönstret som håller i varsit ljus, den som jag ser som Saga håller i ett lila ljus och den som jag ser som Max håller i ett blått. Dom ljusen brinner var och varannan kväll. Jag måste fråga, är det ok att besöka deras grav? Har nämligen gjort det några gånger för att tända ljus och lämna lite saker... Hoppas verkligen inte det gör något. Jag sörjer dom väldigt mycket fast jag inte kände dom... Många styrke kramar till dig och Nicklas

    Åååå, vad fint du skriver... o vad man skriver till en änglamamma, det vet jag inte.. för alla vi har nog olika behov. Men jag personligen känner tt inget kan bli fel, då hadde jag inte börjat slriva här... dina ord om mina barn värmer likaså ljusen du tändert för dom...


    Du får jättegärna besöka deras grav. Det e så tryggt att folk hjälper oss att ta hand om den. Har du sett stenen, den e så vacker. Nästan så att den speglar barnen som dom var.


    Tack ännu en gång.

Svar på tråden Mina två änglar