Vi som väntar junibebisar del 2!

min bm har skrivit i min journal att jag har stark fobi mot blod o nålar så det känns okej men fortfarande. jag tänkte inte på hur bebisen skulle komma ut när sambon o jag blev gravida... men som du sa nu finns det liksom ingen återvändo. o tänk sen när man har det lilla pyret på magen då måste ju världen stanna!

skriver allmänt o riktar mi ginte till ngn speciel, hoppas att det är Ok.

ang kaffepaus så när uskan som assisterade vid födelssen kom in o luktade kaffe och jag blev så grymt sugen

ang mat så var vi inte på förlossning så länge men dricka fick jag, men jag höll mig til lvatten. dock såg jag när vi sedna var på BB mammor som var på förlsosnsing kom o hämtade mat i lunchrummet så visst får man mat om man vill ha det!
(på det sjukhus vi var är bb ena halvan o förlossning andra halvan)

jag är ganska peplig när det kommer till vanliga fall, tyckerinte ens om dessa sprayplåster som finns..... men jag vet inte detta med att föda barn var tydligen  ngt annat för mig..kan säga att min make var mkt imponerad.....

ang krystvärkar o bedövning så fick jag lite lokalbedövning spray sprutat som kylspray faktsikt, men jag vet inte omdet hjälpte så mkt.... det som drev mig i slutet var att jag nu äntligen skulle få träffa den där krabaten som bott i min mage o rumlat runt.... jag fick dessutom hålla tillbaka så att det inte ksulle gå för fort så jag tror att det är individuellet hur lång processen blir, jag trodde att även detta skede skulle vara längre, men man tappar ju uppfattning om tid....

Ja det är just det! Folk pratar om förlossningar som tar 24 timmar och längre.
Men när man väl är där har man ingen uppfattning om hur många timmar allting tar. Man är så inne i sig själv och sitt värkarbete att man inte har nån koll alls på tid och rum.
Jag mins inte alls vad sambon min gjorde och hade inget intresse av honom heller just då.
Jag tycker oxå att det inte spelar någon som helst roll hur mycket bedövning man tagit. Man är inte nån bättre föderska för att man låter bli. Varför skaman ligga och plågas när man inte behöver

När jag skulle krysta ut Tösen efter 27 timmars värkar kände jag verkligen att jag var slut, så nej - man vet inte vad klockan är - men nog känner man att det gått lång tid

ja, man får lite jävlar anamma på slutet

En annan sak som har med förberedelser att göra är att jag vill tipsa om att fylla frysen med rester innan det är dags. Man har inte så mkt ork till att laga mat första tiden (eller iaf så hade inte vi det) och då är det super att ha ngt man kan ta fram och värma. Och även att låta folk bjuda hem er istället för att bjuda hem sig till er, då slipper ni vara de som ska städa och fixa fika/mat till gästerna.

Ni som är rädda för att tappa kontrollen, jag rek verkligen dyktekniken!!!
Även om man kan bli rädd (det blev jag andra ggn också) så hjälper det jättemkt att ha en rutin med andningen och mental målbild att följa.

ahhhh!! jag har setat i telefonkö till vårdcentralen 45 min nu!
nytt sparsätt? boka inte in nå patienter....

det måste väl vara så att man "glömmer" hur lång tid det gått för 27 timmar känns inte mänskligt, känns som att det borde vara ett uppdrag för stålmannen! hur klarar man det med förståndet i behåll??
att det kan vara sån skillnad är väl det som känns läskigt också att man inte vet.

fy bubblan vad sådant är tråkigt. kan du inte knappa in så att de ringer upp dig?
känns iof lite som att om de ska ringa upp en så svarar de på alla samtal först o ringer en kl åtta ikväll...
imorse satt jag först i typ en kvart, det räckte för att jag skulle börja lipa när de väl svarade o sen hade doktorn slutat arbeta där
så då ringde jag till min husläkare istället. men där var knappt någon kö.