emmy840508

Äldre 27 Sep 16:28

4764 svar

Mina två änglar

Jag är en änglamamma till två små sen ett halvår tillbaka. Jag upplevde något som man tror bara finns i mardrömmar, mina barn blev berövade livet. Min snart fyraårige pojke och hans snart 2 åriga syster.
Jag tänker använda denna sida för att skriva av mig mina tankar och funderingar. Om det är någon som tar illa upp så snälla säg till, jag e inte ute efter att röra upp några känslor.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-09-30 17:58
Jag har tänkt på en sak ganska länge. Jag har aldrig vart troende. Alldrig trott på gud o vart ganska skeptisk till ett liv efter döden. Men efter detta....
Jag e foirtfarande inte troende. Men, jag vill tro, att det händer nåt efter döden. Jag vill tro att Max o Saga har det bra idag, att de är tillsammans, att de inte minns det som hände, att de inte saknar mig, för att de delar livet med mig fortfarande. Jag vill tro det, o då tror jag på det. Jag tror inte att gud finns. Men jag måste tro att mina änglar är just änglar o har det bra idag. Lika bra som de hadde innan denna fruktansvärda händelse.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:46
Länk till Max minnessida------www.tillminneav.se/showPage.php

Länk till Sagas minnessida------
www.tillminneav.se/showPage.php

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:47
Vet inte riktigt varför Max sida inte gick att länka till men gör ett nytt försök.

www.tillminneav.se/showPage.php

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-28 21:56
Nu har jag skapat en blogg med urklipp från denna tråd. Endast det jag skrivit.
Så den som vill läsa vad jag delat med mig av här kan gå in där, så ni slipper sitta och gå igeonom hela tråden. Jag rekomenderar däremot att gå in i tråden också. Det e fruktansvärt fina svar och reflektioner här.
adressen är:
www.maxosaga.blogg.se

Baba Screetch

Äldre 19 Dec 23:50

#4570

Svar på #4562

astrid33 skrev 2008-12-19 22:12:42 följande:

Fina ljus, det är dom jag har i min pres.bild.

Två vackra ljus för två vackra barn

Hoppas inte jag stulit dom från dig

Kramizz

Gå inte i nån annans fotspår om dom leder dig på villovägar...

Baba Screetch

Äldre 19 Dec 23:58

#4571

Emma, jag såg att någon skrivit om sin hun Ronja för 2 didor sedan...

Innan jag såg det satt jag o funderade på om dina barn tyckte om hundar...
Isåfall skulle jag säga att min stora vovve börjar bli gammal nu och vi kommer att få medicinera han resten av hans liv för att han inte ska behöva ha ont i sin artros...

Och om dína barn tyckte om hundar hade det känts lite lättare den dagen då vi beslutar att han får vandra vidare, för då kunde han fått vara Max o Sagas lilla björn, eller lilla o lilla... han väger 81 kilo

Det hade känts lite skönare att veta att han fick komma till några som tyckte om han o få leka o springa på ängarna i evighetens och ungdomens land

Då kanske han skulle bli som en liten valp igen

Jag vet inte när dagen kommer, kanske snart kanske om ett eller flera år, men eftersom jag vet att han aldrig kommer bli bra o trots allt är 7,5 år (vilket är ganska mycket för en så stor ras) så sitter man och funderar lite...

OJ det blev mycket om min hund men det var några tankar jag fick...

Så om Max o Saga tyckte om hundar så kan dom få ta hand om han (Och vovven Ronja) så kan dom busa ihop allesammans

Gå inte i nån annans fotspår om dom leder dig på villovägar...

Fru Brastad

Äldre 20 Dec 09:28

#4572

Sänder en kram,Emma.

SivAndersson

Äldre 20 Dec 09:35

#4573

Svar på #4552

Förväntansfull0406 skrev 2008-12-19 14:13:01 följande:

Jag förstår inte hur man orkar gå vidare, att man som mamma inte braa vill göra detsamma mot den som berövat ens barn livet. Mina barn är i dina "änglabarns" ålder och det är klart man tänkte att det lika gärna kunde dom. All styrka till dig Emma och vila i frid små barn.

Här är några tankar om det här med hat och hämnd, som många kommenterat även till mig efter mordet på min dotter Sara.

