Minnas tjejer X

Ett par dagar. Jag minns att jag kördes i rullstol i ca 2 dagar på BB (när de rullade mig till avdelningen där söteöki låg i kuvösen ) men de var noga med att få upp mig att gå snabbt. Att gå ökar blodcirkulationen som i sin tur påskyndar läkningen. Jag minns inte detta som så jobbigt, däremot hade jag en förstoppning utan dess like dagen efter op... Det fina när det inte är akutsnitt är ju också att man bedövas från bröstet och ner och att man är vaken under hela förloppet. När det inte är någon risksituation (som det var i vårt fall när lille Öki måste till kuvös snabbt) få man ju bebisen till sig direkt. (Men visst, man måste ju ligga på uppvaket ett par timmar och det minns jag som väldigt frustrerande - jag var ju vaken och längtade efter både Öki och Moch bara väntade på att bedövningen skulle släppa.) Min situation var ju lite speciell eftersom Öki föddes så tidigt så kanske t.ex. Essi kan berätta bättre?

Aetti 26 mars 2007

Fisk, jotack, M mår hyfsat. Det är lite olika från dag till dag. Skillnaden denna gång från förra är att han vet mycket mer vad han kan vänta och vet mer om orsakerna så det är lite lättare att hantera. Väldigt skönt att höra förresten att du mår så mycket bättre efter Olivias födsel än du gjorde efter Sids.

Aetti 26 mars 2007

Öz jag var uppe och gick ett varv runt sängen samma kväll vid 19:00, snittades 04:00, jag hade megajävla ont och enligt bm:orna så hade det sin förklaring i att det var för att min fl var som den var.
Dagen därpå togs katetern bort på morgonen och jag fick duscha och sen kunde jag gå och gå och gå. Grejen är den, att gå. Ju "fortare" man kommer upp desto snabbare går det onda över, låter helt knäppt, jag trodde det INTE innan men så var det.

Jag hade dock ont i snittet i ca 10dgr. De nätterna vi låg inne efter snittet, dvs sön-mån, mån-tis, tis-ons så fick jag morfin mot smärtan, på dagarna klarade jag mig på Alvedon. Jag hade ont när jag vände mig i sängen på nätterna så att säga.
Hemma sen så tog jag alvedon och ja, sammanlagt 10dgr hade jag ont i snittet. Smärtan avtog dock varje dag, så det var inte så att jag hade jätte mega sketa ont varje dag utan smärtan verkligen avtog för var dag.

Enligt bm:or då och enligt läkaren nu så tar kroppen mer stryk av ett akutsnitt än av ett planerat. Ett planerat då är man mer avslappnad, mentalt inställd osv. Allt är lugnare liksom.

Jag var vaken under mitt snitt men trött som attans så jag har faktiskt inga klara minnen av detaljer. Jag minns att läkarna och sköterskorna var toppen, de verkligen tog hand om mig. Narkosläkaren avledde min uppmärksamhet och guidade mig (och J) genom hela förloppet när jag låg där.
Efter att Boll var ute fick jag se honom, pussa på honom sen gick J med honom och de sydde ihop mig. Eftersom jag var så trött och medtagen så fick jag ligga på uppvaket 1½ timme själv, och det var bra för jag hade ALDRIG orkat med annat just då, där de tog hand om mig med smärtstillande och annat gott som fick mig att flyta

I övrigt håller jag med all annan info som Minna nämner ang blodcirkulation och det. Det samma sas/förklarades för mig.

Förstoppning hade jag inte eftersom jag var så konstant galet törstig heeela tiden, jag drack nog 2-3 liter vatten/dag, utan att överdriva.

Öz här kan du läsa om Planerade Snitt:

www.familjeliv.se/Forum-2-99/m41309429.html

Öz: Vad jobbigt att din pappa är så dålig. Bamsekram från mig. Jag hoppas att allt kommer gå bra och att du inte behöver oroa dig så mycket för det i samband med förlossningen (oavsett om den blir vaginal eller snitt).
Vad fort man glömmer förresten, jag kommer nog inte ihåg exakt hur det var med mitt snitt. Jag TROR att jag fick ställa mig upp och ta några få steg vid sängen redan samma eftermiddag (snittades vid 6-tiden på morgonen), för jag har för mig att jag fortfarande hade kateter då. Bara för att de ville se om jag kunde stå på benen typ... Sedan var det nog dagen efter som katetern togs bort och jag fick duscha. Och fr.o.m det gick jag omkring, fast ganska långsamt i början. Jag gick inte överdrivet mycket, men t ex från sängen till toaletten, till en fotölj för att amma där ibland, till skötbordet för att byta blöja, till matsalen för att äta och liknande.

