Vi som väntar junibebisar del 2!

Det är faktiskt där jag är lite tveksam, om jag vill föda bara med lustgas, eftersom man inte har ngn som helst bedövning under krystvärkarna. Vem vet, det kanske skulle gå jättebra, men samtidigt är jag så rädd att jag kommer uppleva smärtan så intensiv att jag förlorar kontrollen och får en total skräcklupplevelse och inte kan ta till något.

Chanell, du kan ju skriva att du först och främst vill prova bara lustgas, men om det skulle kännas för jobbigt så är du villig att testa något annat.

Jag kommer att skriva förlossningbrev, även om detta är min tredje förlossning. Tycker det är viktigt att BM och undersköterskan vet vad jag vill ha, inte vill ha, hur jag upplever en förlossning, vad jag behöver under förlossningskedet ( dvs peppning och förklaring till allt som görs)
Jag kommer att skriva vilken roll jag vill att pappan ska ha i det hela, hur jag vill att barnet ska tas emot och skötas efteråt, vilken ställning jag vill föda i osv...

Får man hjälp av bm vad man ska tänka på att skriva i brevet? Det va så jag tänkte att jag skulle skriva att jag först vill testa med lustgas, sen är jag öppen för andra bedövningar. Men tänk om allt går bra fram till att jag ska krysta, och att jag sen får en chock när jag ens inte får ha lustgasen? Det va lite det jag funderade på...

Idag tidigt på morgonkvisten så började bebben leva runt i magen, och kan idag säga att jag kände riktiga sparkar Än så länge har jag mest känt det som buffar, fast starkare och starkare. Men imorse va det riktig gympa

jag tror man kan tänka sig att börja med lustgas, sedan om man har så ont, så känner man nog inte bedövningssprutan, man behöver inte ens se den.

lustgas och lokalbedövning om det spricker, klipps, sys är så  jag tänkt mig förlossningen, men sen så litar jag självklart på bm om hon råder mig något annat under tiden och smärtan blir outhärdlig. Men jag försöker förbereda mig redan nu att det kommer göra skitont, men det kommer gå över! Förökser se det som lite av en hedersuppgift att få sätta detta barn till världen, det är inte alla som fakitskt har chansen att göra det. Sen att man är nervös, det är väl naturligt, men jag försöker iaf bara tänka positiva tankar kring förlossningen. Att sy där nere verkar mest läskigt, tänker på smärtan efteråt, men jag komemr ju inte gå sydd hela livet. Det är väl jobbigt ett tag men det finns inget som inte går över.
O man behöver inte visa sig stark för någon annan än sig själv och barnet.

skrattmajja: krysta, krysta, krysta KAFFEPAUS! ;)  
men hur är det egentligen? svälter man under förlossningen eller får man äta/dricka?

o tog ni som redan har barn någon form av lavemang innan ni åkte in på lasarettet? 

Jag hoppas innerligt att ni inte tror att jag tycker ngn är en sämre föderska för att denne tar alla sorters bedövning och ändå tycker att det är det jobbigaste som finns att föda barn. För den inställnignen har jag inte! Tycker alla är minst lika duktiga oavsett hur mkt bedövning man får eller hur barnet kommer ut!!

Jag skrev bara utifrån mina egna tankar att jag verkligen vill få känna hur kroppen arbetar fram mitt barn, det är min högsta önskan!

Ang. att inte få bedövning med krystvärkarna så såg jag inte det som ngt problem. Att krysta var en befrielse att få lov att följa med kroppen i värken och inte hålla emot. För det var precis innan jag fick börja krysta jag tyckte det var jobbigast, ville bara krysta men fick inte.

babek
Ngt ätbarn fick aldrig jag, men dricka var de noga med att hälla i mig, stark saft för att få energi.

Klart man är nervös och rädd! Men lagt kort ligger, nu är barnet i magen och den kan ju inte ligga där resten av livet. Jag har fått panik över vissa saker, men försöker "checka" av min panik lista. "jaha sådär nu har jag oroat mig för det också, så då går vi vidare"
Att tappa kontrollen tror jag många är rädda för, har pratat med mina gravidvänninor om det, men man gör inte det, värsta tiden inför förlossningen sägs vara tiden innan då man hinner tänka så mycket:)
Sen tänker jag att om jag börjar storböla för att det gör ont, om jag skriker rätt ut oavbrutet, eller blir totalt galen så låt mig göra så, det finns ingen regel om hur man ska vara och göra, slutresultatet blir desamma. Att ens lilla mirakel kommer ut:)

hyperballad, Skriv i ditt brev att du är jätterädd för nålar. Om du behöver någon bedövning så behöver du inte ens se nålarna och med lustgas i kroppen kommer du inte ha en tanke på dem. Så har de gjort med mig när jag opererats. Och sen gör ett getingstick hundra gånger ondare!