Jag blir så trött... del 3

Hej tjejer.

Tyvärr sitter jag här idag i vecka åtta och inväntar mitt missfall. Fick en blödning i morse och åkte till min läkare som såg att fostret hade dött eftersom det blivit en blödning mellan livmodern och moderkakan. Så det blev inte mer än så.

Jag fortsätter att hålla tummarna för er alla.

Kram på er från en ledsen tjej.

Jo jag håller med om att oron börjar släppa efter halva tiden. Jag börjar närma mig halvlek, och jag har stort sett oroat mig konstant sen jag plussade, trots alla ul/vul. Men nu börjar jag sakta men säkert lugna ner mig. Och jag hoppas inget inträffar som får mig att oroa mig igen.

Lurvenpajsaren: Jag är så ledsen Vet hur de känns, jag fick tyvärr ett mf oxå första gången. Hoppas du får snart igen. Kram

Åhnje Jag beklagar!

 Hahah ja föräldrar :-/ suckar
 

 ALLTSÅ JAG FÖRSTÅR GYNS resonemang att ja borde koppla av,
 även om ja blit tillbaka flyttad ska ja vara glad att jag är gravid,
 att den lilla växer, men man kan ju inte låta bli att bli besviken/ledsen/arg
 jag kommer nog hamna i deprition om jag tex inte är i v10 nästa vecka,
 för tänk viken lättnad att kunna andas ut, även om faran inte är över helt,
 men liksom bara 1 vecka kvar sedan andas helt ut...
 ja menar komma dit mäta bebisen, tänk så e den bara ca 7 veckor
 vad fan gör jag då

 ja ha ingen aning om mens cykeln denna gången,
 men den vart ganska regelbunden nu när ja tat sprutorna, det vet jag,
 men ingen direkt super koll när ja hade mens osv.
 men skrev nånstans mens cykel på 26 dagar.
 
 symtomen började ganska snabbt, ca 2-3 veckor efter mensen den 26 november,
 om det ens var mensens första dag, så vem vet kanske bebisen är lite lite äldre

¨fan vad sur jag blir om bebisen är liten fortf, min brorsas tjej går in i vecka 12 denna
 veckan, SÅ JÄVLA ORÄTTVIST... ja ska bli faster igen ca 2 veckor innan min föds,
 eller ungefärligt

 ja blir bara så orolig, trött och irriterad.... ja kommer nog använda helgen
 till att deppa om ja blir tillbaka flyttad, då blir det inget gekås ännu,
 då¨får ja hitta på sätt att spara pengarna tills senare..

 men yey att komma till Bm sen och bara nej ja var visst inte i vecka 11 denna veckan
 (näst nästa vecka) ja är i vecka 8 typ, yeah yeah gush...

 fan ja vet vad negativ jag är.... men alla runt mig gör mig såhär..

 frågor som ja men ÄR DET NÅGOT DÄR INNE DÅ..

 vad fan vad jag är tröt tpå dessa frågor, känns som ja inte orkar mig till
 plugget dessa dagarna till tosdag.. ja palla inte..
 känns inte som jagh är så social eller hänger med i studierna just nu..
 
 allt bara snurrar.. är allt ok, vad kan hända, gör  ja de värre när ja oroa mig..
 kan jag springa såhär, kan jag äta det... tänk om dem inte ser något på VUL;
 vad säger ja till allt folk ja berättat för, hru ska jag klara detta

 FAN JA VILL HA SVAR NU... ja orkar inte mera..
 mitt psyske

 förlåt för de mil långa avsnittet ur mitt liv. gumman då
 fan vad orättvist..
 fruktan som nog många har tyvär
 krama om dig

Lurvenpajsaren:
Usch va hemskt... missfall borde inte få finnas...
Hoppas du och sambon kan finna tröst i varandra. Ta hand om Er!

//Solkatta

Nej, Lurven . Vad tråkigt att läsa.... Varför ska det vara så här?
Ta hand om varandra.

Kramar

Lurvenpajsaren:
Kom ihåg att vi tjejer här i tråden är här för att "lyssna" ... och tråden heter ju "jag blir så trött". Så om du mår bättre av att skriva av dig så finns vi här ... visa av oss har erfarenhet av missfall (tyvärr) ... det finns väl inga ord som är för fula att skriva i din situation.
Önskar att det fanns nåt bra man kunde säga... men jag antar att allt bara faller platt... .
Tänker på dig ... livet är inte rättvist..

//Solkatta

Ja verkligen, det är jätteskönt att få skriva exakt allt man känner, och man behöver inte va rädd för att skriva allt härinne, det är ju det fl är till för, både i glädje och sorg.

Tack så jättemycket för era värmande ord, tjejer! Det som jag finner lite tröst i är att det i alla fall tagit sig en gång så förhoppningsvis kommer det att gå bra nästa gång. Men dessa känslostormar som går upp och ned vänjer man sig nog aldrig vid.
På ren svenska: fy fan.

Klart det kommer ta sig igen! Du har ju nu fått bevisat att du kan bli gravid Det känns kanske inte till så stor tröst just nu, jag hade svårt att tänka positivt efter mitt mf, men tids nog får du tillbaka kämparglöden och så är man tilbaka på banan igen!! Håller tummarna för att ett litet pyre ska flytta in hos dig snart igen!