Jag behövde inte lika starka smärtstillande som Essi, utan det räckte med diklofenak (samma som voltaren) och panodil (bägge i maxdos, dygnet runt). (Så klart fick jag starkare grejer precis i samband med snittet/direkt efteråt, men inte på bb.) Jag fick även blodförtunnande sprutor när jag var på bb, det tror jag att man brukar få? (För att minska risken för blodpropp.) Det värsta tyckte jag var att resa sig upp, då gjorde det mest ont i snittet (en "brännande" känsla som var värst på ena sidan). Och tyvärr var jag förkyld samtidigt och hostade en hel del, speciellt på nätterna. Det var inte så kul att hosta just då, för då gjorde det oxå ont i snittet...
Vi var på bb länge = 6 nätter (stannade där tills de började gå uppåt i vikt eftersom Alexander tappade så mycket i vikt och Jonathan vägde ganska lite redan från början) och när jag åkte hem klarade jag mig med enstaka doser av panodil. Kan inte minnas att jag hade särskilt ont när vi hade kommit hem faktiskt.

Det blev så långt att jag blev tvungen att posta innan jag skrev mer.

Mitt snitt var förresten inte heller planerat, utan akut snitt med spinalbedövning (heter det väl). Alltså inte något katastrofsnitt utan jag var vaken under tiden. Om inte Jonathan hade haft problem med andningen skulle jag ha fått ha dem hos mig ganska snart efteråt, men nu blev i stället bägge inlagda (Alexander som "sällskap") i ett antal timmar på barnavd.

Joffe: Vad bra att personalen på nya förskolan verkar så bra! Hoppas att du inte behöver gå över tiden, och definitivt inte 2-3 veckor.

Förväntan: Skönt att din mamma har slutat röka. Hur gick det till? Skulle behöva tips för att få min egen mamma att sluta... Hon fyllde 60 år i november och har rökt sedan hon var ca 16... Jag är faktiskt väldigt rädd att hon skall missa det mesta av pojkarnas uppväxt. Hon lever inte särskilt hälsosamt på andra sätt heller, med tanke på att hon aldrig motionerar/rör sig mer än att gå till bussen och liknande (har inte körkort). Så har det alltså varit hela hennes liv, åtminstone sedan jag föddes. (Pappa däremot röker inte, och både springer och tränar gympa regelbundet...)

Fisk: Hoppas ni har haft en härlig sista dag med svärmor. Jag instämmer med det övriga att det är härligt att läsa att ni trivs så bra med varandra. Hoppas att det inte dröjer jättelänge innan ni ses igen.

Essi: Hur har det gått med dig? Verkar det lugnare nu så att lilltjejen har förstått att hon skall stanna kvar ett tag till i magen?

Betty här har det varit lugna gatan under dagen. Allt annat är smått kaosaktigt precis som vanligt så jag skrattar verkligen mest, humorn är räddaren annars hade jag fått fnatt
Vad intressant det var att läsa om ditt snitt också! Men huuua, var du förkyld?? Oooh gud vad glad jag är att jag slapp hosta då, och verkligen hoppas att jag slipper det den här ggn också. *AJ*.

Jag gjorde ett planerat snitt då Edwin satt i säte. Tyckte själva snittet gick bra. Trots att jag hann börja få värkar redan på förlossningen, ett par timmar innan snittet. Sedan hade de problem med och få ut edwin oxå. Berodde förmodligen på mitt värkarbete innan. Gjorde snittet i spinalbedövning, kände inget förutom slitet i huden. Då de fick ut Edwin tog de han direkt till barnbordet, fick inte ens veta kön el titta på han. Rätt fort kom G tillbaks med han och han fick ligga på min arm en liten stund tills G och E blev visade tillbaks till förlossningen. Sedan sydde de ihop mig och jag fick åka till förlossningen. Jag blev snittad vid 11 på fm och gick själv till toan på kvällen vid 20 tiden. Dock tyckte inte bm att de hade varit nån bra ideé. Svårt och veta vad som förväntades av mig då jag aldrig snittat tidigare. Var uppe och gick dagen därpå och åt alvedon och citodon i ca 10 dagar. Självklart hade jag ont efteråt ( mer än efter Alvas förlossning) och var mer orörlig men hade faktiskt inte lika ont som efter min tidigare ljumskbråcks operation. Tror de är viktigt och ta smärtstillande så att man kan hålla igång.

Nog om det. skickar styrkekramar till alla som verkar behöva det. Hoppas att de löser sig till de bästa för er alla.

Minna: Geomag är magnetiska stavar och kulor, finns även baby geomag i form av kuber och klot som man kan bygga grejs av...

Aha Pikku! Det måste varit såna jag såg att de lekte med på dagis häromdagen!

Intressant att läsa om era snitt. Jag har ju skrivit om mitt snitt i fl-bloggen men inget om jag minns rätt om dagen/dagarna efteråt. Så visst kan jag ha glömt om smärtan. Men jag känner igen Bettys beskrivning av den brännande känslan och att det var svårt att vända på sig i sängen. Iochmed att Öki låg på neo tiden efter fl var det heller aldrig ngt problem med att det gjorde ont att lyfta honom, amma eller så.
En sak med mitt snitt var ju ändå att jag hade rejäla värkar i 2-3 timmar innan spinalen sattes och jag minns att jag kände att Öki ville ner och ut (han låg ju i säte). Jag hade djävulskt ont av värkarna och minns att spinalen var ett himmelrike.

Aetti 26 mars 2007