Jag har aldrig önskat att mördaren skulle dödas. Det är just det som skiljer mig från honom, att jag inte vill döda någon annan människa. Jag är alltså helt emot dödsstraff. Däremot har jag önskat att han någon gång skulle förstå vilken oerhörd smärta detta inneburit för oss anhöriga. Tyvärr finns det nog inget hopp om att han någonsin skulle förstå det, eftersom det fruktansvärda han gjort visar att han helt saknar empati - något som även märktes under rättegångarna då han, liksom den tyska kvinnan, aldrig visade att han på något sätt blev illa berörd av bilder och annat han konfronterades med. Ingen annan i rättssalen var oberörd av detta. Och den här mannen hade ändå två små barn själv! Ändå skulle jag aldrig önska honom att drabbas av detsamma som jag, trots att det kanske bara skulle vara då som han skulle kunna förstå vilken mardröm man tvingas genomlida som förälder.

Liksom Emma, har jag valt att inte heller känna hat till mördaren. Hatet skulle bara drabba mig själv och förgifta mitt inre. Och jag vill verkligen inte låta honom ta den platsen i mig och i mitt liv. Det han gjort, däremot, tar fortfarande efter tio år stor plats i mig. Och jag kan nog aldrig mer få tillbaka den tillit jag hade till omvärlden innan detta hände. Även om all den godhet och allt det stöd jag fått av så många människor genom åren har gjort att jag ändå klarat av att leva vidare.

Även du Emma får ju ett fantstiskt stöd och enormt mycket empati, inte minst här på FL. Så här är ännu en av mina dikter, som jag skrev ett par år efter Saras död, eftersom jag behövde just ett sådant kort att skicka till de underbara människorna i min omgivning.

TACK FÖR ALLT STÖD
- av Siv Andersson

När dagen är ett mörker
blir natten dubbelt lång.
Då slutar solen lysa,
då tystnar fåglars sång...

Men nån mening kan nå in
från en omtänksam person
- liksom ljuset i en blick
som inte tappat tron.

Att någon bryr sig om en
när man inte längre vill
är just vad man behöver
för att orka lite till.

Det du har gjort för mig
är sådant som man minns.
Så tack för allt ditt stöd
- och tack för att du finns.

Saras favoritpoet var Gunnar Ekelöf, och en gång slog jag bara upp en av hennes Ekelöf-antologier. Jag hade just pratat med en av mina vänner om det ofattbara i att någon kan göra något så grymt mot en annan människa (Sara tillfogades mer än 160 knivhugg) - samtidigt talade vi om vilken enorm medkänsla som så många människor hade visat oss... Det jag då fick läsa när jag slog upp en av böckerna helt "på måfå" gav mig en stark känsla av att Sara ledde mig till just detta citat... Och detta var inte heller den sista gången som detta hände... Så här stod det:

Den som inte har sett mänsklighetens ondska
har inte sett möjligheten till godhet.

Och jag är glad att det bland annat i den här tråden visas så mycket godhet. Ni som gör det är så många fler än de få människor som gör andra illa. Och det är väldigt betydelsefullt.

Fismamman

Äldre 20 Dec 10:22

#4574

Vad fint skrivet Siv. Jag får tårar i ögonen. Vilken styrka och mod du verkar ha. Det krävs mod att inte hata.

En God Jul önskar jag dig!

Bakar

Äldre 20 Dec 10:36

#4575

vilken vacker dikt Siv.. man blir helt rörd i hela hjärtat
Jag har inga egna barn o kan inte föreställa mig äns hälften av hur ni känner som har förlorat dom vackraste änglarna..
Men mina kramar och tankar sänder jag till er när mörkret är som svartast och kom ihåg att ni har många ljus som brinner för er

malinagirl

Äldre 20 Dec 10:56

#4576

SivAndersson skrev 2008-12-20 09:35:13 följande:

