Mina två änglar

När man läste om det som hänt så kom tårarna. Ingen kan förstå vad du går igenom men bara TANKEN på om det skulle hända mina barn ngt får mig att gråta. När min son som är snart 7 år hörde detta på nyheterna så började han nästan gråta och frågade varför ngn ville göra så mot barn Inte lätt o förklara när man själv bara känner hat mot mot de som gör detta.

Som många andra skrivit så finns naturligtvis MAx o Saga omkring dig i allt du gör. JAg hoppas verkligen att du kan hitta tillbaka till ett liv igen. Vill du prata eller skriva av dig så hör av dig. Många kramar till dig o dina underbart söta barn.
KRAM

Har på håll följt den oerhörda tragedi som drabbat er familj..

Känner dig inte som person men man har tagit dig å dina barn så till sig i sitt hjärta å det gör så ont varje gång man blir påmind om vad som hänt er..
Man kan inte på nåt sätt förstå hur man skulle överleva en sån tragedi som ni gått igenom men när man ser dig å ditt sätt att bearbeta och tackla det blir man så varm inombords..
Max å Saga har en otroligt stark och underbar mamma och de kan med stolthet se ner på dig,sittande på molnen å tänka: Vilken tur vi har som fått världens bästa mamma!

Ta hand om varann..
Kram/Maria

Det går inte att läsa om dig och dina tankar utan att tårarna rinner. Tårarna för Max och Saga kommer aldrig att ta slut.

Inte heller jag är troende, men ändå så känns det självklart att det finns något efter detta. Att dina barn fortfarande finns med dig, att de följer dig och dina tankar, att de känner hur djupt älskade de är. Att du var med dem i deras sista stund på jorden.

Precis som du så har jag svårt för att sörja öppet. Men det finns många sätt att sörja på, inget är mer rätt än något annat. Många i min närhet har ifrågasatt att jag sällan visar känslor öppet, men det är hur jag är som person. Det viktigaste är nog bara att inte behålla sorgen som en stor växande klump i magen. Men du verkar ha många fina människor i din närhet som finns där för dig, som hjälper dig i din sorg.
Även vi andra finns här för dig, även om det bara är genom skrivna ord.

Tänker på dig.

Emma: Jag tror precis som S v e a att du var med dem där på slutet. Jag vet att max tar hand om Saga som han alltid gjort, i mina ögon var han en liten vardagshjälte med sin omtanke och kärlek till sin syster.

När min dotter var på sjukhuset inatt tänkte jag på er. Hur jag visste att hon skulle komma hem om några timmar men att du får vänta så mycket längre på att få träffa dina barn igen. Den tiden är lång för oss här på jorden men en kort sekund för Max och Saga för där existerar inte tiden som vi känner dem. När jag går och lägger mig om kvällarna går jag in till dem, sitter en stund och tittar på dem, hör dem andas och inser hur lyckligt lottad jag är.

Kramar till dig och de dina.

Fattar inte heller hur någon kan vara så kall som tyskan. Ingenting i världen kan försvara det hon gjort och nåt så futtigt som svartsjuka... jag mår illa.

Sorgen och förlusten är stor efter max och saga.
Vi kommer alltid minnas vem dom var.

Jag har följt er tragedi och verkligen lidit mer er. Man kan nog inte ens i sin vildaste fantasi föreställa sig hur ni känner och mår efter en sådan händelse. Men det värker i min själ och i mitt hjärta när jag tänker på vad ni varit med om.

Du verkar vara en mycket stark och klok människa!

Tänker på er ofta!

Många kramar!

Beklagar värkligen...
Jag är oxå en av alla som har läst allt om er och jag har varit så arg och ledsen när jag har läst tidningarna, arg för att ett människa kan göra något sådant, ledsen för din och din familjs skull att ni har förlorat något som ínte går att ersätta.

Massa massa Kramar från mig och min familj.

Skickar en stor KRAM till dej och det dina ! Var rädda om er !

Lider så med dig och din familj. Finner inga ord hur ni mår, men mina tankarna är ofta hos Max och Saga. Finaste änglar .

Många styrke kramar från oss

Alla här inne Emma, och väldigt många andra naturligtvis, vill vara dina vänner i sorgen Emma! Ditt och din familjs öde har berört oss alla oerhört och det glädjer oss alla naturligtvis att du finner tröst i vad vi, personer du aldrig möt i verkliga livet, har att bidra med. Man önskar bara att man kunde göra något mer.

Hoppas du fortsätter skriva här och berättar om hur du mår och hur livet fortskrider. Väldigt trevligt också när du berättar små saker om barnen.

Det låter som om gravplatsen är väldigt fin, och ett ställe som man inte bara besöker hastigt och sen lämnar, utan där man kan sitta och filosofera, sörja, skratta och gråta. Vad härligt med alla ljusen och blommorna!

Hoppas din dag blir ok!