Mina två änglar

Emma, jag har följt dig/er ända sedan detta hemska hände och jag tänker på er varje dag. Sådant här ska inte få hända men det hände er. Jag vill skicka dig en STOR kram!

Tittar in idag med!

Tänker mycket på er!
Många kramar, Anna!

Går in här och skickar en cyberkram till dig!

Jaa, du är då stark.. det är ingen tvekan om den saken.

Att gå från 3 till 1.. det är en stor tomhet, och du hanterar den oerhört bra.
Som sagt, jag förundras fortfarande över var du finner kraften å styrkan!

Bra av dig att starta denna tråd, om det är nått man behöver efter en sån här sak så är det att få ventilera, skriva av sig och få omtanke av andra.

Kram!

åhh man önskar att man kan göra något, men kan iaf skicka en varm tanke och en kram!

Har inte orkat följa det som hänt er då jag närapå bryter ihop bara av att läsa om det men vill ändå passa på att säga att jag tänker mycket på dig och dina barn.

åååå vad fint sagt... tack.. tack så jättemycket.

Hej,
jag såg på efterlyst igår och såg på de hemska människa som berövat dina barns liv, hur hon helt kallt satt där i rätten, jag kan inte förstå din sorg och allt du får genomlida varje gång du ser henne på löpsedlarna....
Jag hoppas att hon får sitt straff... inget straff är iofs tillräckligt nog men hon får verkligen inte komma undan...
Mina tankar finns hos dig....
Kramar

Åååå, villken fin o tröstande tanke. tack så mycket.... det e klart att jag var med dom när jag var medvetslös. Jag svävade ovanför sjukhustaket i örebro tillsammans med Max o Saga. Jag höll dom i mina armar kramade o pussade dom så det skulle räcka en hel evighet. Min gammelmormor kom och tog dom i varsin hand. Helekoptern som skulle ta mig till uppsala lyfte, jag satte mig på taket och vinkade o vinkade o grät o grät. Sen när barnen försvann ut på deras nya resa tillsammans med mormor kajsa kröp jag ned i sängen som fanns i helikoptern och började kämpa mig tillbaka till livet. Jag fick inte följa med, inte denna gång.

O jag kommer alltid vara deras mamma. det har du rätt i, men vad gör en mamma utan sina barn i närheten? Det måste jag ta reda på.

Ni som läser här känns som mina vänner, mina vänner i sorgen. Jag längat efter att få sätta mig här o läsa o skriva.
Idag har jag haft några vänner på besök, vi åt lite mat tillsammans och kollade igenom lite kort på barnen. Det var så skönt. Så skönt att se dom som jag minns dom. Leka, mata ankorna, sova, busa el äta... Jag log vid varenda kort. De var så härliga. Jag njöt av varje sekund, att få uppleva livet tillsammans med dom. Att lära dom saker... att bara vara vi.

jag har också vart nere på kyrkogården idag med, ibland är jag där flera ggr om dagen, just nu brinner det 17 ljus för dom. Det står ca 10-15 blommbuketer. Barnens mormor har planterat en fin blomma där också.
Det e fullt med änglar leksaker hälsningar ljuslyktor och andra saker som andra vet att barnen tyckte om. Det e en sån fridfull plats. Nära vattnet, men inte för nära... Omgiven av träd och minneslunden är bara några steg bort. Bänkar finns det överallt, så man kan vara där hur länge som helst.

så, fint