Svar på #4552 Här är några tankar om det här med hat och hämnd, som många kommenterat även till mig efter mordet på min dotter Sara. Jag har aldrig önskat att mördaren skulle dödas. Det är just det som skiljer mig från honom, att jag inte vill döda någon annan människa. Jag är alltså helt emot dödsstraff. Däremot har jag önskat att han någon gång skulle förstå vilken oerhörd smärta detta inneburit för oss anhöriga. Tyvärr finns det nog inget hopp om att han någonsin skulle förstå det, eftersom det fruktansvärda han gjort visar att han helt saknar empati - något som även märktes under rättegångarna då han, liksom den tyska kvinnan, aldrig visade att han på något sätt blev illa berörd av bilder och annat han konfronterades med. Ingen annan i rättssalen var oberörd av detta. Och den här mannen hade ändå två små barn själv! Ändå skulle jag aldrig önska honom att drabbas av detsamma som jag, trots att det kanske bara skulle vara då som han skulle kunna förstå vilken mardröm man tvingas genomlida som förälder. Liksom Emma, har jag valt att inte heller känna hat till mördaren. Hatet skulle bara drabba mig själv och förgifta mitt inre. Och jag vill verkligen inte låta honom ta den platsen i mig och i mitt liv. Det han gjort, däremot, tar fortfarande efter tio år stor plats i mig. Och jag kan nog aldrig mer få tillbaka den tillit jag hade till omvärlden innan detta hände. Även om all den godhet och allt det stöd jag fått av så många människor genom åren har gjort att jag ändå klarat av att leva vidare. Även du Emma får ju ett fantstiskt stöd och enormt mycket empati, inte minst här på FL. Så här är ännu en av mina dikter, som jag skrev ett par år efter Saras död, eftersom jag behövde just ett sådant kort att skicka till de underbara människorna i min omgivning. TACK FÖR ALLT STÖD - av Siv Andersson När dagen är ett mörker blir natten dubbelt lång. Då slutar solen lysa, då tystnar fåglars sång... Men nån mening kan nå in från en omtänksam person - liksom ljuset i en blick som inte tappat tron. Att någon bryr sig om en när man inte längre vill är just vad man behöver för att orka lite till. Det du har gjort för mig är sådant som man minns. Så tack för allt ditt stöd - och tack för att du finns. Saras favoritpoet var Gunnar Ekelöf, och en gång slog jag bara upp en av hennes Ekelöf-antologier. Jag hade just pratat med en av mina vänner om det ofattbara i att någon kan göra något så grymt mot en annan människa (Sara tillfogades mer än 160 knivhugg) - samtidigt talade vi om vilken enorm medkänsla som så många människor hade visat oss... Det jag då fick läsa när jag slog upp en av böckerna helt "på måfå" gav mig en stark känsla av att Sara ledde mig till just detta citat... Och detta var inte heller den sista gången som detta hände... Så här stod det: Den som inte har sett mänsklighetens ondska har inte sett möjligheten till godhet. Och jag är glad att det bland annat i den här tråden visas så mycket godhet. Ni som gör det är så många fler än de få människor som gör andra illa. Och det är väldigt betydelsefullt.

Jag kan förstå din tankegång, att hata tar mycket energi, givetvis föraktar man den för alltid som dödat ens barn. Jag funderar på en sak det här med hämd har de någon gång slagit till i dig att vilja "hämnas"? orkar man med såna tankar? jag har aldrig varit med om så allvarliga saker som du och Emma. Däremot mindre händelse då har jag i bland tänkt tanken på hämd. Har aldrig hämnats men tanken kommer i bland när det händer barnen något. Är det fler som är som jag? "skäms" när jag tänker på hur kloka och fina människor du och Emma verkar vara.

MaddeJimmy

Äldre 20 Dec 12:24

#4577

Jag finner verkligen inga ord alls men jag beklagar det som har hänt.

Varma kramar / Madeleine

Tibertius

Äldre 20 Dec 13:19

#4578

SivAndersson skrev 2008-12-20 09:35:13 följande:

Svar på #4552 Här är några tankar om det här med hat och hämnd, som många kommenterat även till mig efter mordet på min dotter Sara.Jag har aldrig önskat att mördaren skulle dödas. Det är just det som skiljer mig från honom, att jag inte vill döda någon annan människa. Jag är alltså helt emot dödsstraff. Däremot har jag önskat att han någon gång skulle förstå vilken oerhörd smärta detta inneburit för oss anhöriga. Tyvärr finns det nog inget hopp om att han någonsin skulle förstå det, eftersom det fruktansvärda han gjort visar att han helt saknar empati - något som även märktes under rättegångarna då han, liksom den tyska kvinnan, aldrig visade att han på något sätt blev illa berörd av bilder och annat han konfronterades med. Ingen annan i rättssalen var oberörd av detta. Och den här mannen hade ändå två små barn själv! Ändå skulle jag aldrig önska honom att drabbas av detsamma som jag, trots att det kanske bara skulle vara då som han skulle kunna förstå vilken mardröm man tvingas genomlida som förälder.Liksom Emma, har jag valt att inte heller känna hat till mördaren. Hatet skulle bara drabba mig själv och förgifta mitt inre. Och jag vill verkligen inte låta honom ta den platsen i mig och i mitt liv. Det han gjort, däremot, tar fortfarande efter tio år stor plats i mig. Och jag kan nog aldrig mer få tillbaka den tillit jag hade till omvärlden innan detta hände. Även om all den godhet och allt det stöd jag fått av så många människor genom åren har gjort att jag ändå klarat av att leva vidare.Även du Emma får ju ett fantstiskt stöd och enormt mycket empati, inte minst här på FL. Så här är ännu en av mina dikter, som jag skrev ett par år efter Saras död, eftersom jag behövde just ett sådant kort att skicka till de underbara människorna i min omgivning.TACK FÖR ALLT STÖD- av Siv AnderssonNär dagen är ett mörkerblir natten dubbelt lång.Då slutar solen lysa,då tystnar fåglars sång...Men nån mening kan nå infrån en omtänksam person- liksom ljuset i en blicksom inte tappat tron.Att någon bryr sig om ennär man inte längre villär just vad man behöverför att orka lite till.Det du har gjort för migär sådant som man minns.Så tack för allt ditt stöd- och tack för att du finns.Saras favoritpoet var Gunnar Ekelöf, och en gång slog jag bara upp en av hennes Ekelöf-antologier. Jag hade just pratat med en av mina vänner om det ofattbara i att någon kan göra något så grymt mot en annan människa (Sara tillfogades mer än 160 knivhugg) - samtidigt talade vi om vilken enorm medkänsla som så många människor hade visat oss... Det jag då fick läsa när jag slog upp en av böckerna helt "på måfå" gav mig en stark känsla av att Sara ledde mig till just detta citat... Och detta var inte heller den sista gången som detta hände... Så här stod det:Den som inte har sett mänsklighetens ondskahar inte sett möjligheten till godhet.Och jag är glad att det bland annat i den här tråden visas så mycket godhet. Ni som gör det är så många fler än de få människor som gör andra illa. Och det är väldigt betydelsefullt.

Så mycket fint skrivet, blir verkligen rörd och ryser. Du och Emma är så otroligt starka som känner att det är slöseri med tid att hata. Beklagar verkligen det som hänt dig och dina närmaste.

Kram

SivAndersson

Äldre 20 Dec 17:00

#4579

Svar på #4576

malinagirl skrev 2008-12-20 10:56:22 följande:

Jag kan förstå din tankegång, att hata tar mycket energi, givetvis föraktar man den för alltid som dödat ens barn. Jag funderar på en sak det här med hämd har de någon gång slagit till i dig att vilja "hämnas"? orkar man med såna tankar? jag har aldrig varit med om så allvarliga saker som du och Emma. Däremot mindre händelse då har jag i bland tänkt tanken på hämd. Har aldrig hämnats men tanken kommer i bland när det händer barnen något. Är det fler som är som jag? "skäms" när jag tänker på hur kloka och fina människor du och Emma verkar vara.

Det har funnits stunder då jag känt en enorm vrede gentemot mördaren, och det tror jag bara har varit bra för mig - skulle väl egentligen ha behövt haft mer av det, fast jag är inte så mycket för det, tror jag.

Men hämnd är inget som jag verkligen funderat på. Vad jag än gjorde mot honom så skulle det ju ändå aldrig kunna vara tillräckligt för uppväga det han gjort, och ingenting skulle ge mig min dotter tillbaka. Men när jag fick veta att han hade förflyttats från det första fängelset han var på till ett annat, för att som man sa "hans säkerhet var i fara", så måste jag erkänna att jag inte beklagade hans öde. Och jag tänkte att han kanske ändå hade fått känna på lite av den skräck som min Sara måste ha genomlidit. Mest för det, alltså, men jag skulle inte må bättre av att veta att han utsattes för fysiskt våld. Återigen är det just det som skiljer mig från honom - att jag inte (som han uppenbarligen gör) finner någon njutning i andras lidande.

Apropå det... Jag skrev ju i mitt förra inlägg att alla utom mördaren var berörda av bilder och annat som visades under rättegången. Men så var det inte riktigt. Varje morgon var det många som köade tidigt för att få plats i rättssalen. Jag och Saras pappa hade bara rätt att reservera platser för oss och varsin stödperson. Men våra andra vänner och anhöriga fick köa som alla andra. Bland dem som var mest angelägna om att komma in fanns några personer som jag kallade hyenorna, människor som uppenbarligen var där för att njuta av vårt lidande. En kvinna kom dit berusad (fast det var så tidigt på dagen) och en annan satt och snaskade godis, som om hon var på bio. Jag såg några gånger att hon tittade liksom lystet åt mitt håll, mest hela tiden, och det var helt vidrigt att uppleva.

Jag hoppas verkligen att du varit förskonad från såna människor i din omgivning, Emma. Men skulle du ändå råkat ut för några "hyenor", så ska du veta att de tyvärr är vanliga i såna här sammanhang (även i bloggar) och inget som bara är riktat mot dig personligen.

Men... som sagt... alla fina, underbara och medkännande människor vi får möta uppväger ju detta fåtal känslomässigt skadade personer.

Mina två änglar

INNEHÅLL